DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen)
den 15 oktober 2014 ( *1 )
”Begäran om förhandsavgörande — Principen om skydd för berättigade förväntningar — Nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en minskning av pensionsrättigheter med retroaktiv verkan — Rent inhemsk situation — Uppenbart att domstolen saknar behörighet”
I mål C‑246/14,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia (Italien) genom beslut av den 28 april 2014, som inkom till domstolen den 21 maj 2014, i målet
Vittoria De Bellis,
Diana Perrone,
Cesaria Antonia Villani
mot
Istituto Nazionale di Previdenza per i Dipendenti dell’Amministrazione Pubblica (Inpdap),
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz (referent) samt domarna A. Rosas, E. Juhász, D. Šváby och C. Vajda,
generaladvokat: M. Wathelet,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med hänsyn till att domstolen, efter att ha hört generaladvokaten, har beslutat att i enlighet med artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat,
följande
Beslut
1
Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av principen om skydd för berättigade förväntningar.
2
Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Vittoria De Bellis, Diana Perrone och Cesaria Antonia Villani och å andra sidan Istituto Nazionale di Previdenza per i Dipendenti dell’Amministrazione Pubblica (Inpdap) angående deras pensionsrättigheter.
Tillämpliga bestämmelser
Lag nr 241/1990
3
I artikel 1.1 i lag nr 241 av den 7 augusti 1990 om införande av nya bestämmelser om förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och om rätt att få tillgång till handlingar som innehas av en förvaltningsmyndighet (GURI nr 192 av den 18 augusti 1990, s. 7), i dess lydelse enligt lag nr 15 av den 11 februari 2005 (GURI nr 42 av den 21 februari 2005, s. 4) (nedan kallad lag nr 241/1990), föreskrivs följande:
”Förvaltningsmyndigheternas verksamhet ska bedrivas med iakttagande av de mål som har fastställts i lag. Verksamheten ska vara ekonomisk, effektiv, opartisk, offentlig och öppen och den ska bedrivas i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag och i andra bestämmelser om särskilda förfaranden samt i överensstämmelse med de principer som följer av gemenskapens rättsordning.”
Lag nr 335/1995
4
I artikel 1.41 i lag nr 335 av den 8 augusti 1995 om reform av systemet för obligatorisk pension och tilläggspension (ordinarie tillägg till GURI nr 190 av den 16 augusti 1995) (nedan kallad lag nr 335/1995) föreskrivs följande:
”Den lagstiftning som är tillämplig i fråga om utbetalning av pension till en pensionerad försäkringstagares efterlevande och som gäller inom ramen för systemet för obligatorisk allmän försäkring ska omfatta alla system som utesluter eller ersätter nämnda system. När det uteslutande är fråga om barn som är minderåriga, studerande eller som helt saknar arbetsförmåga, ska procentsatsen för pensionen vara 70 procent endast beträffande efterlevandepension som ska betalas ut från och med dagen då denna lag träder i kraft. Belopp som avser efterlevandepension kan kumuleras med förmånstagarens inkomster inom de gränser som avses i tabell F i bilagan. Den behandling som följer av kumuleringen av inkomster, enligt föregående punkt, med efterlevandepension efter det att denna minskats kan i vart fall inte understiga vad samma person skulle ha erhållit om vederbörandes inkomst var lika med eller högre än den övre gränsen för inkomstskiktet närmast under det som gäller för personen. Gränserna för kumulering ska inte tillämpas om förmånstagaren är medlem i en familj i vilken det finns barn som är minderåriga, studerande eller som helt saknar arbetsförmåga, i den mening som avses i den lagstiftning som avses i första meningen i denna punkt. Denna bestämmelse gäller med förbehåll för gynnsammare sociala förmåner som erhålls dagen då denna lag träder i kraft, varvid återanpassning kan komma att ske vid framtida förbättringar.”
Lag nr 724/1994
5
I artikel 15.5 i lag nr 724 av den 23 december 1994 (ordinarie tillägg till GURI nr 304 av den 30 december 1994) (nedan kallad lag nr 724/1994) föreskrevs följande:
”Bestämmelserna om betalning av särskilt tillägg vid pension i artikel 2 i lag nr 324 av den 27 maj 1959, i dess ändrade och kompletterade lydelse, ska endast tillämpas på direkt pension som betalas ut före den 31 december 1994 och på motsvarande efterlevandepension.”
Lag nr 296/2006
6
I punkterna 774 och 776 i den enda artikeln i lag nr 296 av den 27 december 2006 (ordinarie tillägg till GURI nr 299 av den 27 december 2006) (nedan kallad lag nr 296/2006) föreskrivs följande:
”774.
Bestämmelsen i artikel 41.1 i [lag nr 335/1995], enligt vilken den lagstiftning som är tillämplig i fråga om utbetalning av pension till en pensionerad försäkringstagares efterlevande och som gäller inom ramen för systemet för obligatorisk allmän försäkring ska omfatta alla system som utesluter eller ersätter nämnda system, ska tolkas på så sätt att vid efterlevandepension som ska betalas från och med ikraftträdandet av [lag nr 335/1995], oavsett från vilken dag den direkta pensionen börjat utgå, ska det särskilda tillägg som mottagaren av pensionen redan omfattas av, som utgör en del av hela den ålderspension som erhålls, beviljas i förhållande till den procentsats som föreskrivs för efterlevandepension.
…
776.
Artikel 15.5 i [lag nr 724/1994] upphävs.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
7
Sökandena i det nationella målet har en allmän ålderspension och en efterlevandepension. De väckte talan vid Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, i syfte att få fastställt att de har rätt till hela det särskilda tillägget jämte ränta.
8
Istituto Nazionale di Previdenza per i Dipendenti dell’Amministrazione Pubblica (Inpdap) har i det nationella målet gjort gällande att det var först efter den 16 augusti 1995 som sökandena i det nationella målet erhöll efterlevandepension. Det följer av punkt 774 i den enda artikeln i lag nr 296/2006 att artikel 1.41 i lag nr 335/1995 ska tolkas på så sätt att vid efterlevandepension som ska betalas från och med den 17 augusti 1995, oavsett från vilken dag den direkta pensionen börjat utgå, ska det särskilda tillägget anses utgöra en del av ålderspensionen.
9
Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, har påpekat att punkterna 774 och 776 i den enda artikeln i lag nr 296/2006 innebar att sådan rätt till efterlevandepension som följt av dess tolkning av artikel 15.5 i lag nr 724/1994 inte längre förelåg. Nämnda domstol anser att det enda syftet med punkterna 774 och 776 i den enda artikeln i lag nr 296/2006 var att skydda den italienska statens ekonomiska intressen. Följaktligen uppkommer frågan huruvida principen om skydd för berättigade förväntningar är tillämplig vid lagar om tolkning genom vilka rättighetsskapande bestämmelser ändras retroaktivt till nackdel för de personer som berörs och om rent ekonomiska skäl kan anses utgöra tvingande skäl av allmänintresse.
10
I detta hänseende har Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, hänvisat till Corte costituzionales praxis. Sistnämnda domstol, vid vilken mål anhängiggjorts genom två beslut av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia och Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Siciliana, fastslog i dom nr 74 av den 12 mars 2008 att det saknades grund för de frågor som väckts och som avsåg huruvida punkt 774 i den enda artikeln i lag nr 296/2006 var förenlig med konstitutionen. Corte costituzionale fann dessutom i dom nr 1 av den 5 januari 2011, angående lag nr 335/1995, att principen om skydd för berättigade förväntningar inte är tillämplig på rättsförhållanden som avser allmän eller privat ålderspension. Lagstiftaren hade genom antagandet av lag nr 335/1995 fortsatt den harmonisering av allmänna och privata pensionssystem som haft strukturella effekter på de offentliga utgifterna och budgetbalansen, för att iaktta de gemenskapsrättsliga skyldigheter som hänför sig till den ekonomiska och finansiella stabilitetspakten inför övergången till den gemensamma europeiska valutan.
11
Vad beträffar domstolens behörighet att besvara de frågor som har ställts, har Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, påpekat att artikel 1 i lag nr 241/1990 innehåller en direkt och ovillkorlig hänvisning till de principer i Europeiska unionens rättsordning som gör det möjligt för den italienska domstolen att inför sitt avgörande hänskjuta en konkret och viktig tolkningsfråga till EU‑domstolen. Domstolen ansåg visserligen i domarna Cicala (C‑482/10, EU:C:2011:868) och Romeo (C‑313/12, EU:C:2013:718) att artikel 1 i lag nr 241/1990 inte innehåller en direkt och ovillkorlig hänvisning till unionsrätten. Till skillnad från de två ovannämnda målen är det i det nationella målet inte fråga om motiveringsskyldigheten, utan om principen om skydd för berättigade förväntningar, som i nationell rätt tillämpas på ett klart och ovillkorligt sätt utan begränsningar.
12
Mot denna bakgrund beslutade Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen:
”1)
Ska principen om skydd för berättigade förväntningar tolkas på så sätt att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som [lag nr 296/2006] enligt vilken Istituto di Previdenza inte får betala ut förmånligare efterlevandepension till innehavare av en efterlevandepension som betalas ut efter den 17 augusti 1995 och som motsvarar ålderspension som betalats ut till deras make före den 31 december 1994, utan att det anges huruvida det i detta syfte föreligger skäl av allmänintresse?
2)
Kan ekonomiska skäl anses utgöra skäl av allmänintresse för att anta sådana lagar om bindande tolkning som den som är aktuell i det nationella målet?”
Domstolens behörighet
13
De frågor som har ställts avser tolkningen av principen om skydd för berättigade förväntningar i en rent inhemsk situation.
14
Domstolen är i princip inte behörig att besvara en fråga i en begäran om förhandsavgörande, om det är uppenbart att den unionsrättsliga bestämmelse som ska tolkas av domstolen inte är tillämplig (se, för ett liknande resonemang, domen Caixa d’Estalvis i Pensions de Barcelona, C‑139/12, EU:C:2014:174, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
15
Domstolen är emellertid behörig att meddela förhandsavgörande beträffande unionsrättsliga bestämmelser i fall då omständigheterna i det nationella målet inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, men då det i nationell rätt hänvisas till innehållet i de unionsrättsliga bestämmelserna för att fastställa vilka regler som är tillämpliga på en rent inhemsk situation i den berörda medlemsstaten (se, bland annat, domen Poseidon Chartering, C‑3/04, EU:C:2006:176, punkt 15, domen ETI m.fl., C‑280/06, EU:C:2007:775, punkterna 22 och 26, domen Salahadin Abdulla m.fl., C‑175/08, C‑176/08, C‑178/08 och C‑179/08, EU:C:2010:105, punkt 48, domen Cicala, EU:C:2011:868, punkt 17, domen Nolan, C‑583/10, EU:C:2012:638, punkt 45, och domen Romeo, EU:C:2013:718, punkt 21).
16
För att i framtiden undvika skilda tolkningar föreligger det nämligen ett klart unionsintresse av att de bestämmelser eller begrepp som har hämtats från unionsrätten tolkas på ett enhetligt sätt när regleringen i en nationell lagstiftning av situationer som inte omfattas av den aktuella unionsrättsakten anpassats till den reglering som har valts i denna rättsakt, varvid syftet med detta är att säkerställa att inhemska situationer och situationer som regleras av unionsrätten behandlas på samma sätt, oberoende av de omständigheter under vilka de bestämmelser eller begrepp som har hämtats från unionsrätten ska tillämpas (se, bland annat, domen Salahadin Abdulla m.fl., EU:C:2010:105, punkt 48, domen SC Volksbank România, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkterna 87 och 88, domen Nolan, EU:C:2012:638, punkt 46, domen Allianz Hungária Biztosító m.fl., C‑32/11, EU:C:2013:160, punkterna 20 och 21, och domen Romeo, EU:C:2013:718, punkt 22).
17
Så är fallet när de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna genom nationell rätt har blivit direkt och ovillkorligt tillämpliga på sådana situationer (domen Cicala, EU:C:2011:868, punkt 19, domen Nolan, EU:C:2012:638, punkt 47, och domen Romeo, EU:C:2013:718, punkt 23). Så är däremot inte fallet när den nationella domstolen enligt bestämmelserna i den nationella rätten tillåts avvika från de unionsrättsliga bestämmelserna, såsom de har tolkats av EU–domstolen (se, för ett liknande resonemang, domen Kleinwort Benson, C‑346/93, EU:C:1995:85, punkterna 16 och 18, och domen Romeo, EU:C:2013:718, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
18
Vad gäller artikel 1 i lag nr 241/1990, som Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, har hänvisat till, har EU‑domstolen tidigare slagit fast att denna bestämmelse inte innehåller en hänvisning till unionsrätten i den mening som avses i domstolens ovannämnda praxis, vilket annars skulle göra det möjligt för domstolen att besvara frågor om tolkningen av unionsrätten i rent inhemska tvister (se domen Cicala, EU:C:2011:868, och domen Romeo, EU:C:2013:718).
19
Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia, har inte hänvisat till någon omständighet på grundval av vilken EU–domstolen kan sluta sig till att den är behörig att besvara de frågor som har ställts. Det faktum att frågorna avser principen om skydd för berättigade förväntningar och inte motiveringsskyldigheten, såsom i de ovannämnda målen Cicala (EU:C:2011:868) och Romeo (EU:C:2013:718), kan inte i sig föranleda någon annan bedömning.
20
I detta hänseende ska det erinras om att enligt artikel 94 c i domstolens rättegångsregler ska begäran om förhandsavgörande innehålla en redogörelse för de skäl som fått den hänskjutande domstolen att undra över tolkningen eller giltigheten av vissa unionsrättsliga bestämmelser, och för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan de unionsrättsliga bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet. På samma sätt som den sammanfattning av de relevanta omständigheterna som krävs i artikel 94 a i rättegångsreglerna ska nämnda redogörelse inte bara göra det möjligt för domstolen att kontrollera huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning, utan också huruvida den är behörig att besvara den aktuella frågan (beslut Parva Investitsionna Banka m.fl., C‑488/13, EU:C:2014:2191, punkt 25).
21
Mot bakgrund av det anförda konstaterar domstolen, på grundval av artikel 53.2 i rättegångsreglerna, att det är uppenbart att den saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia.
Rättegångskostnader
22
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av Corte dei conti, sezione giurisdizionale per la Regione Puglia (Italien) i dess beslut av den 28 april 2014 (mål C‑246/14).
Underskrifter
( *1 ) Rättegångsspråk: italienska.
Full & Egal Universal Law Academy