10.6.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 175/49
Talan väckt den 2 april 2014 – Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen
(Mål T-219/14)
2014/C 175/68
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Regione autonoma della Sardegna (ombud: advokaterna T. Ledda, S. Sau, G. Roberti, G. Bellitti och I. Perego)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen
—
helt eller delvis ska ogiltigförklara det angripna beslutet i den mån
—
kommissionen fastslog att ersättningen för offentlig tjänst enligt regional lag nr 15 av den 7 augusti 2012 och tillskottet av kapital som beslutades av Saremars bolagsstämma den 15 juni 2012 utgör statligt stöd, och
—
fastslog att dessa åtgärder var oförenliga med den interna marknaden och förordnade om återbetalning, samt
—
med tillämpning av artikel 277 FEUF förklara att artikel 4 f i beslut 2012/21/EU och punkt 9 i Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011) är olaglig och icke tillämplig, samt
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Denna talan riktar sig mot Europeiska kommissionens beslut av den 22 januari 2014 rörande stödåtgärderna SA.32014 (2011/C), SA.32015 (2011/C) och SA.32016 (2011/C), som regionen Sardinien har vidtagit till förmån för Saremar. Enligt detta beslut är det stöd som sökanden beviljat Saremar – för att utföra en tjänst av allmänintresse avseende färjetrafik mellan Sardinien och kontinenten, som genomfördes 2011-2012, i syfte att optimera den ekonomiska tillgängligheten för användarna – oförenligt med den inre marknaden.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Kommissionen åsidosatte artikel 106.2 FEUF genom att göra en felaktig bedömning av omständigheterna och genom att inte tillräckligt motivera sitt beslut. Efter att felaktigt ha definierat Saremars skyldigheter avseende offentliga tjänster gjorde kommissionen inte bara en uppenbart felaktig bedömning, utan prövade också innehållet i medlemsstatens beslut, vilket innebär en inblandning i medlemsstatens ekonomiskpolitiska och sociala val.
2.
Kommissionen åsidosatte artiklarna 107.1 och 106.2 FEUF när den fastställde att de villkor som uppställdes i målet Altmark inte var uppfyllda i förevarande fall. I detta hänseende gjorde kommissionen en felaktig bedömning av omständigheterna och motiverade inte tillräckligt sitt beslut när den bland annat fastställde att marknaden erbjöd lämpliga och tillräckliga garantier för att uppfylla det behov av offentliga tjänster som definierats av regionen.
3.
Kommissionen åsidosatte dessutom artikel 106.2 FEUF samt beslut nr 2005/824/EG och beslut nr 2012/21/EU, gjorde en felaktig bedömning av omständigheterna och motiverade inte tillräckligt sitt beslut i den mån kommissionen fastställde (i) att beslut 2005/824/EG inte var tillämpligt i tiden och (ii) att de principer som anges i besluten i vart fall inte var tillämpliga i förevarande fall.
4.
Kommissionen åsidosatte artikel 106.2 FEUF, gjorde en felaktig bedömning av omständigheterna och motiverade inte tillräckligt sitt beslut i den mån den klassificerade bolaget Saremar som ett företag i svårigheter i den mening som avses i EU:s riktlinjer för statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.
5.
Kommissionen åsidosatte artikel 106.2 FEUF genom att göra en felaktig bedömning av omständigheterna och en felaktig rättstillämpning i den mån som den fastställde att villkoren för att en åtgärd ska vara tillåten enligt Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011) inte var uppfyllda.
6.
Kommissionen åsidosatte slutligen artikel 107.1 FEUF och gjorde en felaktig bedömning av omständigheterna och en felaktig rättslig bedömning av typen av rekapitalisering av bolaget Saremar som regionen Sardinien genomfört, när den fastställde att regionen gav Saremar en fördel och fastställde att den i vart fall inte var förenlig med principen om en investerare i en marknadsekonomi.
Full & Egal Universal Law Academy