4.8.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 253/36
Talan väckt den 15 maj 2014 – Kurchenko mot rådet
(Mål T-339/14)
2014/C 253/51
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Serhiy Vitaliyovych Kurchenko (Chuhuiv, Ukraina) (ombud: B. Kennelly och J. Pobjoy, Barristers, M. Drury och A. Swan, Solicitors)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara rådets beslut 2014/119/GUSP av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, s. 26) och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, s. 1), i den del de avser sökanden, och
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
1.
Första grunden: Det påstås att rådet har underlåtit att ange en korrekt rättslig grund.
—
Artikel 29 FEU var inte en korrekt rättslig grund för beslutet, eftersom den anmärkning som framställdes mot sökanden inte utpekade denne som en individ som hade undergrävt rättsregler eller mänskliga rättigheter i Ukraina (i den mening som avses i artiklarna 21.2 och 23 FEU). Eftersom beslutet var ogiltigt kunde rådet inte hänvisa till artikel 215.2 FEUF för att anta förordningen. Det hade vid tidpunkten då de restriktiva åtgärderna vidtogs inte vid någon domstol väckts något åtal eller framställts något anspråk mot sökanden enligt vilka hans verksamheter riskerade att undergräva rättsregler eller hade kränkt någon mänsklig rättighet i Ukraina.
2.
Andra grunden: Det påstås att rådet har underlåtit att uppfylla kriteriet för upptagande på förteckningen, nämligen det som avser personer som har ”fastställts som ansvariga” för förskingring av ukrainska offentliga medel eller för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, eller personer som har anknytning till dessa.
—
Det enda skäl som angavs för att ta upp sökanden i förteckningen var att han förklarades vara föremål för ”utredning” i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina. Det finns därför inte ens ett påstående (enligt domstolens resonemang i mål T-256/11, EZZ) om att sökanden var en person som varit ansvarig för förskingring av ukrainska offentliga medel eller för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, eller haft anknytning till sådana personer.
3.
Tredje grunden: Det påstås att rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd.
—
Sökanden har inte i något skede getts närmare upplysningar om den ”utredning” som anförts för att motivera åtgärden att ta upp sökanden i förteckningen, än mindre ”viktig och tillförlitlig” eller ”konkret” bevisning för detta. Rådet har, trots framställningar med begäran om sådana upplysningar, inte efterkommit dessa.
4.
Fjärde grunden: Det påstås att rådet har underlåtit att ge sökanden en tillräcklig motivering till varför han tagits upp i förteckningen.
—
Den motivering som gavs var inte tillräckligt detaljerad och precis. Det har inte getts några närmare uppgifter om vilken sorts beteende hos sökanden som påstods ha inneburit att han varit ”inblandad” i ”brott” eller hur en sådan påstådd ”inblandning i brott” på något sätt haft samband med både ”förskingring av ukrainska statliga medel” och ”olaglig utförsel av medlen ur Ukraina”. Det ges med avseende på ”utredningen” inga närmare uppgifter om den enhet som påstås ha fört ut medlen, dess natur, eller när detta förfarande ska ha inletts.
5.
Femte grunden: Det påstås att rådet på ett allvarligt sätt har åsidosatt sökandens grundläggande rätt till egendom och till ett gott anseende.
—
Det rör sig inte om ”restriktiva åtgärder som föreskrivs i lag”. Åtgärderna vidtogs utan att det korrekt sörjdes för sökandens möjligheter att effektivt kunna framföra sin sak inför rådet. Åtgärderna inskränker sig inte till någon bestämd egendom som påstås utgöra förskingrade offentliga medel eller ens till det belopp som påstås ha förskingrats.
6.
Sjätte grunden: Det påstås att rådet har hänvisat till omständigheter som är felaktiga i sak.
—
I motsats till den enda grunden för att ta upp sökanden i förteckningen finns det inga uppgifter eller bevis tillgängliga enligt vilka sökanden faktiskt var föremål för en sådan ”utredning” i Ukraina som anges i beslutet och i förordningen.
7.
Sjunde grunden: Det påstås att rådet har underlåtit att säkerställa relevansen och giltigheten av den bevisning som lagts till grund för att ta upp sökanden i förteckningen.
—
Rådet underlät att bedöma huruvida Ukrainas allmänna åklagare i ärendet var behörig enligt Ukrainas författning att inleda någon utredning mot sökanden, och rådet underlät att beakta att sökanden faktiskt inte var föremål för den påstådda ”utredningen”.
Full & Egal Universal Law Academy