11.8.2014
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 261/33
Talan väckt den 23 maj 2014 – Petropars m.fl. mot rådet
(Mål T-370/14)
2014/C 261/58
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Petropars Ltd (Teheran, Iran), Petropars International FZE (Dubai, Förenade Arabemiraten) och Petropars UK Ltd (London, Storbritannien) (ombud: S. Zaiwalla, P. Reddy och Z. Burbeza, Solicitors, samt R. Blakeley, Barrister)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara det beslut som antogs i mars 2014
—
ogiltigförklara det meddelande som utfärdades i mars 2014 i den del det avser sökandena, och
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.
1.
Första grunden: Kriterierna för upptagande i förteckningen i artikel 23.2 d i förordning nr 267/2012 (1) och artikel 20.1 c i beslut 2010/413 (2) är inte uppfyllda och rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det fastställde att kriterierna hade uppfyllts och fortfarande var uppfyllda, eftersom sökandena inte ägs eller kontrolleras av National Iranian Oil Company (NIOC).
2.
Andra grunden: Kriterierna för upptagande i förteckningen är inte uppfyllda, eftersom rådet inte har bevisat att NIOC ger ekonomiskt stöd till den iranska regeringen.
3.
Tredje grunden: Rådets beslut att sökandena ska stå kvar i förteckningen utgör under alla förhållanden ett åsidosättande av sökandenas grundläggande rättigheter och friheter, såsom deras rätt att idka handel och bedriva verksamhet och deras rätt att ostört nyttja sin egendom, och/eller av proportionalitetsprincipen. Sökanden hävdar vidare att beslutet om att de fortsatt ska vara upptagna i förteckningen utgör ett brott mot försiktighetsprincipen, principen om miljöskydd och principen om skydd för människors hälsa och säkerhet, eftersom det är sannolikt att det kommer att leda till stor skada för iranska arbetstagare och på miljön.
4.
Fjärde grunden: Rådet åsidosatte sökandenas rätt till försvar, genom att det inte gjorde en fullständig och adekvat prövning av sökandenas upptagande i förteckningen och inte på vederbörligt sätt beaktade de synpunkter som det hade mottagit.
(1) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1, med rättelser i EUT L 332, s. 31, och EUT L 93, 2014, s. 85).
(2) Rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39).
Full & Egal Universal Law Academy