EUR-Lex -  62014TN0585 - SV

20.10.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 372/19

Talan väckt den 4 augusti 2014 – Slovenien mot kommissionen

(Mål T-585/14)

2014/C 372/24

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Republiken Slovenien (ombud: L. Bembič, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet BUDG/B/03MV D (2014) 1782918 i skrivelsen av den 2 juni 2014 från Europeiska kommissionen (Generaldirektoratet för budget), genom vilket sökanden dels hålls ansvarig för att unionens egna medel gått förlorade när socker har importerats utanför systemet med tullkvoter vid import utan angivande av de medel som hänför sig till denna import, dels förpliktas att tillföra ett belopp till unionens budget som motsvarar de medel som, såvitt importlicensen använts fullt ut, gått förlorade, nämligen 1 2 57  000 euro, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.

Första grunden: Uppenbart oriktig bedömning

—

Kommissionen angav, i den aktuella skrivelsen, felaktigt att förlusten av unionens egna medel beror på ett fel som importören begått i ansökan om importlicens, vilket inte korrigerats i vederbörlig ordning av de slovenska myndigheterna.

—

Importören har emellertid korrigerat sin ansökan i rätt tid. Felet uppstod rent faktiskt när Republiken Sloveniens myndighet för jordbruksmarknaden och utveckling av jordbruket registrerade uppgifterna i systemet AMIS-Quota i samband med att ansökningarna om importlicenser ingavs till kommissionen. Felet beror således uteslutande på brister i systemet AMIS-Quota.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av reglerna för kommissionens beslutsförfarande

—

Den aktuella skrivelsen är undertecknad av direktören för Generaldirektoratet för budget, trots att behörigheten när det gäller frågan om sökandens ekonomiska ansvar för att unionens egna medel gått förlorade, vilken behandlas i skrivelsen, tillkommer kommissionen som kollegialt organ.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering och felaktig rättslig grund

—

Kommissionen har lämnat en bristande motivering till beslutet om sökandens ekonomiska ansvar i den aktuella skrivelsen. Det har därmed inte varit möjligt att avgöra huruvida skrivelsen är lagenlig och överensstämmer med grundläggande rätt. Detta utgör ett åsidosättande av artikel 296 FEUF och kommissionens interna regelverk.

—

Kommissionen har inte heller angivit de riktiga rättsliga grunderna för sitt beslut att det i detta fall är fråga om en situation där unionens egna medel gått förlorade och att sökanden är ansvarig härför.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten att yttra sig

—

Kommissionen upplyste inte sökanden om de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för beslutet innan skrivelsen upprättades. Detta innebär att rätten till försvar och rätten att yttra sig har åsidosatts.

5.

Femte grunden: Kommissionens bristande kontroll

—

Sökandens felaktiga behandling av ansökan om importlicenser är en följd av bristerna i det datoriserade elektroniska systemet AMIS-Quota, vilket införts av, och administreras av, kommissionen. Sökanden är således inte ansvarig för de fel som begåtts.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och förbudet mot obehörig vinst

—

Det har inte styrkts att unionens egna medel har gått förlorade och därmed får unionen en obehörig vinst om sökanden hålls ekonomiskt ansvarig för fel som begåtts under registreringen av uppgifter i kommissionens bristfälliga datorsystem.

—

Även rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts, eftersom det inte föreskrivs något förfarande för korrigering av felet i ett sådant fall där det skulle kunna bli fråga om obehörig vinst.

—

Ett regelverk som inte ger möjlighet att korrigera administrativa fel som begåtts under förfarandet för beviljande av importlicenser, trots att ingen av intressenterna på marknaden skulle lida skada härav, och som föreskriver att konsekvensen av de fel som begåtts nödvändigtvis är att medlemsstaten åläggs ett ekonomiskt ansvar, strider även mot proportionalitetsprincipen.

—

Slutligen har kommissionen, genom att den inte avslutade förfarandet avseende fastställande av det ekonomiska ansvaret inom rimlig tid, även åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar.

Full & Egal Universal Law Academy