2.3.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 73/46
Överklagande ingett den 31 december 2014 av Carlo De Nicola av den dom som personaldomstolen meddelade den 18 november 2014 i mål F-59/09 RENV, De Nicola mot EIB
(Mål T-849/14)
(2015/C 073/57)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Carlo De Nicola (Strassen, Luxemburg) (ombud: advokaten L. Isola)
Övrig part i målet: Europeiska investeringsbanken
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska bifalla överklagandet och delvis ändra den överklagade domen, upphäva punkterna 2 och 3 i domslutet, fastställandet av att förevarande mål är ett en tvist enligt artikel 270, och punkterna 43, 44, 50, 55, 56, 58, 59, 60, 61, 63, 65, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72 och 73 i domskälen. Klaganden yrkar vidare att tribunalen ska återförvisa målet till en annan avdelning vid personaldomstolen, i en annan sammansättning, för att den på nytt ska ta ställning till de punkter som upphävts efter det att det tidigare begärda läkarutlåtandet har inhämtats. Klaganden förbehåller sig rätten att framlägga alla typer av bevisning, direkt eller på annat sätt, som krävs för att bemöta alla argument som motparten anför till sitt försvar, och åberopa alla andra handlingar som krävs för att tillbakavisa motparterns argument.
Grunder och huvudargument
Förevarande överklagande är riktat mot den dom som personaldomstolen meddelade den 18 november 2014 i mål F-59/09 RENV, De Nicola mot EIB.
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande grunder.
1.
Vad gäller kommittén för överklaganden invänder klaganden mot beslutet om avvisning mot bakgrund av kommitténs arbetsordning, och mot påståendet att han fått tillräcklig gottgörelse för den uppkomna skadan genom att den ogiltigförklarade akten har avlägsnats från klagandens personalakt. Klaganden gör gällande att personaldomstolen har överskridit sina befogenheter.
2.
Vad gäller den mobbning som klaganden utsatts för invänder han mot att personaldomstolen avvisade hans yrkande om fastställelse av mobbningen, underlät att pröva detta specifika yrkande och underlät att följa domen i vilken återförvisningen beslutades. Klaganden gör gällande att EIB:s nya invändningar i det återförvisade målet borde ha avvisats och att personaldomstolen gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att träda i stället för sökandens advokat och fastslå att det lämpligare att inte pröva yrkandet om skadestånd, eftersom det behandlades i mål F-52/11 och var bättre underbyggt i det målet.
3.
Vad gäller klagandens begäran om ett läkarutlåtande och framhåller klaganden att han aldrig har frånfallit sin begäran om ett sådant utlåtande samt om andra åtgärder för bevisupptagning, vilka personaldomstolen har avslagit med motiveringen att de inte var nödvändiga. När tribunalen slog fast att personaldomstolen återigen skulle pröva målet i sak ålåg det den att pröva alla yrkanden som framställts i vederbörlig ordning och vidta de åtgärder för processledning som var påkallade.
Full & Egal Universal Law Academy