TRIBUNALENS BESLUT (fjärde avdelningen)
den 11 mars 2016 ( *1 )
”Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Sky BONUS — Äldre nationellt ordmärke SKY — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Begränsning av de varor som anges i registreringsansökan — Artikel 8.1 b förordning (EG) nr 207/2009 — Avvisning”
I mål T‑840/14,
International Gaming Projects Ltd, Valetta (Malta), företrätt av M. Garayalde Niño, advokat,
klagande,
mot
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret), företrätt av D. Walicka, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringskontorets överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var, inledningsvis, British Sky Broadcasting Group plc, därefter
Sky plc, Isleworth (Förenade kungariket), företrätt av J. Barry, solicitor,
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av harmoniseringskontorets fjärde överklagandenämnd den 23 oktober 2014 (ärende R 2040/2013-4) om ett invändningsförfarande mellan British Sky Broadcasting Group plc och International Gaming Projects Ltd,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek, samt domarna I. Labucka och V. Kreuschitz (referent),
justitiesekreterare: E. Coulon,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 december 2014,
med beaktande av harmoniseringskontorets svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 20 maj 2015,
med beaktande av intervenientens svarsskrivelse som inkom till tribunalens kansli den 1 maj 2015,
med beaktande av intervenientens och klagandens svar på tribunalens skriftliga fråga som inkom till tribunalens kansli den 9 respektive den 11 december 2015,
följande
Beslut
Bakgrund till tvisten
1
Klaganden, International Gaming Projects Ltd, ingav den 16 mars 2012 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringskontoret i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
2
Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:
3
De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 9 och 28 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning:
—
Klass 9: ”Datorprogram, elektroniska komponenter”,
—
Klass 28: ”Automatiska myntmaskiner; nöjes- och spelautomater; elektriska nöjes- och spelmaskiner, –apparater och –installationer; videospelmaskiner och –apparater; delar och komponenter till nämnda produkter, ej ingående i andra klasser.”
4
Ansökan om gemenskapsvarumärke offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 2012/086 av den 8 maj 2012.
5
British Sky Broadcasting Group plc, rättslig föregångare till intervenienten Sky plc, framställde den 8 augusti 2012, i enlighet med artikel 41.1 i förordning nr 207/2009, en invändning mot registrering av det sökta varumärket för samtliga varor som nämnts ovan i punkt 3.
6
Invändningen grundades bland annat på det äldre, brittiska ordmärket SKY, som registrerades den 7 september 2012 under nummer 2500604 för varor och tjänster som omfattades av klasserna 3, 4, 7, 9, 11, 12, 16–18, 25, 28 och 35–45. Beträffande klass 9 omfattade de aktuella varorna bland annat ”datorprogram”, ”elektroniska interaktiva datorspel”, samt ”delar och tillbehör för alla nämnda varor”. Beträffande klass 28 omfattade de aktuella varorna ”spel och leksaker; elektroniska spel; handhållna anordningar för att spela datorspel, elektroniska spel eller videospel; videospelapparater; delar och tillbehör för alla nämnda varor, spelkort; kortspel; sportartiklar; spel innefattande hasardspel; nöjesautomater; nöjesmaskiner och –apparater; interaktiva utbildnings- eller underhållningsspel”.
7
Till stöd för invändningen åberopades de registreringshinder som anges i artiklarna 8.1 b, 8.4 och 8.5 i förordning nr 207/2009.
8
Genom beslut av den 19 augusti 2013 biföll invändningsenheten invändningen för samtliga aktuella varor och tjänster uteslutande på grundval av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, och avslog registreringsansökan i dess helhet.
9
Den 18 oktober 2013 överklagade klaganden invändningsenhetens beslut vid harmoniseringskontoret med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
10
Genom beslut av den 23 oktober 2014 (nedan kallat det angripna beslutet) fastställde harmoniseringskontorets fjärde överklagandenämnd invändningsenhetens beslut och avslog överklagandet. Överklagandenämnden begränsade sin prövning till att jämföra det sökta varumärket med det äldre varumärket, och till att bedöma risken för förväxling mellan dessa märken i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. Till stöd för sitt beslut fann överklagandenämnden att de aktuella varorna var i huvudsak identiska (punkterna 15–17 i det angripna beslutet). Vid jämförelsen av de motstående varumärkena fann överklagandenämnden inledningsvis att ordet ”sky” utgjorde den ”mest dominerande och särskiljande beståndsdelen” av det sökta varumärket, medan ordet ”bonus” endast hade låg särskiljningsförmåga (punkt 20 i det angripna beslutet). Därefter konstaterade överklagandenämnden, för det första, att de motstående varumärkena uppvisade en visuell likhet som var högre än genomsnittet, för det andra, att de hade hög fonetisk likhet, och för det tredje, att de hade hög begreppsmässig likhet (punkterna 21–23 i det angripna beslutet). Slutligen, vid helhetsbedömningen av risken för förväxling, fann överklagandenämnden att det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena med hänvisning till identiteten och den höga graden av likhet hos de aktuella varorna, en visuell likhet högre än genomsnittet och en hög fonetisk- och begreppsmässig likhet mellan de motstående märkena, samt den normala ursprungliga särskiljningsförmågan hos det äldre märket (punkt 29 i det angripna beslutet).
Parternas yrkanden
11
Klaganden har yrkat att tribunalen ska
—
delvis ogiltigförklara det angripna beslutet och bifalla registreringsansökan för det sökta varumärket i förhållande till ”datorprogram; elektroniska komponenter” som omfattas av klass 9, samt ”automatiska myntmaskiner; nöjes- och spelautomater; elektriska nöjes- och spelmaskiner, -apparater och –installationer; videospelmaskiner och –apparater; delar och komponenter till alla nämnda produkter, ej ingående i andra klasser” som omfattas av klass 28, såtillvida dessa varor endast avser bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar, och
—
förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna.
12
Harmoniseringskontoret och intervenienten har yrkat att tribunalen ska:
—
ogilla överklagandet, och
—
förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
13
Till stöd för överklagandet har klaganden åberopat tre grunder, nämligen åsidosättande av artiklarna 8.1 b, 8.4, respektive 8.5 i förordning nr 207/2009.
14
Inledningsvis har klaganden därför inskränkt omfattningen av sin registreringsansökan i enlighet med artikel 43.1 i förordning nr 207/2009, genom att begränsa den däri ingående förteckningen över de varor som omfattas av registreringsansökan till att avse dels ”datorprogram; elektroniska komponenter” i klass 9, dels ”automatiska myntmaskiner; nöjes- och spelautomater; elektriska nöjes- och spelmaskiner, -apparater och –installationer; videospelmaskiner och –apparater; delar och komponenter till alla nämnda produkter, ej ingående i andra klasser” i klass 28, såtillvida dessa varor endast avser ”bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar”. Klaganden har hävdat att denna begränsning av förteckningen över de aktuella varorna motsvarar det resonemang som anförts vid harmoniseringskontoret, det vill säga att risken för förväxling mellan de motsående varumärkena var mer eller mindre obefintlig eftersom klagandens verksamhet endast avsåg användning av underhållnings- eller spelapparater i kasinon eller spelhallar.
15
Harmoniseringskontoret och intervenienten har genmält att enligt artikel 188 i tribunalens rättegångsregler får målet vid tribunalen inte ändra saken i ärendet vid överklagandenämnden. I förevarande fall har klaganden ändrat förteckningen över de varor registreringsansökan avser genom att uppge varornas användningsområde, och har därmed ändrat saken i ärendet i strid med denna bestämmelse. Tribunalen ska således lämna denna ändring utan avseende, eftersom lagenligheten hos det angripna beslutet ska prövas endast med beaktande av de faktiska och juridiska omständigheterna i ärendet såsom de förelåg då beslutet antogs. Det enda yrkandet innehållande denna ändring av saken i ärendet ska dessutom avvisas. Klaganden har nämligen uttryckligen medgett att man inte yrkar ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet, utan endast delvis ogiltigförklaring med avseende på de varor som avses efter denna begränsning. Klaganden har dessutom uppgett att man inte längre söker varumärkesskydd för de varor som omfattades av den ursprungliga ansökan ”i allmänhet, som en bredare kategori, eftersom denna typ av varor är begränsade till varor som är nödvändiga för användningen av bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar”. Således ska detta enda yrkande, och därmed överklagandet i dess helhet, avvisas.
16
Harmoniseringskontoret och intervenienten har även bestritt att överklagandenämnden skulle ha åsidosatt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
17
Enligt artikel 129 i rättegångsreglerna får tribunalen när som helst på eget initiativ, på förslag av referenten, och efter att att ha hört parterna, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat, pröva om talan ska avvisas till följd av att att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.
18
Med beaktande av bland annat klagandens och intervenientens svar på en skriftlig fråga från tribunalen angående huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning, finner tribunalen i förevarande fall att handlingarna i målet innehåller tillräckliga upplysningar för att tribunalen ska kunna avgöra målet utan vidare handläggning.
19
Beträffande harmoniseringskontorets invändning om rättegångshinder erinrar tribunalen om att enligt artikel 65.2 i förordning nr 207/2009 kan tribunalen endast undanröja eller ändra ett beslut från en av en av harmoniseringskontorets överklagandenämnder på grundval av ”bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget, av denna förordning eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk”. Enligt artikel 76 i nämnda förordning ska denna prövning av lagenligheten göras med beaktande av ärendets faktiska och rättsliga bakgrund, såsom den framlagts vid överklagandenämnden. Härav följer att tribunalen endast kan undanröja eller ändra det överklagade beslutet om detta, vid tidpunkten då det fattades, omfattades av någon av dessa grunder för undanröjande eller ändring. Däremot kan inte tribunalen ogiltigförklara eller ändra beslutet på grunder som framkommer först efter det att beslutet har fattats (se dom av den 20 november 2007, Tegometall International/harmoniseringskontoret–Wuppermann (TEK), T‑458/05, REG, EU:T:2007:349, punkterna 19 och 20 och där angiven rättspraxis).
20
Enligt artikel 26.1 c i förordning nr 207/2009 krävs det förvisso att ”(e)n ansökan om gemenskapsvarumärke ska innehålla … en förteckning över de varor … för vilka registrering ansöks”, men i artikel 43.1 i samma förordning föreskrivs att ”(s)ökanden … när som helst [kan] återkalla sin ansökan om gemenskapsvarumärke eller begränsa den däri ingående förteckningen över varor …”.
21
I ansökan som ingetts till tribunalen, och således efter det att det angripna beslutet fattades, har klaganden ändrat förteckningen över de varor som avses i ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke genom att precisera varornas egenskaper och i synnerhet deras användningsområde så att de avser ”endast bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar”.
22
Det är förvisso riktigt att tribunalen, beträffande en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke med avseende på ett flertal varor, redan har tolkat en förklaring som en varumärkessökande ingett till tribunalen – och således efter det att överklagandenämnden fattat sitt beslut – genom vilken den varumärkessökande återkallar ansökan med avseende på endast vissa av de varor som avsågs i den ursprungliga ansökan, antingen som en förklaring att det angripna beslutet endast ifrågasatts i den del som det avser övriga berörda varor eller, om förklaringen i fråga inges i ett sent skede av tribunalens handläggning, som en delvis återkallelse. Om den som ansökt om registrering, genom begränsningen av förteckningen över de varor som avses i registreringsansökan, emellertid inte har för avsikt att ta bort en eller flera varor från förteckningen, utan i stället ändra en egenskap hos dessa varor, såsom deras användningsområde eller beskrivning, kan det inte uteslutas att denna ändring kan påverka prövningen av gemenskapsvarumärket vid harmoniseringskontorets olika enheter under det administrativa förfarandet. Att under dessa omständigheter godta ändringen i samband med överklagandet till tribunalen, vore jämförbart med en ändring av saken i ärendet under pågående domstolsförfarande, vilket är förbjudet enligt artikel 188 i rättegångsreglerna. Således kan en sådan ändring varken påverka lagenligheten hos det angripna beslutet, eller tas i beaktande av tribunalen vid prövningen av huruvida överklagandet ska bifallas (se, för ett liknande resonemang, dom TEK, punkt 19 ovan, EU:T:2007:349, punkterna 23–25 och där angiven rättspraxis, och dom av den 20 februari 2013, Caventa/harmoniseringskontoret – Anson’s Herrenhaus (B BERG), T‑631/11, EU:T:2013:85, punkterna 22–25).
23
I förevarande fall framgår det tydligt av såväl det enda yrkandet om ogiltigförklaring, som av de grunder som åberopats till stöd för detta yrkande i ansökan, att klaganden inte återkallat någon av de varor som avses i ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke, utan endast preciserat varornas användningsområde såtillvida att de ”endast avser bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar”. Såsom harmoniseringskontoret med fog har påpekat har klaganden själv medgivit, i punkt 16 i ansökan, att man inte längre avser att ansöka om varumärkesskydd för de avsedda varorna ”i allmänhet, som en bredare kategori”, utan endast i den utsträckning de omfattas av detta särskilda användningsområde. Klaganden har dessutom uttryckligen begärt att tribunalen ska beakta detta förtydligande angående de aktuella varornas användningsområde, vilket getts in under målets handläggning, för att kunna göra den jämförelse som föreskrivs i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009, och för att finna att varorna inte är av liknande slag.
24
Med beaktande av den rättspraxis som nämnts i punkt 22 ovan, konstaterar tribunalen således, för det första, att ett sådant förtydligande angående de aktuella varornas egenskaper, särskilt angående deras användningsområde, vilket getts in under målets handläggning innebär en ändring av de faktiska omständigheterna i det ärende som överklagandenämnden prövade och som avgjordes genom det angripna beslutet, eftersom förtydligandet innebär att övriga användningsområden för dessa varor som hade kunnat påverka jämförelsen av varorna inte ska tas i beaktande. Såsom klaganden själv gjort gällande, särskilt i punkterna 50–60 i ansökan, följer det av ovanstående att denna ändring hade kunnat inverka på överklagandenämndens prövning av likheten hos de aktuella varorna, och därför med nödvändighet ändrar saken i målet vid tribunalen. För det andra kan klaganden inte vinna framgång med yrkandet om delvis ogiltigförklaring, och det resonemang som anförts till stöd härför, eftersom yrkandet innebär att lagenligheten av det angripna beslutet bestrids endast under förutsättning att tribunalen beaktar ovannämnda ändring av saken, vilken inte är tillåten enligt artikel 188 i rättegångsreglerna.
25
Genom sitt överklagande kan klaganden nämligen inte beviljas delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet med hänvisning till att beslutet antagits på grundval av en bedömning – som inte gjorts av överklagandenämnden – av en risk för förväxling mellan de motstående märkena där varor med ett särskilt användningsområde inkluderats, som överklagandenämnden inte har haft tillfälle att yttra sig om. Vid jämförelsen av de aktuella varorna skulle överklagandenämnden, såsom harmoniseringskontoret med fog har påpekat, istället ha prövat huruvida samtliga tänkbara användningsområden för dessa varor kunde resultera i att de bedömdes som lika eller identiska. Härvid erinrar tribunalen om att vid bedömningen av varuslagslikheten ska samtliga relevanta faktorer som är kännetecknande för förhållandet mellan varorna beaktas, särskilt varornas art, avsedda ändamål och användningsområde samt huruvida de konkurrerar med eller kompletterar varandra (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 29 september 1998, Canon,C‑39/97, REG, EU:C:1998:442, punkt 23). För att det dessutom ska föreligga en risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 krävs att de motstående varumärkena är identiska eller liknar varandra, samt att de varor eller tjänster som avses är identiska eller av liknande slag, och dessa villkor är kumulativa (dom av den 13 september 2007, Il Ponte Finanziaria/harmoniseringskontoret,C‑234/06 P, REG, EU:C:2007:514, punkt 48, och dom av den 22 januari 2009, Commercy/harmoniseringskontoret – easyGroup IP Licensing (easyHotel), T‑316/07, REG, EU:T:2009:14, punkt 42).
I förevarande fall är det just jämförelsen av varorna med deras allmänna och varierande egenskaper såsom de ursprungligen uppgetts i ansökan – och inte såsom de senare specificerats – som låg till grund för överklagandenämndens slutsats att det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående märkena. Till skillnad från ett fall då en klagande återkallar sin ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke med avseende på vissa av de varor som omfattades av den ursprungliga ansökan, åsyftar klagandens yrkande i förevarande fall överklagandenämndens odelbara helhetsbedömning som återfinns i det angripna beslutet, och som inte kan bli föremål för delvis ogiltigförklaring. Enbart den omständigheten att klaganden vid harmoniseringskontoret gjort gällande att dess verksamhet endast avser användningen av underhållningsapparater i kasinon eller spelhallar, såsom klaganden påpekat i sitt svar på tribunalens skriftliga fråga, kan inte föranleda någon annan bedömning, eftersom de varor som avsågs i den ursprungliga registreringsansökan omfattades av denna ansökan på grund av sina vidsträckta definitioner och användningsområden.
26
Tribunalen påpekar slutligen att klaganden, inte ens i andra hand, har yrkat att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i dess helhet, såtillvida det däri slås fast att det föreligger en risk för förväxling mellan de motstående märkena med avseende på de produkter som anges i punkt 3 ovan. Tvärtom, med beaktande av den begränsning av användningsområdet för de nämnda varorna som gjorts i ansökan, har klaganden uttryckligen yrkat att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del det innebär avslag på registreringsansökan för dessa varor såtillvida som de ”endast avser bingovideospel avsedda för underhållningsapparater i kasinon och spelhallar”. Under dylika omständigheter, till skillnad från situationen som gav upphov till domen TEK, punkt 19 ovan (EU:T:2007:349, punkterna 27 och 28) och med beaktande av den otvetydiga innebörden av yrkandet om ogiltigförklaring, såsom det upprepats i svaret på tribunalens skriftliga fråga, och den klara och tydliga utformningen av de grunder som anförts till stöd härför – både i ansökan och i svaret på tribunalens fråga – är tribunalen inte behörig att pröva detta överklagande eftersom det inte är möjligt för tribunalen att beakta förteckningen över varor som omfattades av klagandens ursprungliga ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke.
27
Således ska det enda yrkandet om ogiltigförklaring, och därmed även yrkandet om ändring i syfte att registrering av det sökta varumärket beviljas för de varor som avses i enlighet med förtydligandet, avvisas.
28
Följaktligen ska överklagandet avvisas i sin helhet.
Rättegångskostnader
29
Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
30
Eftersom klaganden har tappat målet ska den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med harmoniseringskontorets och intervenientens yrkande.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),
följande:
1)
Överklagandet avvisas.
2)
International Gaming Projects Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Luxemburg den 11 mars 2016.
Justitiesekreterare
E. Coulon
Ordförande
M. Prek
( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.
Full & Egal Universal Law Academy