14.11.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 419/13
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – Koninklijke KPN NV m.fl. mot Autoriteit Consument en Markt (ACM)
(Mål C-28/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/21/EG - Artiklarna 4 och 19 - Nationell regleringsmyndighet - Harmoniseringsförfaranden - Rekommendation 2009/396/EG - Juridisk räckvidd - Direktiv 2002/19/EG - Artiklarna 8 och 13 - Operatör som anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad - Skyldigheter som införts av en nationell regleringsmyndighet - Priskontroll och skyldigheter avseende systemet för kostnadsredovisning - Taxor för samtalstermineringstjänster för fasta och mobila nät - Omfattningen av nationella domstolars prövning av nationella regleringsmyndigheters beslut))
(2016/C 419/15)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
College van Beroep voor het Bedrijfsleven
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Koninklijke KPN NV, KPN BV, T-Mobile Netherlands BV, Tele2 Nederland BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV, Ziggo Services BV tidigare UPC Nederland BV, Ziggo Zakelijk Services BV tidigare UPC Business BV
Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)
Domslut
1)
Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 8 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, ska tolkas så, att en nationell domstol – vid prövningen av en tvist om huruvida en skyldighet avseende taxor införd av den nationella regleringsmyndigheten vad avser samtalstermineringstjänster för fasta och mobila nät är lagenlig – får göra avsteg från kommissionens rekommendation 2009/396/EG av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU, i vilken den rena Bulric modellen (Bottom-Up Long-Running Incremental Costs) förespråkas som en lämplig åtgärd för reglering av taxorna på marknaden för samtalsterminering, endast om den anser att så krävs på grund av omständigheterna i målet, särskilt på grund av de särskilda förhållanden som råder på den ifrågavarande medlemsstatens marknad.
2)
Unionsrätten ska tolkas så, att en nationell domstol – vid prövningen av en tvist om huruvida en skyldighet avseende taxor införd av den nationella regleringsmyndigheten vad avser samtalsterminerings¬tjänster för fasta och mobila nät är lagenlig – kan avgöra huruvida denna skyldighet är proportionell mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8 i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, och i artikel 13 i direktiv 2002/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, och beakta den omständigheten att nämnda skyldighet syftar till att främja slutanvändarnas intressen på en detaljhandelsmarknad, som inte är aktuell för reglering.
3)
En nationell domstol får vid domstolsprövningen av ett beslut som fattats av den nationella regleringsmyndigheten inte kräva att denna myndighet visar att nämnda skyldighet verkligen leder till att målen i artikel 8 i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, uppnås.
(1) EUT C 138, 27.4.2015.
Full & Egal Universal Law Academy