12.9.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 335/23
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Maria Cristina Elisabetta Ornano mot Ministero della Giustizia, Direzione Generale dei Magistrati del Ministero
(Mål C-335/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG) - Direktiv 75/117/EEG - Lika lön för kvinnor och män - Artikel 1 - Direktiv 92/85/EEG - Åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar - Artikel 11 led 2 b och artikel 11 led 3 - Nationell lagstiftning som föreskriver en särskild ersättning till ordinarie domare för vissa arbetsuppgifter som de utför inom ramen för sin tjänsteutövning - Rätt till sådan ersättning föreligger inte för en ordinarie domare vid obligatorisk mammaledighet som togs ut före den 1 januari 2005))
(2016/C 335/31)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Maria Cristina Elisabetta Ornano
Motpart: Ministero della Giustizia, Direzione Generale dei Magistrati del Ministero
Domslut
Artikel 119 i EG-fördraget (nu artikel 141 EG), artikel 1 i rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män, artikel 11 leden 2 b och 3 i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) ska tolkas så, att för det fall den berörda medlemsstaten inte föreskrivit en rätt att behålla samtliga delar av den lön en ordinarie domare hade rätt till före sin mammaledighet, utgör nämnda bestämmelser inte hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en ordinarie domare – under en period av obligatorisk mammaledighet som togs ut före den 1 januari 2005 – inte har rätt till en ersättning som utgår till ordinarie domare för vissa arbetsuppgifter som de utför inom ramen för sin tjänsteutövning. Detta gäller under förutsättning att den aktuella arbetstagaren under denna period erhållit en inkomst som åtminstone uppgår till ett belopp som motsvarar den ersättning som utgår enligt nationell lagstiftning på det sociala trygghetsområdet med anledning av ett arbetsuppehåll av hälsoskäl, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.
(1) EUT C 294, 7.9.2015.
Full & Egal Universal Law Academy