15.5.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 151/9
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – Tele2 (Netherlands) BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV mot Autoriteit Consument en Markt (ACM)
(Mål C-536/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/22/EG - Artikel 25.2 - Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar - Direktiv 2002/58/EG - Artikel 12 - Abonnentförteckningar - Tillhandahållande av abonnenters personuppgifter för användning i allmänt tillgängliga abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänster - Abonnentens samtycke - Åtskillnad beroende på i vilken medlemsstat som de allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänsterna och abonnentförteckningarna tillhandahålls - Icke-diskrimineringsprincipen))
(2017/C 151/12)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
College van Beroep voor het Bedrijfsleven
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Tele2 (Netherlands) BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV
Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)
Övrig part i målet: European Directory Assistance NV
Domslut
1)
Artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att begreppet ”begäran” i denna artikel även omfattar en begäran som framställts av ett företag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat än den där de företag som tilldelar abonnenter telefonnummer är hemmahörande, om att få tillgång till ändamålsenlig information som dessa företag innehar, i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar i den medlemsstaten och/eller i andra medlemsstater.
2)
Artikel 25.2 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett företag som tilldelar abonnenter telefonnummer och som enligt nationella bestämmelser är skyldigt att inhämta abonnenternas samtycke till att använda deras uppgifter i nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, utformar begäran om samtycke på ett sådant sätt att abonnenterna ska lämna sitt särskilda samtycke till sådan användning beroende på i vilken medlemsstat de företag som kan komma att begära den information som avses i den bestämmelsen tillhandahåller dessa tjänster.
(1) EUT C 27, 25.1.2016.
Full & Egal Universal Law Academy