26.6.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 202/4
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 27 april 2017 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Onix Asigurări SA mot Istituto per la Vigilanza Sulle Assicurazioni (IVASS)
(Mål C-559/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 73/239/EEG - Direktiv 92/49/EEG - Principen om en enda auktorisation - Principen om hemlandstillsyn - Artikel 40.6 - Begreppet ”oegentligheter” - Aktieägarnas anseende - Förbud för ett försäkringsföretag med säte i en medlemsstat att ingå nya avtal i en annan medlemsstat))
(2017/C 202/05)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Onix Asigurări SA
Motpart: Istituto per la Vigilanza Sulle Assicurazioni (IVASS)
Domslut
Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), i synnerhet dess artikel 40.6, ska tolkas så, att det utgör hinder mot att tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat, i syfte att skydda intressena hos försäkringstagare och andra personer som kan omfattas av försäkringsskydd, i brådskande ärenden vidtar åtgärder gentemot ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet avseende annan direkt försäkring än livförsäkring i nämnda medlemsstat med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, såsom ett förbud mot att ingå nya avtal inom medlemsstatens territorium, på grundval av – ursprunglig eller senare uppdagad – bristande uppfyllelse av ett subjektivt rekvisit som ska vara uppfyllt för att nödvändig auktorisation för att utöva försäkringsverksamhet ska beviljas, såsom rekvisitet anseende, vilket fastställs genom en skönsmässig bedömning. Däremot utgör nämnda direktiv inte hinder mot att denna medlemsstat, när den utövar de befogenheter den förfogar över i brådskande ärenden, fastställer huruvida vissa brister eller viss osäkerhet beträffande anseendet hos det berörda försäkringsföretagets ledare utgör en verklig och överhängande risk för att oegentligheter som kan skada intressena hos försäkringstagare och andra personer som omfattas av försäkringsskydd kommer att uppstå och, om så är fallet, omedelbart vidtar lämpliga åtgärder, såsom, i förekommande fall, ett förbud att ingå nya avtal inom medlemsstatens territorium.
(1) EUT C 38, 1.2.2016.
Full & Egal Universal Law Academy