18.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 121/6
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 2 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal administratif de Melun – Frankrike) – Glencore Céréales France mot Etablissement national des produits de l'agriculture et de la mer (FranceAgriMer)
(Mål C-584/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 - Skydd av Europeiska unionens finansiella intressen - Artikel 3 - Förordning (EEG) nr 3665/87 - Artikel 11 - Återkrav av felaktigt utbetalt exportbidrag - Förordning (EEG) nr 3002/92 - Artikel 5a - Otillbörligen släppt säkerhet - Utestående ränta - Preskriptionstid - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - Preskriptionsavbrott - Maximal frist - Längre frist - Tillämplighet))
(2017/C 121/07)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Tribunal administratif de Melun
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Glencore Céréales France
Motpart: Etablissement national des produits de l'agriculture et de la mer (FranceAgriMer)
Domslut
1)
Artikel 3.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen ska tolkas så, att den i nämnda bestämmelse föreskrivna preskriptionstiden är tillämplig på sådana krav på räntefordringar som är aktuella i det nationella målet, vilka har sin grund i artikel 11.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 495/97 av den 18 mars 1997, och artikel 5a i kommissionens förordning (EEG) nr 3002/92 av den 16 oktober 1992 om fastställande av gemensamma tillämpningsföreskrifter för kontroll av användningen av eller bestämmelsen för varor från intervention, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 770/96 av den 26 april 1996.
2)
Artikel 3.1 andra stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att den omständigheten att en aktör är skyldig att betala sådana räntefordringar som de som är aktuella i det nationella målet, inte innebär en ”kontinuerlig eller upprepad oegentlighet” i den mening som avses i denna bestämmelse. Sådana fordringar ska anses följa av samma oegentlighet i den mening som avses i artikel nr 2988/95, som den som leder till återkrav av de belopp som erhållits felaktigt, vilka utgör huvudfordringarna.
3)
Artikel 3.1 första stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att vad gäller antagande av sådana administrativa åtgärder som är aktuella i det nationella målet, som avser återkrav av ränta, ska den i artikel 3.1 första stycket föreskrivna preskriptionstiden börja löpa då den oegentlighet som gett upphov till återkrav av de felaktigt utbetalda beloppen, på vilka ränta beräknats, ägde rum, det vill säga då den händelse som utgör denna oegentlighet, nämligen handlingen eller underlåtenheten eller den negativa ekonomiska effekt som slutligen följer därav.
4)
Artikel 3.1 fjärde stycket i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att vad gäller antagande av sådana administrativa åtgärder som är aktuella i det nationella målet, som avser återkrav av ränta, preskriptionen inträder då den frist som anges i artikel 3.1 fjärde stycket löpt ut, när den behöriga myndigheten under preskriptionstiden, trots att den krävt återbetalning av de belopp som felaktigt erhållits, inte antagit något beslut avseende räntorna.
5)
Artikel 3.3 i förordning nr 2988/95 ska tolkas så, att en preskriptionstid som föreskrivs i nationell rätt som är längre än den som föreskrivs i artikel 3.1 i nämnda förordning, i en sådan situation som i det nationella målet, kan tillämpas, i en sådan situation som den i det nationella målet, på återkrav av räntefordran som uppkommit innan denna preskriptionstid trädde i kraft och som enligt den sistnämnda bestämmelsen ännu inte preskriberats.
(1) EUT C 38, 1.2.2016.
Full & Egal Universal Law Academy