21.8.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 277/6
Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 juni 2017 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas – Litauen) – Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras mot Gintaras Dockevičius, Jurgita Dockevičienė
(Mål C-587/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Ansvarsförsäkring för motorfordon - Olycka som inträffade år 2006 mellan fordon som är normalt hemmahörande i olika medlemsstater - Allmänna föreskrifter från rådet för medlemsstaternas nationella försäkringsbyråer - EU-domstolen saknar behörighet - Direktiv 2009/103/EG - Otillämplighet i tiden (ratione temporis) - Direktiven 72/166/EEG, 84/5/EEG och 2000/26/EG - Otillämplighet i materiellt hänseende (ratione materiae) - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Otillämplighet - Ingen tillämpning av unionsrätten))
(2017/C 277/07)
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Lietuvos Aukščiausiasis Teismas
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras
Motpart: Gintaras Dockevičius, Jurgita Dockevičienė
Domslut
EU-domstolen är inte behörig att meddela förhandsavgörande beträffande den del av den hänskjutande domstolens frågor som avser tolkningen av de allmänna föreskrifterna från Council of Bureaux, antagna genom avtal ingånget den 30 maj 2002 mellan de nationella försäkringsbyråerna i medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och övriga associerade stater och som återfinns i bilagan till kommissionens beslut 2003/564/EG av den 28 juli 2003 om tillämpningen av rådets direktiv 72/166/EEG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs.
—
I och med att Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet inte är tillämpligt i tiden (ratione temporis) i det nationella målet,
—
i och med att rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005, rådets direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon, i dess lydelse enligt direktiv 2005/14, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG inte är tillämpliga i materiellt hänseende (ratione materiae) i det nationella målet, och, följaktligen,
—
i och med att artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – då det inte är fråga om tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan – inte heller är tillämplig i det nationella målet,
ska nämnda direktiv och artikel 47 i stadgan tolkas så, att de i förevarande fall inte utgör hinder mot följderna av den hänskjutande domstolens rättspraxis som innebär att Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras (litauisk byrå för motorfordonsförsäkring) i en regresstalan har bevisbördan för samtliga omständigheter som förskyller skadeståndsansvar för svarandena i målet för olyckan som inträffade den 20 juli 2006.
(1) EUT C 27, 25.1.2016.
Full & Egal Universal Law Academy