31.7.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 249/7
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 8 juni 2017 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – W. F. Gözze Frottierweberei GmbH, Wolfgang Gözze mot Verein Bremer Baumwollbörse
(Mål C-689/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Immaterialrätt - EU-varumärke - Förordning nr 207/2009 - Artiklarna 9 och 15 - En sammanslutnings ingivande av en ansökan om registrering av kännetecknet bomullsblomman - Registrering såsom individuellt varumärke - Beviljande av licenser för användning av detta varumärke till tillverkare av bomullstextilier som är medlemmar i nämnda sammanslutning - Ansökan om ogiltighetsförklaring eller om upphävande - Begreppet verkligt bruk - Den grundläggande funktionen att ange ursprunget))
(2017/C 249/10)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Düsseldorf
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: W. F. Gözze Frottierweberei GmbH, Wolfgang Gözze
Motpart: Verein Bremer Baumwollbörse
Domslut
1)
Artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärkenska tolkas på så sätt att den omständigheten att ett individuellt EU-varumärke anbringas av innehavaren eller med dennes tillstånd på varor såsom en kvalitetsmärkning inte innebär att det används som varumärke på ett sätt som utgör ”verkligt bruk” i den mening som avses i den bestämmelsen. Anbringandet av varumärket utgör emellertid sådant verkligt bruk om det, även och samtidigt, garanterar konsumenterna att varorna härrör från ett visst företag som utövar kontroll över tillverkningen av varorna och som kan anses ansvara för deras kvalitet. Om det förhåller sig på sistnämnda sätt har innehavaren av varumärket rätt att, i enlighet med artikel 9.1 b i samma förordning, förhindra tredje man att anbringa ett liknande kännetecken för identiska varor om anbringandet medför att det föreligger en risk för att allmänheten förväxlar varumärket och kännetecknet.
2)
Artikel 52.1 a och artikel 7.1 g i förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att ett individuellt varumärke inte kan förklaras ogiltigt med stöd av en tillämpning av dessa bestämmelser tillsammans, på den grunden att varumärkesinnehavaren inte genom regelbundna kvalitetskontroller av sina licenstagare säkerställer att de förväntningar på kvalitet som allmänheten förknippar med kännetecknet är uppfyllda.
3)
Förordning nr 207/2009 ska tolkas på så sätt att bestämmelserna om EU-kollektivmärken i den förordningen inte kan tillämpas i tillämpliga delar på individuella EU-varumärken.
(1) EUT C 118, 4.4.2016.
Full & Egal Universal Law Academy