FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
HENRIK SAUGMANDSGAARD ØE
föredraget den 21 juli 2016 ( 1 )
Mål C‑128/15
Konungariket Spanien
mot
Europeiska unionens råd
”Talan om ogiltigförklaring — Fiske — Förordning (EU) nr 1367/2014 om fastställande av fiskemöjligheterna med avseende på vissa djuphavsbestånd — Skoläst och långstjärt — Risk för felrapportering — Gemensamma fiskemöjligheter för två arter — Fördelningsnyckel — Nationella kvoter — Giltighet — Förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken — Artikel 2.2 — Försiktighetsansatsen — Artikel 16.1 första meningen — Principen om relativ stabilitet i fisket — Åsidosättande”
I – Inledning
1.
Konungariket Spanien har genom sin talan yrkat att förordning (EU) nr 1367/2014 (nedan kallad den angripna förordningen) ( 2 ) ska ogiltigförklaras av det skälet att Europeiska unionens råd överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att i strid med principen om relativ stabilitet, proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen fastställa och fördela totala tillåtna fångstmängder (TAC) som omfattar både skoläst (coryphaenoides rupestris) och långstjärt (macrourus berglax).
2.
Av de skäl som anförs nedan anser jag att talan ska vinna bifall såvitt avser den första grunden för ogiltigförklaring, avseende ett åsidosättande av principen om relativ stabilitet. Följaktligen är det endast den första grunden som prövas i detta förslag till avgörande.
II – Tillämpliga bestämmelser
3.
Tillämpliga bestämmelser i detta fall är dels förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), ( 3 ) i dess lydelse enligt förordning (EU) nr 1385/2013 ( 4 ) (nedan kallad GFP-förordningen), dels den angripna förordningen.
A – GFP-förordningen
4.
Skälen 35–37 i GFP-förordningen har följande lydelse:
”(35)
På grund av det svåra ekonomiska läge fiskerinäringen befinner sig i och att vissa kustområden är beroende av fisket bör det skapas relativ stabilitet för fiskeverksamheten genom att fördela fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna på grundval av principen att varje medlemsstat tilldelas en förutsebar andel av bestånden.
(36)
En sådan relativ stabilitet i fiskeverksamheten bör med tanke på den aktuella biologiska situationen för bestånden tillvarata och fullt ut ta hänsyn till de särskilda behoven i regioner där lokala samhällen är särskilt beroende av fiske och därmed sammanhängande verksamheter enligt rådets resolution av den 3 november 1976, särskilt i bilaga VII till denna.
(37)
Begreppet relativ stabilitet i fiskeverksamheten bör därför tolkas mot denna bakgrund.”
5.
Målen för den gemensamma fiskeripolitiken fastställs i artikel 2 i GFP-förordningen, vilken har följande lydelse:
”1. Den gemensamma fiskeripolitiken ska säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen.
2. Den gemensamma fiskeripolitiken ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen och ska säkerställa att nyttjandet av de levande marina biologiska resurserna sker på ett sådant sätt att populationerna av skördade arter återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer en maximal hållbar avkastning.
…”
6.
I artikel 4.1 led 8 i GFP-förordningen definieras försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen som ”en ansats … som innebär att avsaknaden av tillförlitlig vetenskaplig information inte bör tas som intäkt för att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, associerade arter eller arter som är beroende av dessa, icke-målarter samt deras livsmiljö”.
7.
I del III i GSP-förordningen, med rubriken ”Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande av marina biologiska resurser”, finns artikel 6 med följande lydelse:
”1. För att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål avseende bevarande och nyttjande av marina biologiska resurser som anges i artikel 2 ska unionen anta åtgärder för bevarande i enlighet med artikel 7.
2. Vid tillämpningen av denna förordning ska kommissionen rådfråga de relevanta rådgivande organen och de relevanta vetenskapliga organen. Bevarandeåtgärder ska antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning, inbegripet i förekommande fall de rapporter som utarbetas av [vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF)] och andra rådgivande organ, råd som lämnas av rådgivande nämnder och gemensamma rekommendationer från medlemsstaterna enligt artikel 18.
…”
8.
I artikel 7 i GFP-förordningen, med rubriken ”Typer av bevarandeåtgärder”, anges följande:
”1. Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande av de marina biologiska resurserna kan omfatta bland annat följande:
…
e)
Åtgärder avseende fastställande och tilldelning av fiskemöjligheter.
…”
9.
I artikel 16 i GFP-förordningen, med rubriken ”Fiskemöjligheter”, anges följande:
”1. De fiskemöjligheter som tilldelas medlemsstaterna ska tillförsäkra relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena. Vid fördelningen av nya fiskemöjligheter ska hänsyn tas till de enskilda medlemsstaternas intressen.
…
4. Fiskemöjligheterna ska fastställas i enlighet med de mål som anges i artikel 2.2 och ska vara förenliga med de kvantifierbara mål, tidsramar och marginaler som fastställs i enlighet med artiklarna 9.2 och 10.1 b och c.
…”
B – Den angripna förordningen
10.
Skälen 1–4 och 7 i den angripna förordningen har följande lydelse:
”(1)
I artikel 43.3 [FEUF] föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen ska anta åtgärder om fastställande och tilldelning av fiskerimöjligheter.
(2)
Enligt [GFP-förordningen] ska bestämmelser om bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rön, om lämpligt inbegripet de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).
(3)
Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter, om lämpligt inbegripet vissa villkor som är funktionellt knutna till dessa. Fiskemöjligheterna bör fördelas bland medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat säkerställs relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt [GFP-förordningen].
(4)
[TAC] bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter, samtidigt som de olika fiskerinäringarna tillförsäkras en rättvis behandling, samt mot bakgrund av de synpunkter som framkommit vid samråden med berörda parter, framför allt från berörda regionala rådgivande nämnder.
…
(7)
När det gäller de fyra bestånden av skoläst, visar vetenskaplig rådgivning och de senaste diskussionerna i Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) att fångster av denna art kan felrapporteras som fångster av långstjärt. Det är därför lämpligt att inrätta en TAC som omfattar båda arterna, samtidigt som separat rapportering möjliggörs för var och en av dem.”
11.
Enligt artikel 1 i den angripna förordningen ska det i denna förordning fastställas ”årliga fiskemöjligheter för unionsfiskefartyg för 2015 och 2016 när det gäller fiskbestånd av vissa djuphavsarter i unionens vatten och i vissa andra vatten än unionens vatten där det krävs fångstbegränsningar.”
12.
I artikel 2.1 i den angripna förordningen anges vad som avses i förordningen med bland annat
”c)
[TAC]: den kvantitet ur varje bestånd som får fångas och landas varje år,
d)
kvot: en andel av den TAC som tilldelas unionen eller en medlemsstat.”
13.
Artikel 3 i den angripna förordningen har följande lydelse:
”TAC för djuphavsarter som fångas av unionsfiskefartyg i unionens vatten eller i vissa andra vatten än unionens vatten, fördelningen mellan medlemsstaterna av sådana TAC samt i tillämpliga fall de villkor som är funktionellt knutna till dessa fastställs i bilagan till denna förordning.”
14.
I artikel 5 i den angripna förordningen anges följande:
”Fisk från bestånd för vilka TAC har fastställts får endast behållas ombord eller landas, om fångsterna har gjorts av fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och medlemsstaten har en kvot som inte har uttömts.”
15.
Del 2 i bilagan till den angripna förordningen har rubriken ”Årliga fiskemöjligheter som är tillämpliga för unionsfartyg i områden där TAC har fastställts per art och per område (i ton levande vikt)”.
16.
Vad beträffar arterna skoläst och långstjärt i unionens vatten och internationellt vatten i områdena V b, VI och VII (nedan kallade det första berörda förvaltningsområdet), fastställs i del 2 i bilagan till den angripna förordningen en TAC på 4010 ton för år 2015 och på 4078 ton för år 2016. Av dessa tilldelades Konungariket Spanien kvoter på 65 ton för år 2015 och på 66 ton för år 2016.
17.
För övrigt anges att landningar av skoläst inte får överskrida 95 procent av varje medlemsstats kvot.
18.
Vad beträffar arterna skoläst och långstjärt i unionens vatten och i internationellt vatten i områdena VIII, IX, X, XII och XIV (nedan kallade det andra berörda förvaltningsområdet), fastställs i del 2 i bilagan till den angripna förordningen en TAC på 3644 ton för år 2015 och på 3279 ton för år 2016. Av dessa tilldelades Konungariket Spanien kvoter på 2617 ton för år 2015 och på 2354 ton för år 2016.
19.
Dessutom anges att landningar av skoläst inte får överskrida 80 procent av varje medlemsstats kvot.
III – Bakgrund till tvisten
20.
Det framgår av rådets och kommissionens synpunkter att skoläst och långstjärt är två djuphavsarter som med blotta ögat endast kan skiljas åt genom sin huvudform. Det är i praktiken omöjligt att skilja på fiskar av dessa arter när huvudet är borttaget och fiskarna är djupfrysta.
21.
Kommissionen har angett att skoläst är en av målarterna i de två berörda förvaltningsområdena och att fisket av denna art har varit reglerat sedan år 2003 genom en TAC som fastställts på unionsnivå. ( 5 ) Kommissionen har även anfört att långstjärt är mindre vanligt förekommande i dessa områden och att det inte fanns någon TAC på unionsnivå för fiske av långstjärt innan den angripna förordningen antogs.
22.
Enligt rådet och kommissionen angav Internationella havsforskningsrådets (Ices) arbetsgrupp för biologi och värdering av djuphavsfiskeresurser, vilken samlades den 4 till den 11 april 2014, i 2014 års rapport (nedan kallad 2014 års rapport från Ices arbetsgrupp) att arbetsgruppen hade tagit del av uppgifter om att i synnerhet spanska fiskefartyg hade fångat stora mängder långstjärt vid Hattonbanken under de senaste åren. Rådet och kommissionen har anfört att det även angavs i denna rapport att skillnaderna var betydande mellan information som lämnats av observatörer och de officiella spanska uppgifterna om landningarna av skoläst, vilket väckte vissa farhågor om att de olika arterna kunde ha felrapporterats.
23.
Nordostatlantiska fiskerikommissionens (NEAFC) ständiga kommitté för förvaltning och vetenskapliga frågor diskuterade innehållet i 2014 års rapport från Ices arbetsgrupp i september 2014. Denna ständiga kommitté underströk särskilt att storleken på den rapporterade fångsten av långstjärt var ”förvånande” i jämförelse med den rapporterade fångsten av skoläst, eftersom fångsten av långstjärt traditionellt varit mindre. Ices anmodades att i möjligaste mån inkomma med klargöranden om detta fiske. I synnerhet skulle Ices undersöka om rapporteringen av fångster kunde vara felaktig eller om det pågick något nytt eller snabbt växande fiske av långstjärt.
24.
Även unionen, representerad av enhet C2 vid kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske, ställde i september 2014 frågor till Ices i samma avseende.
25.
Den 3 oktober 2014 lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2015 och 2016. Kommissionen föreslog bland annat att det för vart och ett av de berörda förvaltningsområdena skulle fastställas en gemensam TAC för skoläst och långstjärt. Storleken på denna gemensamma TAC grundades på Ices vetenskapliga råd avseende skoläst, eftersom det inte fanns några sådana råd avseende långstjärt. De nationella kvoterna för fördelningen av denna gemensamma TAC fastställdes även de i enlighet med principen om relativ stabilitet enbart för skoläst.
26.
Den 7 november 2014 lade Ices fram ett vetenskapligt yttrande som svar på frågorna från NEAFC och unionen (nedan kallat Ices yttrande av den 7 november 2014). Av detta yttrande framgår att sammansättningen, per bestånd, av den rapporterade fångsten av skoläst och långstjärt är något osäker. Vad beträffar de båda arternas fördelning och tillgång angav Ices att de vanligtvis förekommer i olika hydrologiska miljöer, eftersom långstjärt i allmänhet lever i nordligare, kallare vatten.
27.
Ices underströk i sitt yttrande av den 7 november 2014 att stora mängder långstjärt hade rapporterats i det andra berörda förvaltningsområdet och i en del av det första berörda området. De observerade kommersiella fångsterna av skoläst i delområdena VI och XII var i genomsnitt tre gånger så stora som fångsterna av långstjärt. Ices underströk att skillnaderna var betydande, mer än en storleksordning, mellan de relativa andelar skoläst och långstjärt som rapporterades i officiella landningar, å ena sidan, och de observerade fångsterna och de vetenskapliga studierna i de områden där långstjärt fiskas, å andra sidan.
28.
I Ices yttrande av den 7 november 2014 angavs emellertid att varken uppgifterna i den tillgängliga studien eller de observerade uppgifterna var särskilt tillförlitliga och att de avsåg ett begränsat område och en begränsad tid. Ices ansåg därför att det var nödvändigt att samla in mer omfattande uppgifter om fångster och fiskeriansträngningar avseende långstjärt för det fallet att NEAFC och unionen önskade reglera detta fiske.
29.
Måndagen den 10 november 2014 diskuterade rådet kommissionens förslag till förordning av den 3 oktober 2014. På grundval av rådets diskussioner föreslog rådets ordförande, med kommissionens samtycke, en kompromiss. Kompromissen innebar i huvudsak att den TAC som initialt hade fastställts för skoläst skulle höjas, med hänsyn till att den utvidgades till att omfatta även långstjärt.
30.
Det följer av rådets yttrande att detta tillägg i praktiken beräknades utifrån det genomsnittliga förhållandet mellan landningar av långstjärt och landningar av skoläst. Mängden 3794 ton höjdes således med 216 ton (5,7 procent av 3794 ton) till den slutliga mängden 4040 ton för det första berörda förvaltningsområdet, eftersom Ices i sitt vetenskapliga råd föreslog en TAC på 3794 ton för skoläst och att de genomsnittliga årliga, uppskattade landningarna av långstjärt i detta område utgjorde 5,7 procent av de genomsnittliga årliga uppskattade landningarna av skoläst. Samma förfarande tillämpades för det andra berörda förvaltningsområdet, där de genomsnittliga årliga, uppskattade landningarna av långstjärt utgjorde 25,6 procent av de genomsnittliga årliga, uppskattade landningarna av skoläst.
31.
Den TAC som därmed var fastställd fördelades mellan de berörda medlemsstaterna i enlighet med en fördelningsnyckel som motsvarade den relativa stabiliteten för skoläst. Konungariket Spaniens kvoter utgjorde följaktligen 1,62 procent och 71,8 procent av den gemensamma TAC som fastställts för det första respektive det andra berörda förvaltningsområdet.
32.
Den 15 december 2014 nåddes en politisk överenskommelse på grundval av en något justerad version av den kompromiss som rådets ordförande föreslagit. Samtliga delegationer ställde sig positiva till denna politiska överenskommelse, med undantag för de spanska och portugisiska delegationerna som lade fram en skriftlig förklaring för införande i rådets protokoll. I denna förklaring gjorde Konungariket Spanien bland annat gällande att principen om relativ stabilitet på grundval av varje medlemsstats historiska fångster inte hade iakttagits vid fördelningen av den gemensamma TAC som fastställts för skoläst och långstjärt.
33.
Den angripna förordningen antogs i den lydelse som följde av denna politiska överenskommelse och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 20 december 2014. Den trädde i kraft dagen efter offentliggörandet.
IV – Parternas yrkande
34.
Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska
—
ogiltigförklara den angripna förordningen, och
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
35.
Rådet har yrkat att domstolen ska
—
ogilla talan i dess helhet, och
—
förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.
36.
Genom beslut av domstolens ordförande den 1 juli 2015 tilläts kommissionen att intervenera till stöd för rådets yrkanden.
V – Talan om ogiltigförklaring
37.
Först och främst bör räckvidden av den talan som ingetts av Konungariket Spanien klargöras.
38.
Konungariket Spaniens talan syftar visserligen formellt till en ogiltigförklaring av den angripna förordningen i dess helhet, men de grunder som anförts till stöd för talan avser endast bestämmelserna i förordningens bilaga, i vilken gemensamma TAC:er fastställts och fördelats för arterna skoläst och långstjärt ( 6 ) (nedan kallade de angripna bestämmelserna), vilket mycket riktigt har framhållits av rådet. Vid förhandlingen bekräftade Konungariket Spanien att talan endast avsåg dessa bestämmelser.
39.
Konungariket Spanien har anfört tre grunder för en ogiltigförklaring, vilka avser ett åsidosättande av principen om relativ stabilitet, ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen och ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen.
40.
Genom den första grunden har Konungariket Spanien anfört att rådet begick två fel när fiskemöjligheterna för skoläst och långstjärt fastställdes.
41.
Enligt den första grundens första del vilar rådets beslut att fastställa gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt på materiellt oriktig bevisning.
42.
Enligt den första grundens andra del iakttogs inte principen om relativ stabilitet i den fördelningsnyckel som rådet tillämpade på de gemensamma TAC:erna för skoläst och långstjärt. Jag föreslår, av skäl som anförs nedan, att domstolen ska bifalla talan såvitt avser den andra delen av denna första grund och följaktligen ogiltigförklara de angripna bestämmelserna.
43.
Innan jag prövar de två delgrunderna vill jag klargöra hur GFP-förordningen och den angripna förordningen förhåller sig till varandra. I GFP-förordningen fastställs det allmänna regelverket för den gemensamma fiskeripolitiken, däribland de mål och skyldigheter som gäller för unionslagstiftaren på området. Den angripna förordningen utgör en särskild åtgärd som lagstiftaren har antagit för att nå mål som fastställts i GFP-förordningen, nämligen att begränsa fiskemöjligheterna för vissa bestånd av djuphavsfiskar under åren 2015 och 2016. ( 7 )
44.
Följaktligen finns en rangordning mellan dessa båda instrument, i den meningen att den angripna förordningen ska vara förenlig med målen och skyldigheterna enligt GFP-förordningen. Detta bekräftas i skäl 3 i den angripna förordningen. Rådet var således skyldigt att iaktta principen om relativ stabilitet, som fastställs i artikel 16.1 första meningen i GFP-förordningen, när den angripna förordningen antogs. Detta har inte bestritts av någon av parterna.
A – Den första grundens första del, att rådets beslut att fastställa gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt vilar på materiellt oriktig bevisning
45.
Konungariket Spanien har gjort gällande att NEAFC:s vetenskapliga ståndpunkt, i motsats till vad som anges i skäl 7 i den angripna förordningen, inte var entydig beträffande frågan huruvida det var nödvändigt att fastställa en gemensam TAC för skoläst och långstjärt.
46.
Konungariket Spanien har erinrat om att unionen och NEAFC begärde att Ices skulle yttra sig dels om möjligheten att dessa båda arter förekommer tillsammans i de berörda förvaltningsområdena, dels om möjligheten att fångster av skoläst felrapporterats som fångster av långstjärt.
47.
Enligt Konungariket Spanien underströk Ices i yttrandet av den 7 november 2014 att det var omöjligt att på grundval av tillgängliga uppgifter uttala sig om huruvida det förekom något fiske som var inriktat på långstjärt.
48.
Av detta har Konungariket Spanien dragit slutsatsen att rådet överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det fastställde gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt samtidigt som Ices yttrande av den 7 november 2014 indikerade att de tillgängliga uppgifterna inte styrkte att dessa båda arter förekom i de berörda förvaltningsområdena och att de följaktligen kunde fångas tillsammans.
49.
Jag anser att detta argument saknar grund och ska underkännas av följande skäl.
50.
För det första ankommer det, enligt fast rättspraxis, på rådet att värdera ett komplicerat ekonomiskt läge när en TAC ska fastställas och fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna. Under sådana omständigheter omfattar rådets utrymme för skönsmässig bedömning inte uteslutande innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som ska antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena. Domstolskontrollen av denna behörighet ska begränsas till en prövning av om det vid utövandet av denna behörighet förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk eller om den ifrågavarande myndigheten uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. ( 8 )
51.
För det andra anges det i artikel 2.2 i GFP-förordningen att den gemensamma fiskeripolitiken ”ska tillämpa försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen”. Enligt definitionen i artikel 4.1 led 8 i denna förordning innebär denna ansats att avsaknaden av tillförlitlig vetenskaplig information inte bör tas som intäkt för att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, associerade arter eller arter som är beroende av dessa, icke-målarter samt deras livsmiljö. I artikel 16.4 i nämnda förordning anges för övrigt att fiskemöjligheterna ska fastställas i enlighet med målen i artikel 2.2 i samma förordning.
52.
Dessa bestämmelser innebär enligt min mening att rådet, även i avsaknad av relevant vetenskaplig information, har rätt att på förslag av kommissionen ( 9 ) anta nödvändiga förvaltningsåtgärder för att bevara en art och bland annat åtgärder för att begränsa fiskemöjligheter.
53.
Tvärtemot vad Konungariket Spanien har gjort gällande har rådet således behörighet att anta en gemensam TAC för skoläst och långstjärt även om det saknas ”entydig” vetenskaplig information om närvaron och fångsten av dessa båda arter i de berörda förvaltningsområdena.
54.
För det tredje bekräftas denna tolkning av lydelsen av artikel 6.2 i GFP-förordningen. I denna artikel anges att bevarandeåtgärder ska antas med beaktande av tillgänglig vetenskaplig, teknisk och ekonomisk rådgivning. Skyldigheten att beakta en sådan rådgivning innebär enligt min mening inte någon skyldighet att avstå från att agera när rådgivningen inte är entydig.
55.
I detta avseende har domstolen i ett liknande sammanhang redan slagit fast att bevarandeåtgärder inte behöver vara helt i överensstämmelse med vetenskaplig rådgivning och att avsaknaden av sådan rådgivning, eller att den inte är entydig, inte får hindra rådet från att anta åtgärder som rådet anser nödvändiga för att förverkliga målen för den gemensamma fiskeripolitiken. ( 10 )
56.
Kommissionen och rådet hade, för det fjärde, tillgång till vetenskaplig rådgivning, nämligen rapporten från Ices arbetsgrupp från 2014 och Ices yttrande av den 7 november 2014, av vilka framgick att betydande fångster av långstjärt hade rapporterats i de berörda förvaltningsområdena. ( 11 )
57.
Frågan huruvida denna rapportering visade att ett nytt fiske inriktat på långstjärt hade uppstått eller att det blivit praxis att felrapportera fångster av skoläst, besvarades emellertid inte i dessa yttranden. En praxis som innebar att fångster av skoläst rapporterades som fångster av långstjärt innebar att de TAC:er som fastställts för skoläst riskerade att förlora sin ändamålsenliga verkan. Den risken var särskilt stor i och med att det, som rådet och kommissionen påpekat och Konungariket Spanien inte har bestritt, är omöjligt att med blotta ögat se skillnaden mellan en skoläst och en långstjärt när huvudet är borttaget och fisken är djupfryst. ( 12 )
58.
Precis som rådet och kommissionen har gjort gällande var det för att motverka denna risk som den angripna förordningen fastställde en gemensam TAC för skoläst och långstjärt. Denna avsikt framgår tydligt av skäl 7 i den förordningen.
59.
Mot den bakgrunden, och med hänsyn till unionslagstiftarens stora utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om den gemensamma fiskeripolitiken och dess skyldighet att tillämpa en försiktighetsansats, ( 13 ) anser jag att rådet inte överskred gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det fastställde gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt, tvärtemot vad Konungariket Spanien har anfört.
60.
Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den första delen av den första grunden, vilken saknar grund.
B – Den första grundens andra del, att den fördelningsnyckel som rådet tillämpade på de gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt inte var förenlig med principen om relativ stabilitet
61.
I den andra delen av den första grunden har Konungariket Spanien gjort gällande att varken kommissionen eller rådet beaktade historiska fångster av långstjärt när fördelningsnyckeln för de gemensamma TAC:erna för denna art och skoläst fastställdes. Därmed åsidosattes principen om relativ stabilitet, vilken innebär att hänsyn ska tas till hur tidigare fångster av varje berörd art varit fördelade mellan de berörda medlemsstaternas fiskeflottor, när de nationella kvoterna fastställdes genom de angripna bestämmelserna.
62.
I praktiken anser Konungariket Spanien att de gemensamma fiskekvoter som tilldelats landet för skoläst och långstjärt borde ha varit större, eftersom den spanska fiskeflottan gjorde betydande fångster av långstjärt under perioden 2009–2013. Den skada som den spanska fiskeflottan lidit till följd av detta påstådda åsidosättande av principen om relativ stabilitet uppgår till 346926 euro.
63.
Varken rådet eller kommissionen har bestritt den omständigheten att hänsyn inte togs till historiska fångster av långstjärt när de gemensamma TAC:er som är omtvistade fastställdes. Det är nämligen ostridigt att dessa TAC:er fördelades mellan medlemsstaterna i enlighet med en fördelningsnyckel som enbart återspeglade den relativa stabiliteten för skoläst. ( 14 )
64.
Följaktligen ska det prövas huruvida principen om relativ stabilitet, såsom Konungariket Spanien har anfört, innebar att unionslagstiftaren var skyldig att ta hänsyn till historiska fångster av långstjärt när dessa gemensamma TAC:er fördelades.
65.
Begreppet relativ stabilitet definieras inte i GFP-förordningen. Emellertid anges i skäl 36 i den förordningen att en sådan relativ stabilitet i fiskeverksamheten ”bör … tillvarata och fullt ut ta hänsyn till de särskilda behoven i regioner där lokala samhällen är särskilt beroende av fiske och därmed sammanhängande verksamheter”.
66.
Domstolen har för övrigt haft skäl att tolka begreppet relativ stabilitet vid flera tillfällen. Domstolen har då slagit fast att syftet med de nationella kvoterna är att tillförsäkra varje medlemsstat en del av de TAC:er som fastställs inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Denna del bestäms huvudsakligen utifrån de fångster som de traditionella fiskeriverksamheterna, den lokalbefolkning som i särskilt hög grad är beroende av fisket och de därtill knutna verksamheterna i denna medlemsstat kunnat tillgodoräkna sig före inrättandet av kvotsystemet. ( 15 )
67.
Enligt min mening följer det av resonemanget ovan att principen om relativ stabilitet innebär att unionslagstiftaren är skyldig att ta hänsyn till medlemsstaternas historiska fångster när varje medlemsstats kvot ska fastställas efter det att en TAC har fastställts. För det fallet att en gemensam TAC fastställs för flera arter, ankommer det på unionslagstiftaren att ta hänsyn till de historiska fångsterna av varje berörd art. Denna skyldighet följer såväl av lydelsen i artikel 16.1 första meningen i GFP-förordningen ( 16 ) som av domstolens praxis ( 17 ) och av den underliggande logiken i principen om relativ stabilitet. ( 18 )
68.
Följaktligen åsidosatte rådet principen om relativ stabilitet genom att inte ta hänsyn till de historiska fångsterna av långstjärt när kvoterna för varje medlemsstat fastställdes efter det att gemensamma TAC:er för långstjärt och skoläst hade fastställts.
69.
Rådet och kommissionen har uttryckligen medgett att historiska fångster utgör en av de omständigheter som ska beaktas då nyckeln för fördelningen av en TAC mellan medlemsstaterna fastställs. De båda institutionerna har emellertid anfört flera argument för att styrka att de angripna bestämmelserna inte innebär något åsidosättande av principen om relativ stabilitet, eller att det åtminstone fanns skäl för detta eventuella åsidosättande.
70.
För det första anförs att målet att bevara skoläst motiverar att målet om relativ stabilitet enbart iakttogs för skoläst när den gemensamma TAC som fastställts för skoläst och långstjärt fördelades.
71.
Detta argument är enligt min bedömning grundlöst av följande skäl. De relevanta bestämmelserna i GFP-förordningen utgör först och främst hinder för en sådan tolkning. Enligt artikel 16.4 i den förordningen ska bevarandemålet iakttas vid fastställandet av fiskemöjligheterna. ( 19 ) Detta mål är däremot inte relevant då fiskemöjligheterna fördelas. I artikel 16.1 i nämnda förordning anges nämligen att principen om relativ stabilitet ska iakttas vid fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna. I det skedet anges ingenting om bevarandemålet. ( 20 )
72.
Vidare, och sett ur en praktisk synvinkel, ska bevarandet av en sådan art som skoläst beaktas när en TAC fastställs för denna art och inte när denna TAC fördelas mellan medlemsstaterna. Det har nämligen knappats någon betydelse för artens bevarande om skoläst fångas av ett fiskefartyg under spansk flagg eller av ett fiskefartyg under någon annan flagg.
73.
Sammanfattningsvis är de båda målen aktuella i två olika skeden, det ena vid fastställandet och det andra vid fördelningen av fiskemöjligheterna. Således kan målet om bevarande inte motivera att principen om relativ stabilitet åsidosätts i fördelningsskedet.
74.
För övrigt undanröjde rådet risken för utfiskning av skoläst till följd av höjningen av de TAC:er som är omtvistade ( 21 ) genom att begränsa landningen av skoläst till 95 respektive 80 procent av de kvoter som tilldelats respektive medlemsstat. ( 22 )
75.
För det andra har rådet gjort gällande att det inte var skyldigt att se över fördelningsnyckeln för skoläst när de TAC:er som är omtvistade utvidgades till långstjärt, av det skälet att denna utvidgning inte innebar att det fastställdes några nya fiskemöjligheter i den mening som avses i artikel 16.1 andra meningen i GFP-förordningen. I stället bibehölls de befintliga fiskemöjligheterna.
76.
Jag vill i detta avseende erinra om att det i artikel 16.1 andra meningen i GFP-förordningen anges att hänsyn ska tas till varje medlemsstats intressen vid fördelningen av nya fiskemöjligheter. ( 23 ) Således gäller skyldigheten att ta hänsyn till varje medlemsstats intressen enbart nya fiskemöjligheter.
77.
I artikel 16.1 första meningen i GFP-förordningen görs däremot ingen skillnad beroende på om fiskemöjligheterna är nya eller befintliga. Följaktligen gäller skyldigheten att iaktta principen om relativ stabilitet såväl nya som befintliga fiskemöjligheter. ( 24 )
78.
Av detta följer att rådet i varje fall var skyldigt att iaktta principen om relativ stabilitet vid fastställandet av de TAC:er för skoläst och långstjärt som nu är omtvistade, oberoende av om dessa TAC:er betecknades som nya eller befintliga fiskemöjligheter. ( 25 )
79.
Rådet har i det hänseendet åberopat ytterligare praxis från domstolen enligt vilken kravet på relativ stabilitet ska förstås så, att man ska tillämpa en fast procentsats för varje medlemsstat och att den ursprungliga fördelningsnyckeln är tillämplig till dess att en ändringsförordning utfärdas. ( 26 )
80.
I det nu aktuella målet anser jag att det är svårt att bestrida att en ”ändringsförordning” har antagits i den mening som avses i ovan angiven rättspraxis, eftersom rådet antog en förordning om en ändring av de befintliga TAC:erna för skoläst och om en utvidgning av dessa till att inbegripa långstjärt. Följaktligen kan rådet inte med framgång göra gällande denna rättspraxis för att påstå att den ursprungligen fastställda fördelningsnyckeln för skoläst ska fortsätta att gälla, samtidigt som rådet ändrade de TAC:er som nu är omtvistade och utvidgade dem till att inbegripa långstjärt.
81.
I den meningen skiljer sig omständigheterna i det nu aktuella målet i grunden från omständigheterna i de mål i vilka domstolen, mot bakgrund av principen om relativ stabilitet, har godkänt rådets praxis att inte ändra den ursprungligen fastställda fördelningsnyckeln. Inget av dessa mål avsåg nämligen ett sådant fall där rådet hade ändrat en befintlig TAC för att utvidga den till en annan fiskart. ( 27 )
82.
För det tredje har såväl rådet som kommissionen gjort gällande att de tvingades använda den fördelningsnyckel som var fastställd för skoläst på grund av att det saknades tillförlitliga uppgifter om fångsterna av långstjärt i de berörda förvaltningsområdena.
83.
Detta argument övertygar mig inte av följande skäl.
84.
Det är ostridigt att rådet och kommissionen hade tillgång till uppgifter om fångsterna av långstjärt i de berörda förvaltningområdena, bland annat i rapporten från Ices arbetsgrupp från 2014 och i Ices yttrande av den 7 november 2014, ( 28 ) vilket rådet uttryckligen medgav vid förhandlingen.
85.
Denna omständighet är i än högre grad obestridlig då rådet beräknade tillägget till den TAC som ursprungligen hade fastställts enbart för skoläst, för att ta hänsyn till utvidgningen till att även omfatta långstjärt, på grundval av det genomsnittliga förhållandet mellan landningarna av långstjärt och landningarna av skoläst. ( 29 )
86.
Rådet hade i varje fall rätt att utnyttja sitt utrymme till skönsmässig bedömning, som det erinras om ovan i punkt 50, för att tolka de tillgängliga uppgifterna om historiska fångster av långstjärt. Således kunde rådet bland annat bedöma tillförlitligheten av dessa uppgifter, vid behov genom att ställa frågor till Konungariket Spanien i detta avseende. Efter denna bedömning hade rådet även kunnat undanta de uppgifter som rådet skäligen kunde misstänka var en följd av falska eller felaktiga rapporteringar.
87.
Detta utrymme för skönsmässig bedömning, som avgränsas av skyldigheten att iaktta principen om relativ stabilitet, gav emellertid enligt min mening inte rådet rätt att fullständigt bortse från informationen om de historiska fångsterna av långstjärt, vilken var tillgänglig då fördelningsnyckeln fastställdes för de gemensamma TAC:er som hade fastställts för denna art och för skoläst.
88.
Mot bakgrund av ovanstående anser jag att de angripna bestämmelserna ska ogiltigförklaras i den mån fördelningen av de gemensamma TAC:er som fastställts för skoläst och långstjärt i bestämmelserna innebär ett åsidosättande av principen om relativ stabilitet.
89.
I och med att talan ska bifallas på grundval av den andra delen av den första grunden är det inte nödvändigt att pröva de två andra grunder som Konungariket Spanien har anfört till stöd för sin talan.
C – Bibehållen verkan av de angripna bestämmelserna
90.
Även om rådet inte har yrkat det, anser jag det nödvändigt, för det fallet att domstolen beslutar att ogiltigförklara de angripna bestämmelserna, att betrakta verkningarna av dessa bestämmelser som bestående. ( 30 )
91.
Enligt artikel 264 andra stycket FEUF kan domstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av den ogiltigförklarade rättsakten som ska betraktas som bestående.
92.
I det nu aktuella fallet kan en ogiltigförklaring av de angripna bestämmelserna, i vilka gemensamma TAC:er för skoläst och långstjärt fastställts och fördelats, få betydande negativa följder för bevarandet av dessa arter, eftersom fisket av dessa arter inte längre skulle vara reglerat från den stund dom meddelas till dess att nya bestämmelser om fastställande av fiskemöjligheter för dessa arter träder i kraft.
93.
Jag anser följaktligen att verkningarna av dessa bestämmelser måste bestå till dess att nya bestämmelser om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter för skoläst och långstjärt, i enlighet med principen om relativ stabilitet, träder i kraft, inom skälig tid som inte får överstiga sex månader från den dag dom meddelas.
VI – Förslag till avgörande
94.
Mot ovanstående bakgrund föreslår jag att domstolen ska
—
bifalla talan och följaktligen ogiltigförklara bestämmelserna i bilagan till rådets förordning (EU) nr 1367/2014 av den 15 december 2014 om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2015 och 2016, i vilka fastställs och fördelas årliga fiskemöjligheter för arterna skoläst (coryphaenoides rupestris) och långstjärt (macrourus berglax) i unionens vatten och internationella vatten i områdena V b, VI och VII, å ena sidan, samt i unionens vatten och internationella vatten i områdena VIII, IX, X, XII och XIV, å andra sidan,
—
ange att verkningarna av dessa bestämmelser ska vara bestående till dess att nya bestämmelser om fastställande och fördelning av fiskemöjligheterna för skoläst och långstjärt i enlighet med principen om relativ stabilitet träder i kraft, inom skälig tid, som inte får överstiga sex månader räknat från dagen då dom meddelas, och
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna. Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.
( 1 ) Originalspråk: franska.
( 2 ) Rådets förordning av den 15 december 2014 om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2015 och 2016 (EUT L 366, 2014, s. 1).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 2013, s. 22).
( 4 ) Rådets förordning av den 17 december 2013 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 850/98 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1069/2009, (EU) nr 1379/2013 och (EU) nr 1380/2013 med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (EUT L 354, 2013, s. 86).
( 5 ) Se rådets förordning (EG) nr 2340/2002 av den 16 december 2002 om fastställande för 2003 och 2004 av fiskemöjligheterna för djuphavsfisk (EGT L 356, 2002, s. 1).
( 6 ) Se ovan punkterna 15–19.
( 7 ) För fullständighetens skull ska det framhållas att den angripna förordningen omfattas av tillämpningsområdet för GFP-förordningen, enligt definitionen i artikel 1 i GFP-förordningen.
( 8 ) Dom av den 19 februari 1998, NIFPO och Northern Ireland Fishermen’s Federation (C‑4/96, EU:C:1998:67, punkterna 41 och 42), dom av den 5 oktober 1999, Spanien/rådet (C‑179/95, EU:C:1999:476, punkt 29), dom av den 25 oktober 2001, Italien/rådet (C‑120/99, EU:C:2001:567, punkt 44), och dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet (C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkt 38).
( 9 ) Se artikel 43.3 FEUF: ”Rådet ska på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar samt om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.”
( 10 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1993, Mondiet (C‑405/92, EU:C:1993:906, punkterna 30 och 31).
( 11 ) Se ovan punkterna 22–28.
( 12 ) Se ovan punkt 20.
( 13 ) Se punkterna 50 och 51 i detta förslag till avgörande.
( 14 ) Se ovan punkterna 25 och 31.
( 15 ) Dom av den 14 december 1989, Agegate (C‑3/87, EU:C:1989:650, punkt 24), dom av den 14 december 1989, Jaderow m.fl. (C‑216/87, EU:C:1989:651, punkt 23), och dom av den 19 februari 1998, NIFPO och Northern Ireland Fishermen’s Federation (C‑4/96, EU:C:1998:67, punkt 47).
( 16 ) ”De fiskemöjligheter som tilldelas medlemsstaterna ska tillförsäkra relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av bestånden eller fiskena” (min kursivering).
( 17 ) Dom av den 18 april 2002, Spanien/rådet (C‑61/96, C‑132/97, C‑45/98 och C‑27/99, C‑81/00, C‑22/01, EU:C:2002:230, punkt 39): ”Vid tillämpningen av principen om relativ stabilitet skall fiskemöjligheterna för vart och ett av fiskbestånden, vilka har definierats som fisk av en viss art som befinner sig i en bestämd geografisk zon …, bedömas var för sig. Det följer nämligen av artikel 8.4 ii i förordning nr 3760/92 att ett relativt stabilt fiske skall tillförsäkras varje medlemsstat 'i fråga om vart och ett av de berörda bestånden’.”
( 18 ) Fördelningen av de historiska fångsterna mellan medlemsstaterna är olika för varje art, och därför räcker det inte att enbart ta hänsyn till de historiska fångsterna av en av de båda arter som avses med en gemensam TAC för att garantera en relativ stabilitet i fiskeriverksamheten avseende den andra arten.
( 19 ) Detta bevarandemål ska enligt artikel 6.1 i GFP-förordningen även vara vägledande vid antagandet av bevarandeåtgärder i enlighet med artikel 7 i förordningen.
( 20 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 november 1993, Mondiet (C‑405/92, EU:C:1993:906, punkt 50). I den domen slog domstolen fast att en åtgärd som begränsade användningen av drivgarn inte kunde anses oförenlig med principen om relativ stabilitet, eftersom den principen endast rör fördelningen mellan de olika medlemsstaterna, för var och en av de berörda arterna, av de fångstmängder som är tillgängliga för unionen.
( 21 ) Se ovan punkterna 29 och 30.
( 22 ) Se ovan punkterna 17 och 19.
( 23 ) Se, beträffande skyldigheten att ta hänsyn till varje medlemsstats intressen vid fördelningen av nya fiskemöjligheter, dom av den 8 november 2007, Spanien/rådet (C‑141/05, EU:C:2007:653, punkterna 87 och följande punkter).
( 24 ) Med andra ord ska skyldigheten att ta hänsyn till varje medlemsstats intressen vid fördelningen av nya fiskemöjligheter ses som ett komplement, men inte en ersättning, för skyldigheten att garantera en relativ stabilitet i fiskeriverksamheten vid all fördelning av fiskemöjligheter. En tolkning som innebär att principen om relativ stabilitet inte gäller fördelningen av nya fiskemöjligheter, utan endast fördelningen av befintliga fiskemöjligheter, skulle leda till det ologiska resultatet att en fördelningsnyckel som strider mot principen om relativ stabilitet endast skulle kunna ogiltigförklaras om de berörda fiskemöjligheterna upphör att vara nya och övergår till att vara befintliga.
( 25 ) För säkerhets skull vill jag tillägga att rådets argument, att de omtvistade TAC endast innebär ett bibehållande av befintliga fiskemöjligheter tycks motsägas av den omständigheten att dessa TAC:er för första gången omfattar arten långstjärt, vilket enligt min mening innebär att de utgör nya fiskemöjligheter. Denna angivelse påverkar emellertid inte rådets skyldighet att iaktta principen om relativ stabilitet enligt artikel 16.1 första meningen i GFP-förordningen, av de skäl som anges ovan.
( 26 ) Se, bland annat, dom av den 16 juni 1987, Romkes (46/86, EU:C:1987:287, punkt 17), dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet (C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkt 26), dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet (C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkt 27), och dom av den 8 november 2007, Spanien/rådet (C‑141/05, EU:C:2007:653, punkt 86).
( 27 ) I de målen uteslöt domstolen bland annat förekomsten av en skyldighet för rådet att se över fördelningsnyckeln när andra medlemsstater inte utnyttjat sina kvoter (se dom av den 16 juni 1987, Romkes, 46/86, EU:C:1987:287, punkt 14, dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkt 38), när nya medlemsstater anslutit sig till unionen (se dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkterna 31–35, och dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet, C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkterna 28–32) eller när fiskemöjligheterna har ökat (se dom av den 13 oktober 1992, Portugal och Spanien/rådet, C‑63/90 och C‑67/90, EU:C:1992:381, punkterna 27–30, och dom av den 13 oktober 1992, Spanien/rådet, C‑73/90, EU:C:1992:384, punkterna 27–29).
( 28 ) Se ovan punkterna 22–28 och 56–58.
( 29 ) Se ovan punkterna 29 och 30.
( 30 ) Domstolen utnyttjade bland annat denna rätt att ex officio ange att verkningarna av ogiltigförklarade bestämmelser måste bestå i dom av den 7 september 2006, Spanien/rådet (C‑310/04, EU:C:2006:521, punkterna 138–141) och dom av den 22 oktober 2013, kommissionen/rådet (C‑137/12, EU:C:2013:675, punkterna 78–81).
Full & Egal Universal Law Academy