FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
YVES BOT
föredraget den 14 juli 2016 ( 1 )
Mål C‑547/15
Interservice d.o.o. Koper
mot
Sándor Horváth
(begäran om förhandsavgörande från Kúria (Högsta domstolen, Ungern))
”Begäran om förhandsavgörande — Gemenskapens tullkodex — Förordning (EEG) nr 2913/92 — Artikel 96.2 — Skyldighet att förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret med vederbörlig hänsyn tagen till identifieringsåtgärderna — Berörda personer — Underfraktförare”
1.
Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 96.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. ( 2 )
2.
Begäran har framställts i en tvist mellan Interservice d.o.o. Koper, ( 3 ) tullombud, och Sándor Horváth, fraktförare, avseende återbetalning av tull som betalats av Interservice i egenskap av ”huvudansvarig”, med anledning av att varor som Sándor Horváth i egenskap av underfraktförare transporterade enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering undandrogs tullens övervakning.
3.
I det nu aktuella målet ska domstolen ta ställning till frågan huruvida det är underfraktföraren, för det fall att den som uppdragsgivaren har angett som huvudansvarig handlat upp transporten av en underfraktförare, som är skyldig att förete varor som hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret. Om svaret blir jakande ska domstolen även ange hur omfattande denna skyldighet är.
4.
I detta förslag till avgörande framhåller jag att artikel 96.2 i tullkodexen ska tolkas så, att begreppet ”fraktförare” avser varje person som befordrar varor som personen i fråga mottagit i vetskap om att varorna ska befordras enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering, oavsett om transporten sker enligt ett transportavtal med uppdragsgivaren eller ett underleverantörsavtal som ingåtts med huvudfraktföraren. Jag anser även att skyldigheten enligt denna bestämmelse åligger fraktföraren under den tid som fraktföraren fysiskt har hand om varorna.
5.
Jag gör gällande att i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, då underfraktföraren faktiskt transporterade varorna till parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och överlämnade frakthandlingarna till huvudfraktförarens företrädare för att huvudfraktföraren skulle kunna avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering, befriades underfraktföraren från sin skyldighet i den stund vederbörande överlämnade varorna och frakthandlingarna till huvudfraktföraren.
6.
Jag förklarar även att underfraktföraren, även om vederbörande inte är skyldig att kontrollera att huvudfraktföraren verkligen företett varorna vid bestämmelsetullkontoret för att avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering innan transporten fortsätter till en annan medlemsstat, ändå kan hållas ansvarig om det fastställs att underfraktföraren fortsatte transporten med kännedom om uppgifter som visade att förfarandet inte hade avslutats på ett riktigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra mot bakgrund av samtliga relevanta faktiska omständigheter.
I – Tillämpliga bestämmelser
7.
Förfarandet för extern gemenskapstransitering enligt artikel 91.1 a i tullkodexen medger befordran från en plats till en annan inom gemenskapens tullområde av icke-gemenskapsvaror utan att dessa varor beläggs med importtullar och andra avgifter eller blir föremål för handelspolitiska åtgärder.
8.
I artikel 96.1 i tullkodexen föreskrivs följande:
”Den huvudansvarige är den ansvarige i fråga om förfarandet för extern gemenskapstransitering. Han skall vara ansvarig för
a)
att varorna företes i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret inom föreskriven tid och med vederbörlig hänsyn tagen till de åtgärder som tullmyndigheterna vidtagit för att säkerställa identifiering,
b)
att föreskrifterna beträffande förfarandet för gemenskapstransitering iakttas.”
9.
I artikel 96.2 i tullkodexen föreskrivs följande: ”Trots den huvudansvariges skyldigheter enligt punkt 1 skall en fraktförare eller varumottagare som tar emot varor i vetskap om att de befordras enligt förfarandet för gemenskapstransitering också vara ansvarig för att varorna företes i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret inom den föreskrivna tiden och med vederbörlig hänsyn till de åtgärder som tullmyndigheterna vidtagit för att säkerställa identifiering.”
10.
I artikel 92.1 i tullkodexen anges att förfarandet för extern gemenskapstransitering avslutas när varorna och tillhörande dokument företes för bestämmelsetullkontoret.
11.
Om en importtullpliktig vara undandras från tullövervakningen uppkommer enligt artikel 203 i tullkodexen en tullskuld för följande fyra kategorier av personer:
—
Den som undandrog varorna från tullövervakning.
—
Var och en som medverkat till detta undandragande och som var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att varorna undandrogs från tullövervakning.
—
Var och en som förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som vid förvärvet eller mottagandet av varorna varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att de undandragits från tullövervakning.
—
Då så är tillämpligt, den person som skall uppfylla de förpliktelser som är förenade med tillfällig förvaring av varorna eller med användning av det tullförfarande som varorna är hänförda till.
12.
Enligt artikel 213 i tullkodexen ska gäldenärerna i fråga om en och samma tullskuld solidariskt ansvara för denna skuld.
II – Bakgrund till det nationella målet och tolkningsfrågorna
13.
IGAZ Trans Kft. fick på begäran av Friedler Spedition GmbH i uppdrag att befordra varor enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering vilka hade anlänt från Kina till hamnen i Koper (Slovenien).
14.
Den 8 december 2008 anlitade IGAZ Trans Sándor Horváth för att transportera varorna från Koper till Wien (Österrike), och sedan, efter avslutat tullförfarande, vidare till Rom (Italien).
15.
Den 11 december 2008 inledde tullombudet Interservice, på begäran av IGAZ Trans, transiteringsförfarandet vid tullkontoret i Koper. Efter inledandet av detta förfarande skulle varorna företes vid tullkontoret Wiencont Süd, Freilager Wien (Wien, Österrike) senast den 18 december 2008.
16.
Samma dag, den 11 december 2008, infann sig Sándor Horváth hos Interservice, som upprättade CMR-fraktsedeln ( 4 ) och den fullmakt som behövdes för att hämta ut varorna. Interservice skickade även det T1-dokument som skulle användas under transiteringsförfarandet per e-post till de slovenska tullmyndigheterna. Efter det att Sándor Horváth hade hämtat ut varorna vid tullkontoret i Koper transporterade han dem till parkeringsplatsen vid tullkontoret i Wien, vilket var angivet på CMR-fraktsedeln. Där överlämnade han de handlingar som krävdes för att avsluta tullförfarandet till IGAZ Trans företrädare.
17.
Sándor Horváth stannade sedan från den 12 till den 17 december 2008 på parkeringsplatsen med den container som innehöll varorna. Den 17 december 2008 återvände han till Ungern och lämnade kvar containern, för att sedan åka tillbaka till Wien den 18 december 2008.
18.
Varorna företeddes aldrig vid bestämmelsetullkontoret för att avsluta tullförfarandet. Sándor Horváth fortsatte transporten av varorna med en ny fraktsedel, vilken hade utfärdats av Friedler Spedition och mottagits från IGAZ Trans företrädare, och förde varorna till slutmottagaren i Italien.
19.
Kúria (Högsta domstolen, Ungern) har fastställt att Sándor Horváth uppenbarligen var medveten om att varorna han tog emot hänförde sig till förfarandet för extern gemenskapstransitering. Ändå kontrollerade han inte ordentligt att IGAZ Trans eller Friedler Spedition hade företett varorna vid bestämmelsetullkontoret, innan han transporterade varorna vidare från Wien till Rom. Den hänskjutande domstolen har även angett att det vid prövningen i sak inte framkommit några uppgifter som visar att Sándor Horváth var medveten om att varorna undandrogs tullövervaktningen.
20.
Vid avgångstullkontoret ingavs en transiteringsdeklaration som var försedd med en stämpel från ett rumänskt tullkontor för att styrka att förfarandet för extern gemenskapstransitering hade avslutats. De slovenska tullmyndigheterna konstaterade efter en undersökning att transiteringsdeklarationen bedrägligen hade försetts med den rumänska tullstämpeln.
21.
Interservice tvingades i egenskap av tullombud att betala 11196,49 euro i tull, mervärdesskatt och dröjsmålsränta med anledning av att varorna undandragits från tullövervakningen.
22.
Interservice väckte, med åberopade av utomobligatoriskt ansvar, skadeståndstalan mot Sándor Horváth och anförde att fraktföraren enligt artikel 96.2 i tullkodexen tillsammans med den huvudansvarige är ansvarig för att varorna företes, även om fraktföraren i det konkreta fallet handlar i egenskap av underfraktförare.
23.
Denna talan ogillades både i första och andra instans, varpå Interservice väckte kassationstalan vid Kúria (Högsta domstolen). Kúria beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1)
Ska artikel 96.2 i [tullkodexen] tolkas så, att med fraktförare avses inte bara den person som ingår ett transportavtal med säljaren för att transportera varorna (den avtalsslutande fraktföraren eller huvudfraktföraren), utan även den person som helt eller delvis utför transporten på grundval av ett annat transportavtal som denne har ingått med den avtalsslutande fraktföraren eller huvudfraktföraren (underleverantören av transporten)?
2)
Om svaret på fråga 1 är jakande, ska artikel 96.2 i [tullkodexen] tolkas så, att i en situation som den som är aktuell i det nationella målet är underleverantören av transporten skyldig att, innan vederbörande fortsätter att transportera varorna, på ett tillfredsställande sätt försäkra sig om att huvudfraktföraren verkligen har företett varorna vid bestämmelsetullkontoret på föreskrivet vis?”
III – Min bedömning
A – Inledande synpunkter
24.
För att klargöra huvudaspekterna i denna begäran om förhandsavgörande ska jag kortfattat redogöra för den faktiska och rättsliga bakgrunden till målet vid den nationella domstolen.
25.
Den hänskjutande domstolen önskar ett förtydligande av begreppet ”fraktförare”, i den mening som avses i artikel 96.2 i tullkodexen, för att avgöra om Sándor Horváth ska betraktas som sådan. För det fallet att frågan besvaras jakande, vill den hänskjutande domstolen fastställa vidden av den skyldighet som gäller för personen i fråga.
26.
Frågorna har ställts i en tvist mellan ett tullombud, som funnits vara gäldenär i fråga om en tullskuld med anledning av ett undandragande av varor från tullövervakningen, och underfraktföraren av varorna.
27.
Denna situation föranleder två omedelbara påpekanden.
28.
Det första avser den händelse som gav upphov till tullskulden.
29.
Jag delar i detta hänseende inte Europeiska kommissionen tvekan. Nämnda institution har anfört att redogörelsen för de faktiska omständigheterna i beslutet om hänskjutande tyder på att det råder tvivel om upphovet till tullskulden, vilken kan vara en följd av att varor undandragits tullövervakningen, i den mening som avses i artikel 203 i tullkodexen, eller, med tillämpning av artikel 204 i tullkodexen, följa av ett åsidosättande av skyldigheterna i förfarandet för extern gemenskapstransitering, vilka inte påverkade tullövervakningen.
30.
Enligt domstolens fasta rättspraxis ska begreppet ”undandragande från tullövervakning” i artikel 203.1 i tullkodexen tolkas så, att det omfattar varje åtgärd eller underlåtenhet som medför att den behöriga tullmyndigheten, om än tillfälligt, förhindras att få tillgång till varor som är föremål för tullövervakning och att utföra de kontroller som föreskrivs i artikel 37.1 i tullkodexen. ( 5 )
31.
I förevarande fall följer det av beslutet om hänskjutande att förfarandet för extern gemenskapstransitering avslutades bedrägligt, i och med att varornas ankomst till bestämmelsetullkontoret styrktes med hjälp av handlingar med falska stämplar från de rumänska tullmyndigheterna. ( 6 ) Den omständigheten att varorna inte hade företetts på ett korrekt sätt vid bestämmelsetullkontoret hindrade tullmyndigheterna, som vilseleddes av falska handlingar, från att kontrollera varornas vidare hantering vid den avgörande tidpunkt då förfarandet avslutades. ( 7 ) Denna bedrägliga avslutning på förfarandet medförde en uppenbar risk för att varorna olagligt fördes in i Europeiska unionens ekonomiska kretslopp. Jag anser följaktligen att den omständigheten att förfalskade handlingar lades fram i syfte att styrka att förfarandet för extern gemenskapstransitering hade avslutats i sig utgör ett undandragande från tullövervakningen, vilket ger upphov till en tullskuld enligt artikel 203 i tullkodexen.
32.
Det andra påpekandet rör följderna av att varorna undandrogs tullövervakningen, i den mening som avses i artikel 203 i tullkodexen.
33.
För det fall en vara som är belagd med importtull undandras tullövervakningen fastställs i artikel 203.3 i tullkodexen vilka personer som kan bli gäldenärer i fråga om tullskulden. I bestämmelsen fastställs fyra olika kategorier av gäldenärer.
34.
De första tre strecksatserna i denna bestämmelse avser personer som varit upphov till att varor undandragits från tullövervakningen. De som avses är personer som på något vis medverkat till undandragandet och som var medvetna om eller rimligen borde ha varit medvetna om att en vara undandragits tullövervakningen och de som förvärvat eller tagit hand om varorna och som vid förvärvet eller mottagandet varit medvetna om eller rimligen borde ha varit medvetna om att varan undandragits från tullövervakning. Den gemensamma nämnaren för dessa tre kategorier av personer är att de på något sätt medverkat i överträdelsen eller åtminstone dragit fördel av den, genom att på något vis, för att använda straffrättens begrepp, ha varit gärningsmän eller medgärningsmän till överträdelsen eller genom häleri ha fört in en icke tullklarerad vara i unionens ekonomiska kretslopp.
35.
Den fjärde strecksatsen i nämnda bestämmelse avser i stället personer som inte medverkat till undandragandet av varan men som bland annat ska uppfylla de förpliktelser som är förenade med det tullförfarande som varorna hänförts till. Såsom domstolen upprepade gånger har fastställt är det i ett förfarande för extern gemenskapstransitering den huvudansvarige, i egenskap av ansvarig för detta förfarande, i den mening som avses i artikel 96.1 i tullkodexen, som ska uppfylla de förpliktelser som är hänförliga till detta förfarande och som är betalningsskyldig för tullskulden i den mening som avses i artikel 203.3 fjärde strecksatsen i tullkodexen. ( 8 )
36.
Artikel 96.2 i tullkodexen medger emellertid även att fraktföraren eller varumottagaren kan bli ansvarig för tullskulden enligt artikel 203.3 fjärde strecksatsen i tullkodexen, eftersom bestämmelsen innebär att fraktföraren eller mottagaren är skyldig att förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret.
37.
Under omständigheterna i förevarande mål följer det av uppgifterna från den hänskjutande domstolen, vilken förutsatt att Sándor Horváth inte medverkade i undandragandet av varor från tullövervakningen, att underfraktförarens ansvar inte kan härröra från någon av de handlingar som anges i de tre första strecksatserna i artikel 203.3 i tullkodexen. Den hänskjutande domstolen undrar emellertid om underfraktföraren inte ska betraktas som medgäldenär till tullskulden i enlighet med artikel 203.3 fjärde strecksatsen i tullkodexen, vilket förutsätter att vederbörande omfattas av skyldigheten enligt artikel 96.2 i tullkodexen.
38.
Utgångspunkten är sålunda att fraktföraren eller varumottagaren endast tycks kunna hållas ansvarig på grund av att det i artikel 96.2 i tullkodexen föreskrivs en specifik skyldighet för dessa personer att förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret med hänsyn tagen till identifieringsåtgärderna. ( 9 )
39.
För att lösa tvisten i det nationella målet är det följaktligen nödvändigt att göra den tolkning som den hänskjutande domstolen har begärt för att klargöra vilka som omfattas av nämnda skyldighet och hur omfattande skyldigheten är.
B – Den första frågan
40.
Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida begreppet ”fraktförare”, i den mening som avses i artikel 96.2 i tullkodexen, enbart omfattar den huvudfraktförare som direkt har anförtrotts transporten av de varor som hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering eller om begreppet även omfattar en underfraktförare som av huvudfraktföraren fått i uppdrag att genomföra transportavtalet.
41.
Jag anser att artikel 96.2 i tullkodexen utan åtskillnad avser alla som tar på sig att transportera varor som hänför sig till förfarandet för extern gemenskapstransitering, oavsett om det rör sig om en huvudansvarig eller en underfraktförare.
42.
Bestämmelsens lydelse tycks bekräfta denna tolkning.
43.
Av lydelsen framgår att det enda villkoret för att skyldigheten ska åligga fraktföraren eller varumottagaren är att vederbörande tagit hand om varorna i vetskap om vilket förfarande de hänförts till. Unionslagstiftaren har inte gjort någon åtskillnad beroende på om transporten utförs direkt av huvudfraktföraren eller handlas upp av en annan fraktförare, och därmed gäller skyldigheten att förete varorna i oförändrat skick för bestämmelsetullkontoret utan åtskillnad alla som har i uppdrag att transportera varor och för vilka det kan styrkas att de har faktisk vetskap om förfarandet för extern gemenskapstransitering. Om villkoret om vetskap är uppfyllt med avseende på en underfraktförare, omfattas följaktligen underfraktföraren av skyldigheten i artikel 96.2 i tullkodexen.
44.
Denna slutsats styrks för övrigt av en teleologisk tolkning.
45.
Fraktförarens eller varumottagarens skyldighet begränsas nämligen av föremålet i sig, att förete varorna i oförändrat skick för bestämmelsetullkontoret inom föreskriven tid och med hänsyn tagen till de åtgärder för identifiering som vidtagits av tullmyndigheterna.
46.
Såsom kommissionen mycket riktigt har gjort gällande i sitt skriftliga yttrande, är det med hänsyn till att ingen annan än den person som fysiskt innehar varorna är i stånd att faktiskt förete dem för bestämmelsetullkontoret som unionslagstiftaren har fört in ett medansvar för fraktföraren eller varumottagaren.
47.
Den begränsade skyldighet som åligger fraktföraren eller varumottagaren enligt artikel 96.2 i tullkodexen skiljer sig från den allmänna skyldighet som åligger den som är huvudansvarig enligt artikel 96.1 i kodexen.
48.
Den huvudansvarige ska, i egenskap av ansvarig i förfarandet för extern gemenskapstransitering, inte bara förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret, inom föreskriven tid och med hänsyn till de åtgärder som vidtagits av tullmyndigheten för identifiering, ( 10 ) utan ska även, och mera allmänt, se till ”att föreskrifterna beträffande förfarandet för gemenskapstransitering iakttas”. ( 11 ) Enligt artikel 96.1, artikel 203.3 fjärde strecksatsen och artikel 204.1 i tullkodexen blir den huvudansvarige gäldenär i fråga om denna tullskuld så snart någon av bestämmelserna i förfarandet åsidosätts, även om vederbörande inte direkt blir betalningsansvarig för skulden, eftersom syftet med detta ansvar är ”att säkerställa att bestämmelserna om uppbörd av tullskulder tillämpas skyndsamt och enhetligt till skydd för gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen”. ( 12 ) I och med att den huvudansvarige är skyldig att se till att transiteringen genomförs på ett riktigt sätt, ska den huvudansvarige vara gäldenär i fråga om tullskulden även om vederbörande är i god tro och överträdelsen av bestämmelserna för extern gemenskapstransitering är följden av ett bedrägeri som den huvudansvarige inte har del i. ( 13 ) Den huvudansvariges objektiva ansvar innebär följaktligen att vederbörande bär ansvaret för varje överträdelse av bestämmelserna avseende förfarandet för extern gemenskapstransitering, även om överträdelsen begås av någon annan.
49.
Fraktförarens eller varumottagarens ansvar är mer begränsat. Till skillnad från den huvudansvarige är en fraktförare eller en varumottagare inte skyldig att iaktta alla bestämmelser avseende förfarandet för extern gemenskapstransitering. Artikel 96.2 i tullkodexen ska visserligen anses innebära en skyldighet att uppnå ett visst resultat, i den meningen att fraktföraren eller varumottagaren är skyldig att se till att varorna företes i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret. Fraktföraren eller varumottagaren är emellertid endast i stånd att göra detta under den tid som han eller hon fysiskt innehar varorna i fråga. Med andra ord utgör det fysiska innehavet av varorna grunden för och gränsen för fraktförarens eller varumottagarens ansvar, medan skyldigheten enligt artikel 96.1 i tullkodexen har sin grund i själva egenskapen huvudansvarig, vilket innebär en skyldighet att ta konsekvenserna av alla överträdelser eller oegentligheter.
50.
Min slutsats blir följaktligen att en underfraktförare visserligen är bunden av skyldigheten att förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret, men att denna skyldighet endast gäller under den tid som vederbörande faktiskt utför transportverksamheten och har hand om varorna.
51.
Att anlita flera fraktförare är vedertagen praxis vid internationell varutransport. För det fallet att flera fraktförare åtar sig en del var av en fraktsträcka, anser jag att skyldigheten enligt artikel 96.2 i tullkodexen successivt åligger var och en av dem. Det är nämligen under den tid som de har hand om varorna som de kan se till att varorna förblir i oförändrat skick, bland annat genom att undvika att förseglingar bryts eller att lossning sker på ett felaktigt sätt.
52.
I ett sådant fall som det som är aktuellt i det nationella målet, där underfraktföraren faktiskt har transporterat varorna till parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och överlämnat handlingarna avseende dessa varor till huvudfraktförarens företrädare så att denna företrädare ska kunna avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering, anser jag att underfraktföraren befrias från sin skyldighet då varorna och frakthandlingarna överlämnas till huvudfraktföraren, vilken följaktligen blir den ”fraktförare” som avses i artikel 96.2 i tullkodexen.
53.
Av ovan angivna skäl föreslår jag att domstolens svar på den första frågan ska vara att artikel 96.2 i tullkodexen ska tolkas så, att begreppet ”fraktförare” avser varje person som befordrar varor som vederbörande har tagit emot i vetskap om att varorna hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering, oavsett om befordran sker enligt ett transportavtal som ingåtts med uppdragsgivaren eller enligt ett underleverantörsavtal som ingåtts med huvudfraktföraren. Skyldigheten enligt denna bestämmelse åligger fraktföraren under den tid fraktföraren fysiskt innehar varorna. I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, när underfraktföraren faktiskt har fraktat varorna till parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och överlämnat frakthandlingarna till huvudfraktförarens företrädare, så att denna företrädare ska kunna avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering, befrias följaktligen underfraktföraren från skyldigheten när varorna och frakthandlingarna överlämnas till huvudfraktföraren.
54.
En fråga som återstår att besvara är emellertid om den omständigheten att Sándor Horváth fortsatte transporten av varorna från Wien till Rom innebär att han på nytt blev gäldenär i fråga om tullskulden.
55.
Detta är precis vad den andra frågan handlar om.
C – Den andra frågan
56.
Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida underfraktföraren i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet måste se till att huvudfraktföraren verkligen har företett varorna vid bestämmelsetullkontoret i enlighet med tillämpliga föreskrifter, innan varutransporten fortsätter till en annan medlemsstat.
57.
Svaret på frågan faller sig enligt min mening ganska naturligt utifrån resonemanget ovan avseende den första frågan.
58.
Till skillnad från den huvudansvarige, som är skyldig att se till att transiteringen genomförs på ett korrekt sätt, har fraktföraren i ett förfarande för extern gemenskapstransitering ingen annan skyldighet än att förete varorna i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret inom föreskriven tid och med hänsyn till de åtgärder som vidtagits av tullmyndigheterna för identifiering.
59.
Under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet, där underfraktföraren överlämnade transiteringshandlingarna till huvudfraktföraren så att denne skulle kunna vidta de nödvändiga åtgärderna för att avsluta transiteringsförfarandet, anser jag att skyldigheten enligt artikel 96.2 i tullkodexen övergår till huvudfraktföraren i och med överlämnandet.
60.
I och med att underfraktföraren hade befriats från denna skyldighet var vederbörande inte skyldig att kontrollera att huvudfraktföraren verkligen hade företett varorna vid bestämmelsetullkontoret för att avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering innan transporten fortsatte.
61.
Även om artikel 96.2 i tullkodexen inte ger något stöd för att underfraktföraren är skyldig att vara aktivt vaksam, anser jag ändå att underfraktföraren skulle kunna hållas ansvarig om det fastställdes att han när transporten fortsatte hade kännedom om uppgifter som kunde styrka att förfarandet för extern gemenskapstransitering inte hade avslutats på ett korrekt sätt. Detta ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva, mot bakgrund av samtliga relevanta faktiska omständigheter. I ett sådant fall ska underfraktföraren nämligen anses ha gått med på att fortsätta varutransporten med vetskap om att varorna fortfarande hänförde sig till förfarandet för extern gemenskapstransitering, vilket skulle innebära att underfraktföraren på nytt skulle omfattas av skyldigheten enligt artikel 96.2 i tullkodexen.
IV – Förslag till avgörande
62.
Mot bakgrund av det ovan angivna föreslår jag att domstolen ska besvara Kúrias (Högsta domstolen, Ungern) tolkningsfrågor på följande sätt:
Artikel 96.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005, ska tolkas så, att begreppet ”fraktförare” avser varje person som befordrar varor som vederbörande har tagit emot i vetskap om att varorna hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering, oavsett om befordran sker enligt ett transportavtal som ingåtts med uppdragsgivaren eller enligt ett underleverantörsavtal som ingåtts med huvudfraktföraren. Skyldigheten enligt denna bestämmelse åligger fraktföraren under den tid fraktföraren fysiskt innehar varorna.
I en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, när underfraktföraren faktiskt har fraktat varorna till parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och överlämnat frakthandlingarna till huvudfraktförarens företrädare, så att denna företrädare ska kunna avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering, befrias följaktligen underfraktföraren från skyldigheten när varorna och frakthandlingarna överlämnas till huvudfraktföraren.
Den omständigheten att underfraktföraren därefter transporterade varorna vidare till en annan medlemsstat innebär inte att underfraktföraren var skyldig att kontrollera att huvudfraktföraren verkligen hade företett varorna vid bestämmelsetullkontoret för att avsluta förfarandet för extern gemenskapstransitering innan transporten fortsatte. Underfraktföraren skulle emellertid kunna hållas ansvarig om det fastställdes att han när transporten fortsatte hade kännedom om uppgifter som visade att förfarandet för extern gemenskapstransitering inte hade avslutats på ett korrekt sätt. Detta ankommer det på den hänskjutande domstolen att pröva, mot bakgrund av samtliga relevanta faktiska omständigheter.
( 1 ) Originalspråk: franska.
( 2 ) EGT L 302, 1992, s. 1. Förordningen i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005 (EUT L 117, 2005, s. 13, nedan kallad tullkodexen).
( 3 ) Nedan kallat Interservice.
( 4 ) En leveransavi som upprättats på grundval av konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg, undertecknad i Genève den 19 maj 1956, i dess lydelse enligt protokoll undertecknat i Genève den 5 juli 1978.
( 5 ) Se bland annat dom av den 12 juni 2014, SEK Zollagentur (C‑75/13, EU:C:2014:1759, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och dom av den 29 oktober 2015, B & S Global Transit Center (C‑319/14, EU:C:2015:734, punkt 28 och där angiven rättspraxis).
( 6 ) Det följer av artikel 361.5 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1192/2008 av den 17 november 2008 (EUT L 329, 2008, s. 1), att en transitering får slutföras vid ett annat kontor än det som anges i transiteringsdeklarationen. Detta andra kontor blir då bestämmelsekontor.
( 7 ) Vad beträffar den avgörande aspekten av kontrollen vid slutförandet av förfarandet för extern gemenskapstransitering, hänvisar jag till punkterna 25 och 26 i generaladvokat Szpunars förslag till avgörande i mål B & S Global Transit Center (C‑319/14, EU:C:2015:500).
( 8 ) Se dom av den 27 juni 2013, Codirex Expeditie (C‑542/11, EU:C:2013:429, punkt 33), och dom av den 12 juni 2014, SEK Zollagentur (C‑75/13, EU:C:2014:1759, punkt 35).
( 9 ) Det nationella målet illustrerar nyttan av denna specifika skyldighet genom att ifrågasätta skälet till att kommissionen, i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen [KOM(97) 472 slutlig], föreslog att denna bestämmelse skulle utgå, eftersom den, enligt skäl 5 i förslaget, inte ”[i sig] tillför [något] till kodexens bestämmelser om fastställande av orsaken till tullskulden och vem som är skyldig till den.” Efter en ändring som företogs av parlamentet, och som kommissionen godtog, antogs förslaget till förordning utan ändring av artikel 96 [se det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen [KOM(1998) 428 slutlig] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 955/1999 av den 13 april 1999 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 vad gäller förfarandet för extern transitering (EGT L 119, 1999, s. 1)].
( 10 ) Artikel 96.1 a i tullkodexen.
( 11 ) Artikel 96.1 b i tullkodexen.
( 12 ) Se dom av den 3 april 2008, Militzer & Münch (C‑230/06, EU:C:2008:186, punkt 48). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2010, DSV Road (C‑234/09, EU:C:2010:435, punkt 30).
( 13 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2008, Militzer & Münch (C‑230/06, EU:C:2008:186, punkt 49).
Full & Egal Universal Law Academy