4.5.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 146/13
Överklagande ingett den 4 februari 2015 av BSH Bosch und Siemens Hausgeräte GmbH av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 4 december 2014 i mål T-595/13, BSH Bosch und Siemens Hausgeräte GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
(Mål C-43/15 P)
(2015/C 146/20)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: BSH Bosch und Siemens Hausgeräte GmbH (ombud: advokat S. Biagosch)
Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 4 december 2014 i mål T-595/13;
—
ogiltigförklara de beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den 5 september 2013 och 3 december 2013 (R 1176/2012-1),
alternativt,
—
återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning,
—
förplika Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) att ersätta kostnaderna i båda förfaranden.
Grunder och huvudargument
Överklagandet riktar sig mot tribunalens dom genom vilken den tribunalen ogillade klagandens talan mot det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 5 september 2013 i ärende R1176/2012-1.
Klaganden har anfört två grunder till stöd för överklagandet.
Klaganden har för det första gjort gällande att artikel 60 i förordning (EG) nr 207/2009 (1) åsidosatts, eftersom tribunalen inte tog hänsyn till att överklagandenämnden inte hade rätt att ändra beslutet från invändningsenheten till klagandens nackdel då det inte förelåg några klagomål som kunde upptas till prövning och det enligt artikel 8.3 i överklagandenämndens förfarandebestämmelser inte medges något ”anslutningsöverklagande”.
Klaganden har för det andra gjort gällande att artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 åsidosatts, på grund av att när det äldre varumärket utgör en omvandling av en beskrivande uppgift som utan vidare kan igenkännas och det yngre varumärket som sådant innehåller den beskrivande uppgiften, kan det inte anses leda till en förväxlingsrisk även om det föreligger stor varumärkeslikhet och varorna är identiska, då varumärkeslikheten enbart avser den beskrivande uppgiften och enbart avser de varor som uppgiften beskriver.
(1) Verordnung (EG) Nr. 207/2009 des Rates vom 26. Februar 2009 über die Gemeinschaftsmarke; ABl. L 78, S. 1.
Full & Egal Universal Law Academy