4.5.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 146/26
Överklagande ingett den 24 februari 2015 av Hansen & Rosenthal KG och H & R Wax Company Vertrieb GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2014 i mål T-544/08, Hansen & Rosenthal KG och H & R Wax Company Vertrieb GmbH mot Europeiska kommissionen
(Mål C-90/15 P)
(2015/C 146/32)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Hansen & Rosenthal KG och H & R Wax Company Vertrieb GmbH (ombud: advokaterna J.L. Schulte, M. Dallmann och K. M. Künstner)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
helt eller delvis upphäva tribunalens dom av den 12 december 2014 i mål T-544/08, Hansen & Rosenthal KG och H & R Wax Company Vertrieb GmbH mot Europeiska kommissionen,
—
helt eller delvis ogiltigförklara artikel 1 och artikel 2 i den operativa delen av det beslut Europeiska kommissionen meddelat den 1 oktober 2008 i ärende COMP/39181 – Ljusmassa,
—
ogiltigförklara eller minska böterna i enlighet med artikel 261 FEUF,
—
förplikta kommissionen att bära klagandenas rättegångskostnader i båda instanserna, och
—
i andra hand upphäva tribunalens dom och återförvisa målet till tribunalen för avgörande med ledning av domstolens juridiska bedömning, ogiltigförklara eller minska böterna i enlighet med artikel 261 FEUF och förplikta kommissionen att bära klagandenas rättegångskostnader i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Klagandena har anfört följande fem grunder till stöd för sitt överklagande:
Första grunden: Åsidosättande av oskuldspresumtionen och principen om ett rättvist förfarande. Klagandena vänder sig mot att tribunalen redan från början ansett att kommissionens beslut var korrekt och slutligt, vilket innebär att kommissionens konstateranden endast kan förklaras felaktiga om klagandena anför full bevisning däremot. Enligt klagandena strider detta förhållningssätt mot artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), jämförd med artikel 52.3 i samma stadga och artikel 6.3 i Europakonventionen, och artikel 47.2 i stadgan, jämförd med artikel 52.3 i stadgan och artikel 6.1 i Europakonventionen.
Andra grunden: Felaktig tillämpning av artikel 81 EEG (nu artikel 101 FEUF). Tribunalen har konstaterat omständigheter som visar på en konkurrensbegränsande samverkan, trots att dessa omständigheter inte uppfyller kraven därför. Tribunalen har vidare, i strid mot bevisbörde- och bevisvärderingsreglerna, ansett att klagandena åsidosatt artikel 81 EEG (nu artikel 101 FEUF). Tribunalen har på flera punkter gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom felaktiga konstateranden, missuppfattning av bevisningen, felaktig bedömning av bevisning och åsidosättande av oskuldspresumtionen och principen om ett rättvist förfarande.
Tredje grunden: Åsidosättande av principen inget straff utan lag. Unionsrätten innehåller inga regler om hur böter ska beräknas för åsidosättande av artikel 81 EEG (nu artikel 101 FEUF), eftersom domstolen och tribunalen ständigt ansett att gränsen på 10 procent i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 (1) är ett absolut och inte ungefärligt tak för bötesbeloppet. Endast lagstiftaren är behörig att bestämma ett sådant tak och det ankommer inte på kommissionen att göra det.
Fjärde grunden: Åsidosättande av principen inget straff utan lag och förbudet mot retroaktiv verkan. Enligt klagandena kan tribunalen inte heller bestämma ett bötesbelopp utan vägledande regler, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning. Att endast kontrollera huruvida kommissionen följt sina egna riktlinjer innebär en underlåtenhet att använda sitt eget utrymme för skönsmässig bedömning, vilket strider mot artikel 31 i förordning nr 1/2003. Klagandena hävdar slutligen att förbudet mot retroaktiv verkan har åsidosatts, eftersom tribunalen godtagit att 2006 års riktlinjer om fastställande av böter tillämpas på omständigheter som redan upphört att gälla år 2005.
Femte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Tribunalen har åsidosatt artikel 49.3 i stadgat genom att fastställa en koefficient på 17 procent för försvårande omständigheter och för grundbeloppet. Tribunalen har vidare gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att klagandenas beteende är oförenligt med artikel 81.1 EEG (nu artikel 101.1 FEUF). Denna felaktiga rättstillämpning har även lett till att tribunalen gjort en felaktig beräkning av den påstådda överträdelsens varaktighet.
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy