20.7.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 236/22
Begäran om förhandsavgörande framställd av Sächsisches Oberverwaltungsgericht (Tyskland) den 30 mars 2015 – Der Bundesbeauftragte für Asylangelegenheiten mot N
(Mål C-150/15)
(2015/C 236/31)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Sächsisches Oberverwaltungsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Der Bundesbeauftragte für Asylangelegenheiten
Motpart: N
Ytterligare deltagare i rättegången: Förbundsrepubliken Tyskland
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 9.1 a jämförd med artikel 10.1 b i direktiv 2011/95/EU (1) tolkas så
a)
att det kan antas föreligga en allvarlig överträdelse av religionsfriheten som garanteras i artikel 10.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 9.1 i Europakonventionen och således förföljelse enligt artikel 9.1 a i direktivet, för det fall religiösa handlingar eller handlande som är påbjudet genom någon trosriktning till vilken sökanden aktivt bekänner sig och som utgör en central beståndsdel av denna eller på vilken sökandens religiösa övertygelse grundas i den meningen att den är särskilt viktig för dennes religiösa identitet, är straffsanktionerade i det aktuella ursprungslandet,
eller
b)
krävs det att en sökande som aktivt bekänner sig till en viss trosriktning dessutom visar att de religiösa handlingar eller handlande som är påbjudet som central beståndsdel av denna trosriktning som i sökandens ursprungsland utgör en straffsanktionerad troshandling är ”särskilt viktig” för honom för att bevara sin religiösa identitet och i detta avseende är ”nödvändiga”?
2.
Ska artikel 9.3 jämförd med artikel 2 d i direktiv 2011/95/EU tolkas så
att faställandet av en välgrundad fruktan för förföljelse och en verklig risk (”real risk”) för förföljelse av en av de aktörer som nämns i artikel 6 i direktiv 2011/95/EU eller att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
med avseende på religiösa handlingar eller handlande som är påbjudet genom någon trosriktning till vilken sökanden aktivt bekänner sig och som utgör en central beståndsdel av denna eller på vilken sökandens religiösa övertygelse [Orig. s. 3] grundas i den mening att den är särskilt viktig för dennes religiösa identitet och som är straffsanktionerad i dennes ursprungsland,
a)
kräver en utvärderande jämförelse genom att antalet anhängare av sökandens trosinriktning som utövar sin tro trots förbud ska jämföras med antalet faktiska fall av förföljelse avseende denna trosinriktning i sökandens ursprungsland, medräknat eventuellt rådande osäkerhet och oförutsebarhet i den statliga lagföringspraxisen
eller
b)
är det tillräckligt om det kan visas att bestämmelser som straffsanktionerar religiösa handlingar eller handlande – som är påbjudet genom någon trosriktning till vilken sökanden aktivt bekänner sig och som utgör en central beståndsdel av denna eller på vilken sökandens religiösa övertygelse grundas i den meningen att den är särskilt viktig för dennes religiösa identitet – faktiskt tillämpas i ursprungslandets lagföringspraxis?
3.
Är en nationell processrättslig bestämmelse enligt vilken föreskrivs att den domstol som är behörig att fastställa de faktiska omständigheterna är bunden av den högre instansens rättsliga bedömning (här: 144 § stycke 6 i förvaltningsprocesslagen (Verwaltungsgerichtsordnung, nedan kallad VwGO)) förenlig med principen om unionsrättens företräde om den domstol som är behörig att fastställa de faktiska omständigheterna skulle vilja tolka en unionsrättslig bestämmelse annorlunda än den högre instansen, men genom den enligt nationell rätt föreskrivna skyldigheten att tillämpa den högre instansens rättsliga bedömning till och med efter genomförandet av ett förfarande för förhandsavgörande enligt artikel 267 andra stycket FEUF hindras från att företa en sådan tolkning av unionsrätten?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, EUT. L 337, s. 9.
Full & Egal Universal Law Academy