27.7.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 245/6
Överklagande ingett den 8 maj 2015 av Orange, tidigare France Télécom, av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 26 februari 2015 i mål T-385/12, Orange mot kommissionen
(Mål C-211/15 P)
(2015/C 245/09)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Orange, tidigare France Télécom (ombud: S. Hautbourg och S. Cochard-Quesson, avocats)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen,
—
slutligt avgöra målet med stöd av artikel 61 i domstolens stadga och bifalla de yrkanden som Orange har framställt i första instans,
—
i andra hand återförvisa målet till tribunalen, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden åberopar åtskilliga grunder till stöd för sitt överklagande:
För det första har tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att kriterierna för statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF var uppfyllda. Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att Orange hade haft en fördel, även om åtgärderna syftade till att undanröja den strukturella nackdel som följde av upprätthållande av ordningen enligt 1990-års lag och möjliggöra framväxten av fri konkurrens och fullständig liberaliseringen av telekommunikationsmarknaden. Dessutom har klaganden även hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att det inte var nödvändigt i föreliggande fall, för att slå fast om den omtvistade åtgärden är selektiv, att kontrollera om den kunde introducera differentieringar mellan operatörer som befinner sig i en faktiskt och juridiskt jämförbar situation även om, inget annat företag i föreliggande fall skulle ha kunnat vara inkluderat inom den referensram som kommissionen identifierat. Tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet och gjort en felaktig rättstillämpning genom sin underlåtenhet att pröva de argument som anfördes av klaganden för att visa att åtgärderna inte kunde snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
För det andra har tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning när den accepterade kommissionens analys när det gäller bedömningen av förenligheten av åtgärderna i fallet. Tribunalen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet och missuppfattat de faktiska omständigheterna när den konstaterade att i artikel 30 i 1996-års lag, i dess ändrade lydelse, föreskrevs ingenting när det gällde ändamålet för det särskilda engångsbeloppet och utgör således inte hinder mot kommissionens slutsats enligt vilken det särskilda engångsbeloppet inte utgör sociala avgifter för företag. Dessutom har tribunalen åsidosatt sin motiveringsskyldighet när den godtog kommissionens bedömningar och enbart konstaterade att domen ”La Poste” inte kunde tillämpas på France Télécom (Orange).
I sista hand har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid beräkningen av den period för vilken det stöd som fastslås i beslutet kompenseras av det särskilda engångsbeloppet. Tribunalen har särskilt missuppfattat de faktiska omständigheterna och ersatt motiveringen i det angripna beslutet med sin egen motivering när den fastslog att avskaffande av kostnaderna för ersättning och överersättning är en del av ett sådant stöd definierat i den första artikeln i det angripna beslutet.
Full & Egal Universal Law Academy