EUR-Lex -  62015CN0252 - SV

7.9.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 294/19

Överklagande ingett den 28 maj 2015 av Naazneen Investments Ltd av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 18 mars 2015 i mål T-250/13: Naazneen Investments Limited mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-252/15 P)

(2015/C 294/25)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Naazneen Investments Ltd (ombud: P. Goldenbaum, Rechtsanwältin, I. Rohr, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Energy Brands, Inc.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 18 mars 2015 i mål T-250/13,

—

ogiltigförklara överklagandenämndens beslut i ärende R-1101/2011-2, alternativt, vid behov, återförvisa målet till tribunalen,

—

förplikta harmoniseringsbyrån att stå sina egna kostnader samt ersätta klagandens kostnader vid domstolen, tribunalen och överklagandenämnden, samt,

—

för det fall Energy Brands, Inc. skulle intervenera i målet, förplikta Energy Brands, Inc. att stå sina kostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen feltolkade räckvidden av artiklarna 75 och 51.1 a i förordning nr 207/2009 (1), att den inte gjorde en korrekt och fullständig helhetsbedömning av bevisningen och av de relevanta omständigheterna – eller att den felaktigt förnekade att överklagandenämnden hade underlåtit att göra detta – samt att den inte vederbörligen beaktade, eller gjorde en felaktig tillämpning av, principerna i rättspraxis. Dessutom gav den i flera av domskälen en vrångbild av de faktiska omständigheterna.

I.   Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 207/2009

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att överklagandenämnden hade lämnat en adekvat motivering av sitt beslut. I synnerhet tog tribunalen inte hänsyn till att överklagandenämnden fullständigt hade bortsett från sidorna 6–22 i överklagandeskriften och inte beaktat all den bevisning som företetts och heller inte argumenterat för sina slutsatser. Vad gäller skäliga grunder för att ett varumärke inte använts, begick tribunalen ett förfarandefel, då den baserade sina slutsatser på en ny aspekt, nämligen klagandens licensinnehavares påstådda skyldighet att kontrollera och övervaka tillverkningen av produkterna.

II.   Åsidosättande av artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009

1.   Verkligt bruk

Tribunalen

—

fann felaktigt att överklagandenämnden hade beaktat ingivna affidavit, trots att denna inte alls hade undersökt bevisvärdet hos dessa,

—

grundade sina slutsatser på fel sakuppgifter när den bekräftade att en beställning om 12 lastpallar med flaskor hade mycket liten ekonomisk betydelse för genomförandet av ”provförsäljning”,

—

fann och tillämpade felaktigt en regel om att en marknad av betydande storlek – såsom den för drycker i deras egenskap av masskonsumtionsvaror – automatiskt leder till högre krav på användningens omfattning,

—

bortsåg från grundsatsen att det saknas krav på kontinuerlig användning,

—

gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att skälen till att varumärket inte hade använts i store utsträckning och under hela den aktuella perioden endast skulle undersökas i samband med att skälen till att varumärket inte använts undersöktes,

—

tog inte hänsyn till skillnaden mellan fall av ”icke-användning” och fall av ”användning i begränsad omfattning”,

—

slog felaktigt fast en grundsats om att när överklagandenämnden bedömer den verkliga användningen av ett varumärke, behöver den endast beakta bevisning avseende förekomsten av sådan användning och inte bevisning som förkarar varför varumärket inte använts,

—

slog felaktigt fast en regel om att endast stora kampanjer är relevanta vad gäller annonsering och andra säljfrämjande aktiviteter,

—

förnekade felaktigt relevansen av utskrifter från innehavarens webbplats och försummade att beakta klagandens förklaringar och bevisning därvidlag, samt

—

missförstod termen ”symbolisk” (token).

Tribunalen undersökte relevansen av en blygsam handelsvolym vid (åter)lanseringsfasen, varvid den

—

gjorde ett räknefel,

—

försummade att beakta varornas bristfällighet och det förfarande för upphävande som en tredje part inlett, som en tänkbar förklaring, samt

—

gjorde en felaktig rättstillämpning med avseende på den vilka slags förklaringar som krävs för begränsad användning. När det gäller verkligt bruk, behöver inte skälen till att ett varumärke inte används i någon större utsträckning uppfylla kravet på giltiga skäl vid icke-användning, men det måste vara tillräckligt att de ger en rimlig förklaring till att användningen inte varit mer omfattande.

2.   Giltiga skäl till att varumärket inte använts

2.1   Problem med tillvekningen av ”SMART WATER”-drycker

Tribunalen

—

baserade sina slutsatser på en missuppfattning av bevisningen, eftersom det inte var fråga om att skyldigheter försummades med avseende på kontroll och övervakning av tillverkningen av varorna,

—

missförstod kriteriet ”utanför varumärkeshavarens kontroll” och ”hinder” i artikel 19.1 i TRIPS-avtalet, i synnerhet genom att inte fråga huruvida det skulle ha varit oskäligt att tillverka och marknadsföra nya varor, utan huruvida det varit omöjligt,

—

medgav inte att klaganden hade förklarat i detalj varför det inte hade varit möjligt att snabbt och lätt fortsätta att med tillverkningen och leveranserna, vilket varken överklagandenämnden eller tribunalen själv hade beaktat.

2.2   Ansökan om upphävande som ingivits av tredje part

Tribunalen

—

insåg inte att upphävandeförfarandet är tydligt fristående från en varumärkesinnehavares vilja,

—

tillämpade en felaktig norm när den baserade sin slutsats på uttalandet att upphävandeförfarandet inte hindrade innehavaren från att använda sitt varumärke, samt

—

slog fast ett felaktigt kriterium avseende ”direkta följder”: Tribunalen medgav att om upphävandeförfarandet skulle leda till att varumärket upphävdes skulle en skadeståndstalan kunna väckas. Den förnekade emellertid att detta var ett giltigt skäl för att inte använda varumärket, på grund av att det inte var en ”direkt följd” av upphävandeförfarandet: Tribunalens slutsatser därvidlag strider mot ratio legis för kravet på verkligt bruk. Det korta uttalandet att det var upp till innehavaren att bedöma och värdera riskerna och antingen använda varumärket trots skadeståndsrisken eller träda tillbaka och avstå från att använda det klart diskriminerar små och medelstora företag. Det skulle även göra det lätt att missbruka upphävningsverktyget för tredje parter som är intresserade av ett registrerat varumärke.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)

Full & Egal Universal Law Academy