14.9.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 302/20
Överklagande ingett den 3 juli 2015 av Johannes Thomana med flera av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 22 april 2015 i mål T-190/12, Johannes Thomana med flera mot Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
(Mål C-330/15 P)
(2015/C 302/25)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Johannes Thomana med flera (ombud: M. O’Kane, Solicitor, samt M. Lester och Z. Al-Rikabi, Barristers)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska upphäva tribunalens dom, ogiltigförklara de omtvistade åtgärderna i den del som rör klagandena och förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.
Grunder och huvudargument
Första grunden: Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att den omtvistade förordningen har giltig rättslig grund. Enligt den enda angivna rättsliga grunden var kommissionen behörig att ändra förordning nr 314/2004 (1) på grundval av en gemensam ståndpunkt som senare återkallats, och som inte kunde tolkas som att den hänvisar till ett senare beslut.
Andra grunden: Tribunalen har gjort en felaktig bedömning genom att anse att personer kan anges i de omtvistade åtgärderna på grund av att de är ”medlemmar av regeringen” eller ”associerade” med dem, med hänvisning till deras ställning eller tidigare ställning. Tribunalen har vidare gjort en felaktig bedömning genom att anse att personer ska anses vara ”associerade” med medlemmar i regeringen med hänvisning till rena påståenden att de varit engagerade i verksamheter som allvarligt undergräver demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Zimbabwe, vilket anses visa att de har ”samarbetat” till regeringen. Tribunalen borde inte ha tillåtit motparterna att grunda sig på presumtioner som saknar stöd i de omtvistade åtgärderna och som är oförenliga med och oproportionerliga till däri angivna syften, utan borde ha krävt att de uppfyller sin bevisbörda vad avser att ange faktiska omständigheter som ger stöd för beslutet att på nytt uppta klagandena i de aktuella förteckningarna.
Tredje grunden: Tribunalen har gjort en felaktig bedömning genom att anse motiveringen var tillräcklig när det endast anges ställning för medlemmar av regeringen och personer som är associerade med dem eller vaga och opreciserade påståenden om tidigare brott. Tribunalen har också gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom tillåta att motiveringen senare kompletteras med skäl som inte anges i de omtvistade åtgärderna. När ett antal klagande inkom med uppgifter som vederlägger anklagelserna mot dem, förklarade tribunalen felaktigt och orättmätigt att bevisningen inte kunde upptas till prövning och avfärdade den.
Fjärde grunden: Tribunalen har avvikit från fast rättspraxis angående rätten till försvar genom att anse att motparteerna inte behövde ange bevisning eller motivering för beslutet att på nytt uppta klagandena i de aktuella förteckningarna eller bereda klagandena tillfälle att yttra sig innan beslutet fattades.
Femte skälet: Tribunalen har underlåtit att bedöma huruvida beslutet att på nytt uppta var och en av klagandena i de aktuella förteckningarna utgör en rimlig avvägning mellan detta intrång i deras grundläggande rättigheter och syftena med de omtvistade åtgärderna.
(1) Rådets förordning (EG) nr 314/2004 av den 19 februari 2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe (EUT L 55, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy