7.9.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 294/42
Överklagande ingett den 6 juli 2015 av Europeiska ombudsmannen av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 29 april 2015 i mål T-2017/11, Staelen mot Europeiska ombudsmannen
(Mål C-337/15 P)
(2015/C 294/54)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska ombudsmannen (ombud: G. Grill)
Övrig part i målet: Claire Staelen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
i första hand upphäva den dom som tribunalen meddelat i mål T-217/11 (1) i det avseendet det funnits (a) att ombudsmannen har gjort sig skyldig till flera rättstridiga handlingar som utgör klara överträdelser av unionsrätten, (b) att ideell skada har uppkommit, och (c) att det föreligger ett kausalt samband mellan de överträdelser tribunalen konstaterat och den ideella skadan, och (2) att ombudsmannen förpliktats att utge ersättning med 7 000 euro, och
—
avvisa talan för det fall tribunalens dom upphävs.
i andra hand,
—
återförvisa målet till tribunalen för det fall tribunalens dom upphävs, och
—
besluta om rättegångskostnaderna på ett rättvist och rimligt vis.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande anför ombudsmannen grunder som hänför sig till flera fall av felaktig rättstillämpning.
I första hand anser ombudsmannen att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bedöma att enbart den omständigheten att omsorgsplikten har åsidosatts är tillräckligt för att det ska kunna fastställas att det rör sig om en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten. Ombudsmannen anser att tribunalens synsätt står i strid med rättspraxis angående uppkomsten av utomobligatoriskt skadeståndsansvar, enligt vilken det krävs att det har styrkts att överträdelsen av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter är tillräckligt klar, och att det avgörande kriteriet för att detta villkor ska anses uppfyllt är att den berörda unionsinstitutionen uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Tribunalen har underlåtit att beakta särdragen av ombudmannens ämbete, i synnerhet det faktum att ombudsmannen besitter en mycket långtgående befogenhet att vidta en skönsmässig bedömning när denne genomför sina utredningar.
I andra hand bestrider ombudsmannen tribunalens tolkning av det faktum att, då en utredning genomförs, och då en institution ger en förklaring som förefaller övertygande, befriar inte detta ombudsmannen från hans ansvar att försäkra sig om att de faktiska omständigheter på vilka denna förklaring bygger, visar sig överensstämma med verkligheten, då denna förklaring utgör den enda grundvalen för hans konstaterande att det inte förekommit någon bristfällig handläggning från denna institutions sida. Ombudsmannen anser att unionsinstitutionerna är skyldiga att tillhandahålla riktiga upplysningar och att han därför är berättigad att grunda sina slutsatser på den information som lämnats, så länge som det inte förligger någon omständighet som skulle kunna ifrågasätta den lämnade informationens trovärdighet. Ombudsmannen framhåller härvidlag att han inte hade någon anledning att befara att upplysningarna inte överensstämde med verkligheten.
I tredje hand, även om ombudsmannen delar tribunalens uppfattning att ombudsmannen besvarat olika skrivelser först efter orimligt lång tid, bestrider ombudsmannen att denna överträdelse av unionsrätten är tillräckligt klar. Följaktligen uppkommer inte något utomobligatoriskt skadeståndsansvar för unionen.
I fjärde hand hävdar ombudsmannen att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte ge någon förklaring till hur Claire Staelens försvagade förtroende för ombudsmannaämbetet kan klassas som ideell skada.
I sista hand bestrider ombudsmannen att det föreligger ett kausalt samband mellan de överträdelser av unionsrätten han anklagas för och Claire Staelens försvagade förtroende för ombudsmannaämbetet.
Full & Egal Universal Law Academy