5.10.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 328/5
Överklagande ingett den 24 juli 2015 av Ackermann Saatzucht GmbH & Co. KG, Böhm-Nordkartoffel Agrarproduktion GmbH & Co. OHG, Deutsche Saatveredelung AG, Ernst Benary, Samenzucht GmbH, Freiherr Von Moreau Saatzucht GmbH, Hybro Saatzucht GmbH & Co. KG, Klemm + Sohn GmbH & Co. KG, KWS Saat AG, Norddeutsche Pflanzenzucht Hans-Georg Lembke KG, Nordsaat Saatzuchts GmbH, Peter Franck-Oberaspach, P. H. Petersen Saatzucht Lundsgaard GmbH, Saatzucht Streng – Engelen GmbH & Co. KG, Saka Pflanzenzucht GmbH & Co. KG, Strube Research GmbH & Co. KG, Gartenbau und Spezialkulturen Westhoff GbR, W. von Borries-Eckendorf GmbH & Co. KG av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 18 maj 2015 i mål T-559/14, Ackermann Saatzucht GmbH & Co. KG m.fl. mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
(Mål C-408/15 P)
(2015/C 328/05)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Ackermann Saatzucht GmbH & Co.KG, Böhm-Nordkartoffel Agrarproduktion GmbH & Co. OHG, Deutsche Saatveredelung AG, Ernst Benary, Samenzucht GmbH, Freiherr Von Moreau Saatzucht GmbH, Hybro Saatzucht GmbH & Co. KG, Klemm + Sohn GmbH & Co. KG, KWS Saat AG, Norddeutsche Pflanzenzucht Hans-Georg Lembke KG, Nordsaat Saatzuchts GmbH, Peter Franck-Oberaspach, P. H. Petersen Saatzucht Lundsgaard GmbH, Saatzucht Streng – Engelen GmbH & Co. KG, Saka Pflanzenzucht GmbH & Co. KG, Strube Research GmbH & Co. KG, Gartenbau und Spezialkulturen Westhoff GbR, W. von Borries-Eckendorf GmbH & Co. KG (ombud: P. de Jong, avocat, P. Vlaemminck, B. Van Vooren, advocaten)
Övriga parter i målet: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
—
finna att tribunalen i dess beslut T-559/14, gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att klagandena inte är personligen berörda av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 (1) om åtgärder för användarnas efterlevnad av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen,
—
upphäva tribunalens beslut T-559/14 i dess helhet och förklara att klagandena berörs direkt och personligen av den omtvistade förordningen, och därför förklara att ansökan om ogiltigförklaring kan upptas till sakprövning, och
—
återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak.
Grunder och huvudargument
Första grunden: Klagandena anser att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fann att de inte är personligen berörda av den omtvistade förordningen. De anför att de är personligen berörda i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom en rättslig konflikt föreligger mellan två internationella fördrag till vilka EU är part (Internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, och Nagoyaprotokollet till konventionen om biologisk mångfald), av vilka det första genomför artikel 13 om fri vetenskaplig forskning i EU:s stadga. Därefter genomfördes båda de internationella fördragen av EU genom två direkt tillämpliga förordningar: den tidigare förordningen 2100/94 som erkänner denna grundläggande rätt till fri forskning till förmån för klagandena och den senare omtvistade förordningen 511/2014 som inskränker den avsevärt. Det följer inte av någon av förordningarna att lagstiftningsåtgärder krävs på medlemsstatsnivå, och det är inte ens tillåtet enligt unionslagstiftningen, och inga genomförandeakter eller delegerade akter ska antas på unionsnivå.
I det rättsliga sammanhanget anför klagandena att de är personligen (och direkt) berörda i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF eftersom följande villkor är uppfyllda: de ingår i en rättslig kategori av personer som har en viss utmärkande rättslig egenskap (såsom innehavare av en positiv rätt till fri tillgång till kommersiellt växtmaterial, det vill säga undantaget för förädlare) som inte finns i den omtvistade förordningen i sig, utan i en annan förordning med direkt effekt som inte behöver ytterligare genomförandeåtgärder på nationell nivå. Den omtvistade förordningen strider således mot överordnade rättsregler, nämligen mot artikel 13 i EU:s stadga och mot ett internationellt fördrag till vilket EU är part. Den rättsliga kategorin är stängd och absolut, vilket medför att klagandena är personligen berörda, inte i socioekonomiska termer, men i rättsligt hänseende, eftersom bara ett grundläggande undantag för förädlare påverkas, däremot inte ”liknande” rättigheter.
Andra grunden: Klagandena anför att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den inte prövade huruvida unionslagstiftaren var tvungen att ta särskild hänsyn till klagandenas situation på grundval av uttryckliga överordnade rättsregler, där den omtvistade förordningen tvingar klagandena in i ett avtalsförhållande som strider mot den överordnade rättsregeln, närmare bestämt mot artikel 13 i EU:s stadga.
Tredje grunden: Klagandena anför att ett avvisande av talan skulle leda till en lucka i systemet för EU:s domstolsskydd, vilket skulle strida mot artikel 47 i EU: stadga. Å ena sidan härleder växtförädlare sin rätt direkt från växtförädlarförordningen, vilken är EU:s genomförande av artikel 13 i EU:s stadga och EU:s internationella åtaganden enligt UPOV-konventionen. Å andra sidan inför den omtvistade förordningen 511/2014 en skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet, som har direkt effekt, genom vilken den omtvistade förordningen i sig genomför Nagoyaprotokollet till vilket EU är part. Inte i något av fallen är det nödvändigt, eller ens förenligt med unionsrätten, att ytterligare genomförandeåtgärder vidtas, vare sig av EU-institutionerna (i form av regleringsakter), eller av medlemsstaterna i deras nationella lagstiftning. Som en följd av detta medför artikel 267 FEUF inte en faktisk möjlighet till domstolsprövning, och inte heller kommer det att finnas några regleringsakter i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Klagandena anför att vid tillämpning av kriteriet i punkt 92 i domen Inuit (C-583/11 P), där lämplig nivå för domstolsprövning är kopplad till ansvaret för genomförandet av den omtvistade åtgärden, måste slutsatsen i detta fall vara att det enda tillgängliga och ändamålsenliga förfarandet för domstolsprövning är direkt talan enligt artikel 263 FEUF.
(1) EUT L 150, s. 59.
Full & Egal Universal Law Academy