26.10.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 354/21
Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Cantabria (Spanien) den 7 augusti 2015 – Liberbank, S.A. mot Rafael Piris del Campo
(Mål C-431/15)
(2015/C 354/24)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Audiencia Provincial de Cantabria
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Liberbank, S.A.
Motpart: Rafael Piris del Campo
Tolkningsfrågor
1)
Är det förenligt med principen att oskäliga avtalsvillkor inte är bindande och med artiklarna 6 och 7 i rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal att begränsa den retroaktiva verkan av ogiltigheten för en oskälig klausul om lägsta räntenivåer i ett konsumentavtal?
2)
Är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13 att upprätthålla de verkningar som redan inträffat av en klausul om lägsta räntenivåer i ett konsumentavtal vilken förklarats ogiltig på grund av att den är oskälig?
3)
Är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13 att begränsa den retroaktiva verkan av ogiltigheten för en oskälig klausul om lägsta räntenivåer i ett konsumentavtal med hänvisning till risken för allvarliga störningar med följder för samhällsekonomin och för aktörernas goda tro?
4)
Om fråga 3 besvaras jakande: När en individuell talan om ogiltighet för en oskälig klausul om lägsta räntenivåer i ett konsumentavtal väcks, är det då förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13 att det presumeras föreligga en risk för allvarliga störningar med följder för samhällsekonomin, eller måste den frågan bedömas med beaktande av de konkreta ekonomiska uppgifter som utvisar de makroekonomiska följderna av att ogiltigheten av en oskälig klausul ges retroaktiv verkan?
5)
När en individuell talan om ogiltighet för en oskälig klausul om lägsta räntenivåer i ett konsumentavtal väcks, är det då förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13 att bedöma risken för allvarliga störningar med följder för samhällsekonomin med beaktande av de ekonomiska verkningar som en individuell talan skulle kunna få för ett stort antal konsumenter? Eller ska denna bedömning tvärtom göras utifrån de ekonomiska verkningarna av den specifika individuella talan som väckts av konsumenten?
6)
Om fråga 3 besvaras nekande: Är det förenligt med artiklarna 6 och 7 i direktiv 93/13 att göra en abstrakt bedömning av en näringsidkares handlande för att bedöma dennes goda tro?
7)
Eller måste tvärtom artikel 6 i direktiv 93/13 tolkas så, att denna goda tro ska prövas och bedömas i varje konkret fall, med beaktande av näringsidkarens konkreta handlande vid avtalsslutet och införandet av det oskäliga villkoret i avtalet?
(1) EGT L 95, s. 29 (svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
Full & Egal Universal Law Academy