16.11.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 381/19
Överklagande ingett den 4 september 2015 av Servizi assicurativi del commercio estero SpA (SACE) och Sace BT SpA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 25 juni 2015 i mål T-305/13, SACE och Sace BT/kommissionen
(Mål C-472/15 P)
(2015/C 381/23)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Servizi assicurativi del commercio estero SpA (SACE), Sace BT SpA (ombud: advokaterna M. Siragusa och G. Rizza)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Republiken Italien
Klagandenas yrkanden
SACE har yrkat att domstolen ska bifalla överklagandet och upphäva tribunalens avgörande, enligt domslutet i den överklagade domen, och, utan att det föreligger behov av att återförvisa ärendet till tribunalen, bifalla klagandenas yrkanden i första instans och följaktligen,
—
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 20 mars 2013K (2013) 1501 slutlig angående stödåtgärd SA.23425 som Italien genomfört till förmån för Sace BT SpA år 2004 och år 2009, i dess helhet,
—
alternativt, delvis ogiltigförklara detta beslut, med avseende endast på den eller de grunder som har bifallits, och
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna i samband med det interimistiska förfarandet i mål T-305/13 R.
Grunder och huvudargument
Den första grunden avser den italienska statens eventuella ansvar för de aktuella åtgärderna, åsidosättande av artikel 107.1 FEUF, enligt domstolen tolkning i domen Stardust Marine (mål C-482/99), uppenbart felaktig tolkning av skäl 177 b i i beslutet, fastställande av en faktisk omständighet, vars felaktighet framgår av handlingarna i målet, missuppfattning av innehållet i beslutet, motsägelsefull motivering, felaktig komplettering av beslutsskälen, felaktig tillämpning av principen om att lagenligheten av ett beslut om statligt stöd ska bedömas på grundval av de uppgifter som kommissionen förfogade över vid den tidpunkt då beslutet fattades, mot bakgrund av de två skrivelser från det italienska ekonomi- och finansdepartementet (nedan kallat MEF) till SACE SpA som den italienska regeringen har bilagt Italiens interventionsinlaga.
—
Den överklagade domen grundar sig på följande princip: det faktum att den omtvistade åtgärden har vidtagits i det offentliga företagets intresse, vilket sammanfaller med ett mål av allmänt intresse, innebär inte nödvändigtvis att nämnda företag kunde anta sitt beslut utan att ta hänsyn till myndigheternas krav. Enligt tribunalen finns det ingenting som hindrar att staten ålägger ett offentligt företag att genomföra en transaktion av kommersiell natur som, även om den skulle uppfylla kriteriet avseende en privat investerare i en marknadsekonomi, under alla omständigheter ska tillskrivas staten. Kommissionen är därför, i sin bedömning av huruvida åtgärden kan tillskrivas staten, inte skyldig att visa att det offentliga företaget skulle ha agerat annorlunda om det hade handlat självständigt. Med detta resonemang frångick tribunalen principerna i domen Stardust Marine. Det framgår av den överklagade domen att enbart den omständigheten att ett offentligt företag som kontrolleras av staten och som är underkastat särskilda regler vad gäller dess organisation i sig räcker för att komma fram till att myndigheterna alltid och under alla omständigheter är delaktiga i antagandet av beslut om ingripanden till förmån för det offentliga företagets dotterbolag. I ett fall som det förevarande ska staten således tillskrivas ansvar såvida det inte går att fastställa att moderbolagets styrelse har fattat ett beslut vars innehåll gör det omöjligt för det att samtidigt eftersträva mål av allmänt intresse. I förevarande fall kan detta inte ha rört sig om något annat än ett beslut om att försätta SACE BT:s i likvidation, mot vilket beslut kommissionen för övrigt, per definition, inte skulle ha haft något att invända. När däremot den åtgärd som vidtas av det offentliga företaget teoretiskt sett kan svara mot ett allmänintresse eller antas med hänsyn till ett sådant, måste utgångspunkten vara att styrelsen har agerat på så sätt för att den inte kunde bortse från myndigheternas krav, och det är varken tillåtet eller möjligt att bevisa motsatsen.
—
De allmänna uppgifter som kommissionen har lagt till grund för fastställande av ansvar och som tribunalen har godkänt beaktar inte den grad av självständighet med vilken SACE SpA:s styrelse drev och fortsätter att driva företaget. Detta gäller inte bara när indicierna bedöms separat, utan även vid en samlad bedömning. Indicierna i fråga bekräftade bara det faktum att den italienska staten under 2009 kontrollerade SACE SpA, såsom ägare till samtliga aktier. Enligt domen Stardust Marine krävs dock att de indicier som används för att styrka statens inblandning är nära knutna till de aktuella åtgärderna mot bakgrund av deras omfattning, innehåll och villkor. I den överklagade domen anges uttryckligen att de ansvarsindicier som har använts i det omtvistade beslutet – vilka alla utom ett berör SACE:s verksamhet i fråga om försäkring av risker utan marknadsanknytning, en sektor inom vilken SACE BT inte är verksamt – tvärtom rör det övergripande sammanhang i vilket SACE SpA verkar snarare än de omständigheter som är kännetecknande för det aktuella fallet och det sammanhang i vilket de omtvistade åtgärderna antogs. Trots detta underlät tribunalen att fastställa att dessa indicier var av den arten att de inte kunde läggas till grund för presumtionen att staten rent faktiskt varit inblandad i antagandet av åtgärderna i fråga. Tribunalen har med sitt resonemang flyttat fokus från ansvarsbedömningen till förhållandet mellan staten och företag som är organiserade som offentliga företag rent generellt – vilka företag uttryckligen betraktas som aktiebolag enligt italiensk rätt – på så sätt att det specifika föremålet för, den speciella karaktären på och det specifika innehållet i de aktuella åtgärderna och det faktiska skälet till att de antogs fråntas all relevans. De indicier som kommissionen har beaktat tyder i själva verket på att det är högst osannolikt att staten har varit inblandad i antagandet av de aktuella åtgärderna.
—
I sin bedömning av ansvarsfrågan underlät tribunalen att beakta det obestridliga faktum att MEF saknar lagstadgad befogenhet att leda och samordna offentliga aktiebolag, såsom SACE har hävdat under rättegången med hänvisning till de relevanta bestämmelserna. Tribunalen gjorde vidare en felaktig tillämpning av principen om att lagenligheten av ett beslut om statligt stöd ska bedömas på grundval av de uppgifter som kommissionen förfogade över vid den tidpunkt då beslutet fattades, mot bakgrund av de två skrivelser från MEF till SACE SpA som den italienska regeringen har bifogat sin interventionsinlaga. Dessa skrivelser bekräftar endast det självständiga ledarskap som förhållandet mellan MEF och SACE SpA präglas av, och vilket kommissionen var medveten om, om då bara genom att den italienska regeringen hade förklarat detta flera gånger under det formella granskningsförfarande som inleddes i enlighet med artikel 108.2 FEUF. Handlingarna i fråga åberopades således endast för att bekräfta det som redan hade klargjorts och innehåller inga signifikanta ändringar av viktiga delar av de omtvistade åtgärderna.
Den andra grunden avser det förhållandet att SACE BT inte har erhållit någon fördel genom den andra åtgärden, åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och felaktig tillämpning av principen avseende en privat investerare i en marknadsekonomi, oriktigt fastställande av en faktisk omständighet, vars felaktighet framgår av handlingarna i målet, missuppfattning av argumentet att SACE SpA faktiskt gynnats av en implicit höjning med 5/12 av provisionssatsen i förhållande till den som SACE BT betalade till privata återförsäkrare, felaktig kvalificering av detta argument som en ny grund som inte kan tas upp till sakprövning.
—
Tribunalen som, precis som kommissionen tidigare gjort, visar en begränsad kunskap om och förståelse för försäkringsbranschen, särskilt när det gäller förluståterförsäkring (Excess of Loss (XoL)), har begått uppenbara och allvarliga fel genom att fastställa faktiska omständigheter, som enligt handlingarna i målet är felaktiga. Den risk som en förluståterförsäkrare löper ökar inte för det fall återförsäkrarens andel av täckningen är mycket hög. En delaktighet som överskrider förslustförsäkringsavtalet motsvarar en proportionellt uppburen provision. Dessutom löper inte återförsäkraren en ökad risk om överlåtaren befinner sig i ekonomiska svårigheter, eftersom, inom ramen för ett sådant avtal, den huvudsakliga förslutrisken för återförsäkraren inte är kopplad till det överlåtande företagets svårigheter, utan till risken för insolvens hos förvärvarna av de försäkrade. Tilläggas kan att det inte förelåg någon risk för utebliven betalning från överlåtaren SACE BT, ens i händelse av ekonomiska svårigheter, eftersom betalningen till moderbolaget av provisionen för tecknandet av återförsäkringsavtalet gjordes i form av en engångsbetalning i förskott, på så sätt att återförsäkringsskyddet i händelse av utebliven betalning inte skulle ha aktiverats. Förluståterförsäkringsavtalet i fråga täckte inte bara 25 procent av SACE BT:s återförsäkrade risker. Det är således inkorrekt att utgå ifrån att ett andra avtal med en annan provision kunde ha förhandlats fram med SACE SpA i fråga om den återstående delen av återförsäkringsskyddet, såsom påstås i domen. Tribunalen har slutligen fullständigt misstolkat argumentet att – eftersom SACE SpA anslöt sig till avtalet och därmed omfattades av förluståterförsäkringsskyddet först den 5 juni 2009 trots att företaget i ersättning fått en provision som beräknats på årsbasis – företaget faktiskt hade åtnjutit en implicit höjning med 5/12 i inbetald provision i förhållande till den provisionssats som SACE BT hade betalat till de privata återförsäkrarna med beaktande av den riskperiod som redan hade förflutit utan att några skador hade uppstått. Eftersom dessa omständigheter framgår av det omtvistade beslutet, gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning när den slog fast att dessa inte hade kommit till kommissionens kännedom under det administrativa förfarandet. Eftersom SACE – i detta sammanhang och som ett komplement till den andra grunden – nöjde sig med att anföra argumentet att det saknades bevis för att det förelåg en fördel, kvalificerade tribunalen felaktigt nämnda argument som ett nytt argument som inte kunde tas upp till sakprövning.
Den tredje grunden avser det förhållandet att SACE BT inte har erhållit någon fördel genom den tredje och den fjärde åtgärden, åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och felaktig tillämpning av principen avseende en privat investerare i en marknadsekonomi, felaktigt komplettering av skälen för det omtvistade beslutet
—
SACE SpA:s styrelse agerade precis på samma sätt som övriga privata aktörer, vilka, med hänsyn till den betydande osäkerhet och krissituation som rådde på marknaden år 2009, gav liknande kapitaltillskott till sina dotterbolag, trots bristen på prognoser om framtida kassaflöden som ur en bokföringsmässig synvinkel understödde förväntningarna på att sådana företag skulle bli tillräckligt lönsamma, åtminstone på lång sikt. Denna omständighet, som marknadsdynamiken vid en given tidpunkt åskådliggjorde, borde ha getts företräde framför alla andra teoretiska eller spekulativa överväganden i samband med kommissionens tillämpning av principen avseende en privat investerare i en marknadsekonomi. Dessutom anges inte i det omtvistade beslutet ett enda fall där ett privat företag som verkar under normala marknadsförhållanden och som, till följd av de allvarliga svårigheter som krisen orsakat, försattes i likvidation av sina aktieägare i stället för att erhålla kapitaltillskott. Det är inte uppenbart och tribunalen har i vilket fall som helst inte förklarat varför SACE var skyldigt att göra en förhandsanalys av SACE BT:s framtida lönsamhet och förse kommissionen med relevanta förhandsuppgifter, trots att det framgick av situationen på marknaden att privata investerare inte hade gjort på det viset. Eftersom kommissionen under det administrativa förfarandet inte ansåg sig behöva ta ställning till SACE:s argument med avseende på tillämpningen av det empiriska kriteriet avseende en privat investerare i en marknadsekonomi, gjorde tribunalen en felaktig bedömning när den slog fast att kommissionen hade rätt att avvisa dessa argument, mot bakgrund av den abstrakta möjligheten att privata aktörers kapitaltransaktioner, även de kan anses oförenliga med principen avseende en privat investerare i en markandsekonomi när det innehållet ett stödelement.
Full & Egal Universal Law Academy