7.12.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 406/26
Överklagande ingett den 28 september 2015 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 juli 2015 i de förenade målen T-389/10 och T-419/10
(Mål C-522/15 P)
(2015/C 406/26)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Rossi, V. Bottka)
Övriga parter i målet: Siderurgica Latina Martin SpA (SLM), Ori Martin SA
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
i)
upphäva den överklagade domen i den del grundbeloppet av de böter som ålagts SLM sattes ned och det slogs fast att det i det angripna beslutet inte beaktats den omständigheten att SLM vad gäller en del av överträdelsen inte deltagit i den del som ligger utanför Club Italia,
ii)
upphäva den överklagade domen i den del de böter som SLM ålagts sattes ned till 1,956 miljoner euro och de böter som ålades SLM och Ori Martin solidariskt, ogiltigförklarades,
iii)
med utövande av sin obegränsade behörighet, göra en ny beräkning av de böter som ska åläggas, i enlighet med kommissionens yrkanden,
iv)
förplikta sökanden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
i)
Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna och felaktigt utgått ifrån att de böter som SLM ålades i det angripna beslutet var 19,8 miljoner euro och inte 15,965 miljoner euro, vilket fastställdes i det andra ändringsbeslutet, varav 14 miljoner euro skulle erläggas solidariskt med Ori Martin.
ii)
Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller tillämpningen av reglerna om solidarsikt ansvar för böter och beräkningen av takbeloppet på 10 procent, då den fastställde slutbeloppet av de böter som SLM ålades till 1 956 miljoner euro och tillämpade gränsen på 10 procent av den sammanlagda omsättningen för referensåret som anges i artikel 23.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (1). I det aktuella fallet skulle det ha angetts i domen att SLM skulle erlägga inte enbart 1,956 miljoner euro självt, utan även ytterligare 13,3 miljoner euro solidariskt med Ori Martin. Beräkningen av takbeloppen skulle nämligen ha beräknats separat för SLM individuellt vad gäller den period då företaget deltog i överträdelsen och inte ägdes av Ori Martin (takbeloppet beräknat på SLM:s globala omsättning) och för SLM solidariskt med Ori Martin för den period då dotterbolaget ägdes av moderbolaget (takbeloppet beräknat på Ori Martins globala omsättning, vilket i det aktuella fallet innebar att det inte uppnåddes).
(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy