25.1.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 27/14
Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Amsterdam (Nederländerna) den 6 november 2015 – Openbaar Ministerie mot Daniel Adam Popławski
(Mål C-579/15)
(2016/C 027/18)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank Amsterdam
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Openbaar Ministerie
Svarande: Daniel Adam Popławski
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1)
Får en medlemsstat införliva artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF (1) med sin nationella rätt, på ett sådant sätt att
—
dess verkställande rättsliga myndighet utan vidare är skyldig att vägra ett verkställighetsöverlämnande av en person som är medborgare eller invånare i den verkställande medlemsstaten,
—
denna vägran automatiskt leder till att den staten förklarar sig vara beredd att ta över verkställigheten av den frihetsberövande påföljd som medborgaren eller invånaren har ådömts, och
—
att beslutet om huruvida verkställigheten ska övertas dock fattas först efter det att verkställighetsöverlämnandet har vägrats, och att ett positivt beslut är beroende av 1) stöd i en konvention som är i kraft mellan den utfärdande medlemsstaten och den verkställande medlemsstaten, 2) de villkor som uppställs i den konventionen, och 3) den utfärdande medlemsstatens medverkan i form av exempelvis framställande av en begäran om detta,
med följden att den verkställande medlemsstaten riskerar att inte kunna ta över verkställigheten efter det att den har vägrat verkställighetsöverlämnande, samtidigt som denna risk inte påverkar skyldigheten att vägra verkställighetsöverlämnande?
2)
För det fall fråga 1 ska besvaras nekande,
a)
kan då en nationell domstol tillämpa bestämmelserna i rambeslut 2002/584/RIF direkt, trots att det framgår av artikel 9 i protokoll (nr 36) om övergångsbestämmelser att rättsverkan för rambeslutet efter Lissabonfördragets ikraftträdande ska bestå så länge rambeslutet inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras, och
b)
om så är fallet, är då artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF tillräckligt precis och ovillkorlig för att kunna tillämpas av nationell domstol?
3)
Om frågorna 1 och 2 b ska besvaras nekande: får en medlemsstat enligt vars nationella lagstiftning övertagandet av verkställigheten av en utländsk frihetsberövande påföljd är villkorat av att det finns stöd för detta i en konvention, införliva artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF med sin nationella rätt på ett sådant sätt att artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF i sig ger det konventionsstöd som krävs, i syfte att undvika den risk för straffrihet som det nationella kravet på konventionsstöd för med sig (se fråga 1)?
4)
Om frågorna 1 och 2 b ska besvaras nekande: får en medlemsstat införliva artikel 4.6 i rambeslut 2002/584/RIF med sin nationella rätt på ett sådant sätt att det, för att kunna vägra verkställighetsöverlämnande av en invånare i den verkställande medlemsstaten som är medborgare i en annan medlemsstat, uppställs ett krav på att den verkställande medlemsstaten har jurisdiktion för de gärningar som avses i den europeiska arresteringsordern och att det inte föreligger några faktiska hinder för en (eventuell) lagföring i den verkställande medlemsstaten av dessa invånare för dessa gärningar (som till exempel att den utfärdande medlemsstaten vägrar att lämna över handlingarna i brottmålet till den verkställande medlemsstaten), trots att något sådant villkor inte uppställs för att vägra verkställighetsöverlämnande av någon som är medborgare i den verkställande medlemsstaten?
(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EGT L 190, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy