8.2.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 48/11
Överklagande ingett den 13 november 2015 av Alain Laurent Brouillard av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 14 september 2015 i mål T-420/13, Brouillard mot domstolen
(Mål C-590/15 P)
(2016/C 048/19)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Alain Laurent Brouillard (ombud: P. Vande Casteele, avocat)
Övrig part i målet: Europeiska unionens domstol
Klaganden yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
bifalla överklagandet och upphäva domen av den 14 september 2015 (T-420/13) samt
—
ogiltigförklara skrivelserna av den 5 juni 2013 som Europeiska unionens domstol tillställt IDEST Communication SA, i vilka bolaget inbjudits att inkomma med anbud i ett förfarande för förhandlad upphandling med syfte att ingå ramavtal om översättning av juridiska texter som författats på vissa av Europeiska unionens språk till franska (EUT 2013/S 47-075037), och i vilka det bekräftas att klaganden inte kommer att anlitas för att tillhandahålla berörda tjänster.
Grunder och huvudargument
1.
Vad avser översättningstjänster har Europeiska unionens domstol förklarat att klaganden inte kan godtas som underleverantör till ett bolag som inbjudits att inkomma med anbud, eftersom hans ”examensbevis från universitetet i Poitiers (yrkesinriktad masterexamen i juridik, ekonomi och administration, med inriktning på privaträtt och med specialisering som juristlingvist) visserligen visar på nivån master 2, men inte styrker en fullständig juristutbildning” och att ”denna bedömning överensstämmer med den franska översättningsavdelningens fasta praxis med bedömningen att utbildningen till ’juristlingvist’ vid universitet i Poitiers (master 2) inte är en juristutbildning som uppfyller kraven i punkt III.2.1 i meddelandet om upphandling”, med preciseringen att ”frågan hur examen erhållits (validering av förvärvade erfarenheter) inte påverkar bedömningen …”.
2.
Klaganden gör gällande ett åsidosättande av de allmänna rättsprinciperna om likabehandling, etableringsfrihet, arbetstagarnas fria rörlighet, friheten att tillhandahålla tjänster och om proportionalitet, av artiklarna 14, 15, 16, 20, 21, 51 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 45, 49, 51, 56 och 57 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, av rätten till utbildning och instruktion, samt felaktig rättstillämpning och maktmissbruk.
3.
Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att det föreligger ett ”hinder” för ovannämnda rättigheter och friheter. Den felaktiga rättstillämpningen framstår som än mer tydlig eftersom klaganden har ett examensbevis från en utbildning som till sin art, eller till och med essens, visar på hans lämplighet att ägna sig åt juridiskt översättningsarbete. Domstolen har åtminstone ”hindrat” klagandens rätt att dra nytta av sin utbildning som jurist och universitetsutbildad översättare.
4.
Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning och åsidosatt unionsrätten genom att anse att den upphandlande myndigheten inte är skyldig att göra någon jämförelse, eftersom direktiv 2005/36 (1) inte var tillämplig och eftersom klaganden således ”inte kunde åberopa rättspraxis avseende erkännande av examensbevis som stöd för sitt påstående att domstolen i förevarande fall borde ha beaktat [klagandens] kvalifikationer och erfarenhet”.
5.
Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning i ytterligare ett avseende genom att anse att den upphandlande myndigheten med rätta kunde underlåta att beakta examensbeviset ”master en droit” (fem års eftergymnasiala studier) som utfärdats efter utbildning i Frankrike, och detta ”med beaktande av olika examensbevis som förekommer i Belgien och i Frankrike före och efter 2004 års reform med harmonisering av examensbevis från högre utbildning i Europa”.
6.
Åsidosättandet av ovan nämnda unionsrättsliga grundläggande friheter och allmänna principer, enskilt eller tillsammans med proportionalitetsprincipen framgår även att beslutet att utesluta klaganden fattats utan hänsyn till samtliga examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis han innehar och till hans relevanta yrkeserfarenhet och utan att jämföra hans akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer enligt dessa bevis med de krav som anges i anbudsinfordran.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, s. 22).
Full & Egal Universal Law Academy