15.2.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 59/5
Talan väckt den 23 november 2015 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd
(Mål C-626/15)
(2016/C 059/04)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, E. Paasivirta och C. Hermes)
Svarande: Europeiska unionens råd
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
delvis ogiltigförklara rådets beslut av den 11 september 2015, såsom det framgår av slutsatserna från Corepers ordförande av den 11 september 2015 om godkännande av framläggandet, i unionens och medlemsstaternas namn, av ett diskussionsunderlag beträffande ett framtida förslag till kommissionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis genom skapandet av ett marint skyddsområde i Weddellhavet, vilket återfinns i det kortfattade referatet av den 23 september 2015 från det 2554:e Corepersammanträdet (handling 11837/15, punkt 65, s. 19 och 20, och handling 11644/1/15/REV), såvitt rådet har beslutat att diskussionsunderlaget ska läggas fram i unionens och medlemsstaternas namn istället för enbart i unionens namn,
—
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Kommissionen yrkar att domstolen ska ogiltigförklara rådets beslut av den 11 september 2015, såvitt rådet har beslutat att diskussionsunderlaget om bevarandet av marina levande tillgångar i Antarktis genom skapandet av ett marint skyddsområde i Weddellhavet ska läggas fram för kommissionen i unionens och medlemsstaternas namn, istället för läggas fram enbart i unionens namn.
Det angripna beslutet är rättsstridigt, eftersom det enligt kommissionen utgår från att befogenheten på det aktuella området är delad och att diskussionsunderlaget följaktligen ska antas genom konsensus och läggas fram i unionens och medlemsstaternas namn. Kommissionen hindras därigenom från att lägga fram diskussionsunderlaget i enbart unionens namn, vilket utgör ett åsidosättande av unionens exklusiva befogenhet på området (och av kommissionens rätt att företräda unionen).
Kommissionen åberopar två grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.
Kommissionen hävdar för det första att rådet genom att anta den angripna akten har trätt unionens exklusiva befogenhet enligt artikel 3.1 d FEUF på området för bevarandet av havets biologiska resurser förnär. Rådet har enligt kommissionen bortsett från den aktuella åtgärdens rättsliga sammanhang, såväl med avseende på konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis som med avseende på unionen. Rådet har även bortsett från åtgärdens syfte och innehåll.
Kommissionen hävdar för det andra att även om åtgärden inte skulle anses vara en åtgärd avseende bevarandet av havets biologiska resurser enligt artikel 3.1 d FEUF, har rådet genom att anta den angripna akten i vart fall trätt unionens exklusiva befogenhet förnär, såvitt unionen har exklusiv extern befogenhet på området, eftersom den planerade åtgärden kan påverka unionsregler eller ändra räckvidden av dessa, i den mening som avses i artikel 3.2 FEUF. Kommissionen anser att rådet har bortsett från att den planerade åtgärden kan påverka eller ändra två sekundärrättsliga förordningar (förordning (EG) nr 600/2004 (1) och förordning (EG) nr 601/2004 (2)). Kommissionen anser vidare att rådet inte har beaktat påverkan på och ändringen av unionens principuttalande från juni 2014.
(1) Rådets förordning (EG) nr 600/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa tekniska åtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (EUT L 97, s. 1).
(2) Rådets förordning (EG) nr 601/2004 av den 22 mars 2004 om fastställande av vissa kontrollåtgärder för fiskeriverksamhet i det område som omfattas av konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 3943/90, (EG) nr 66/98 och (EG) nr 1721/1999 (EUT L 97, s. 16).
Full & Egal Universal Law Academy