BESLUT AV DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE
den 6 oktober 2015 ( * )
”Överklagande — Intervention — En parts fordringsägare — Intresse av utgången av tvisten — Föreligger inte”
I mål C‑362/15 P(I),
angående ett överklagande enligt artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 14 juli 2015,
Anonymos Elliniki Metalleftiki kai Metallourgiki Etairia Larymnis Larko, Kallithea (Grekland), företrätt av V. Koulouris, dikigoros,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE, Aten (Grekland),
sökande i första instans,
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Bouchagiar och É. Gippini Fournier, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande i första instans,
meddelar
DOMSTOLENS VICE ORDFÖRANDE
efter att ha hört förste generaladvokaten M. Wathelet,
följande
Beslut
1
Anonymos Elliniki Metalleftiki kai Metallourgiki Etairia Larymnis Larko (nedan kallat gamla Larko) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 11 juni 2015 i målet Larko/kommissionen (T‑412/14, EU:T:2015:431) (nedan kallat det överklagade beslutet), genom vilket tribunalen avslog det bolagets ansökan om att få intervenera till stöd för de yrkanden som Larko Geniki Metalleftiki kai Metallourgiki AE (nedan kallat nya Larko) framställt i mål T‑412/14.
2
Nya Larko tog under 1989 över den verksamhet bestående av utvinning, bearbetning och saluföring av ferronickel som gamla Larko tidigare hade bedrivit. Det framgår av handlingarna i målet att nya Larko är gäldenär till gamla Larko och att det rör sig om stora belopp. Genom sin ansökan i mål T‑412/14 yrkade nya Larko att tribunalen skulle ogiltigförklara kommissionens beslut C(2014) 1805 av den 27 mars 2014 om statligt stöd SA.37954 (2013/N) som Grekland beviljat nya Larko i samband med avyttringen av vissa av det bolagets tillgångar (EUT C 156, s. 1) (nedan kallat det omtvistade beslutet). Kommissionen hade i det beslutet slagit fast dels att försäljningen av nya Larkos tillgångar enligt den föreslagna avyttringsplanen inte utgjorde statligt stöd, dels att det med hänsyn till den planen inte fanns någon ekonomisk kontinuitet mellan nya Larko och förvärvarna av tillgångarna avseende återbetalningen av det tidigare beviljade statliga stödet.
3
Gamla Larko har dessutom yrkat att domstolen ska bevilja dess inteventionsansökan.
4
Kommissionen inkom med sitt yttrande över överklagandet den 29 juli 2015.
Prövning av överklagandet
5
Domstolen påpekar inledningsvis att enligt artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol får varje person intervenera vid unionsdomstolarna om personen kan motivera att den har ett intresse av utgången av den tvist som underställts unionsdomstolarna.
6
Enligt fast rättspraxis gäller att begreppet ”intresse av utgången av … tvist[en]”, i den mening som avses i artikel 40 andra stycket, ska definieras med utgångspunkt i själva saken i tvisten och förstås som ett direkt och faktiskt intresse av huruvida yrkandena som sådana vinner bifall, och inte som ett intresse i förhållande till de åberopade grunderna och argumenten. Uttrycket ”utgången av … tvist[en]” hänvisar nämligen till det slutliga avgörande som följer av att yrkandena bifalls, så som det skulle vara utformat i domslutet i domen (se beslut av domstolens ordförande kommissionen/EnBW, C‑365/12 P, EU:C:2013:83, punkt 7 och där angiven rättspraxis).
7
Det ska i detta hänseende bland annat kontrolleras att interventionssökanden berörs direkt av den angripna rättsakten och att det står klart att denna har ett intresse av utgången av tvisten (se beslut av domstolens ordförande Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:135, punkt 7 och där angiven rättspraxis). En interventionssökandes intresse av utgången av tvisten kan i princip endast anses vara tillräckligt direkt om utgången kan förändra interventionssökandes rättsliga ställning (se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande National Power och PowerGen/kommissionen, C‑151/97 P(I) och C‑157/97 P(I), EU:C:1997:307, punkt 61, beslut av domstolens ordförande, Schenker/Air France och kommissionen, C‑589/11 P(I), EU:C:2012:332, punkterna 14 och 15, och beslut av domstolens ordförande, Mory m.fl./kommissionen,C‑33/14 P, EU:C:2015:135, punkterna 4 och 11).
8
Det är mot denna bakgrund som de grunder som gamla Larko har åberopat till stöd för överklagandet ska prövas.
9
Bolaget har till stöd för överklagandet åberopat följande tre grunder:
—
Bristande motivering i det överklagade beslutet vad beträffar bolagets avsaknad av ett direkt intresse.
—
Åsidosättande av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga vad beträffar bolagets avsaknad av ett direkt intresse. Denna grund består av två delgrunder, varav den första avser felaktig tolkning och tillämpning av nämnda bestämmelse och den andra missuppfattning av bevisning och bristande motivering.
—
Åsidosättande av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga vad beträffar bolagets avsaknad av ett klart intresse.
Den första grunden
10
Gamla Larko har till utveckling av första grunden anfört följande. Samma dag, det vill säga den 27 mars 2014, som kommissionen antog det omtvistade beslutet antog den även beslut 2014/539/EU om statligt stöd SA.34572 (13/C) (f.d. 13/NN) som Grekland beviljat [nya Larko] (EUT L 254, s. 24) (nedan kallat beslutet om oförenlighet). I det beslutet slog kommissionen fast att visst stöd till nya Larko inte var förenligt med den inre marknaden och att detta skulle återbetalas.
11
I punkt 13 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att gamla Larko, såsom nya Larkos enda betydande fordringsägare, hade åberopat den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet för att styrka att de besluten hindrade gamla Larko från att få sina fordringar betalda av nya Larko. Tribunalen underlät dock att i det följande pröva den frågan. Angående gamla Larkos direkta intresse fann tribunalen i punkterna 15–17 i det överklagade beslutet endast att vissa delar av argumenten inte kunde godtas utan att emellertid sätta dem i sitt sammanhang. Tribunalen underlät dessutom att göra en helhetsbedömning av argumenten.
12
Domstolen påpekar i detta hänseende att det följer av fast rättspraxis att tribunalens motiveringsskyldighet inte innebär att tribunalen är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Tribunalens motivering kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om skälen till att tribunalen inte har godtagit deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (dom Gogos/kommissionen, C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
13
Tribunalen konstaterade i punkt 15 i det överklagade beslutet att det saknades ett direkt samband mellan å ena sidan det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet samt å andra sidan de fordringar som gamla Larko gjort gällande. Därefter fann den i punkt 16 i det överklagade beslutet att den kombinerade effekten av de två aktuella besluten inte nödvändigtvis innebar att gamla Larko inte kunde få sina fordringar betalda av nya Larko. Tribunalen fann vidare i punkt 17 i det överklagade beslutet att gamla Larkos intressen endast skulle komma att beröras av utgången av tvisten genom de ekonomiska konsekvenser som utgången skulle komma att få för nya Larko. Gamla Larkos intressen var därför endast indirekt kopplade till utgången av tvisten.
14
Domstolen finner därför, bland annat med hänsyn till den rättspraxis som nämnts i punkt 12 ovan, att tribunalen i punkterna 15–17 i det överklagade beslutet på ett tillräckligt tydligt sätt anförde de särskilda skälen till att den ansåg att gamla Larkos argument om den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet inte kunde godtas. Genom dessa skäl, oavsett huruvida de är riktiga, har gamla Larko nämligen fått kännedom om skälen till att tribunalen fann att bolaget saknade ett direkt intresse av utgången av tvisten, och domstolen har fått ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning med hänsyn till den rättspraxis som nämns i punkterna 6 och 7 ovan.
15
Mot denna bakgrund kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra grunden
16
Gamla Larko har genom den andra grundens första delgrund hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga, eftersom den tillämpade bestämmelsen abstrakt utan att beakta de särskilda omständigheterna i målet. Tribunalen tog bland annat inte hänsyn till den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet och gamla Larkos särskilda situation, såsom nya Larkos enda betydande fordringsägare. Gamla Larko befann sig för övrigt i en specifik situation till följd av de åtgärder som vidtagits av de grekiska myndigheterna och som enligt bolaget gjorde det svårare att få nya Larko att betala gamla Larkos fordringar. Samtliga dessa förhållanden och omständigheter medförde att gamla Larko rent faktiskt fick ett intresse av utgången av tvisten. Tribunalen åsidosatte därför bestämmelsen, eftersom den fann att bolaget inte hade ett tillräckligt intresse av utgången av tvisten.
17
Domstolen gör i denna del följande bedömning. Det förhållandet att en gäldenär, såsom nya Larko, ensam blir skyldig att återbetala statligt stöd, vilket i förevarande fall beror på den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet, vilket medför att förvärvarna av nya Larkos tillgångar inte är solidariskt ansvariga att tillsammans med det bolaget återbetala visst stöd, och beslutet om oförenlighet som förklarade stödet oförenligt med den inre marknaden, kan – om det antas att besluten är giltiga – visserligen påverka fordringsägarna ekonomiskt och finansiellt, eftersom den omständigheten minskar deras möjligheter att få samtliga fordringar betalda, såsom tribunalen riktigt påpekade i punkt 17 i det överklagade beslutet.
18
Det förhållandet att gamla Larko är nya Larkos enda betydande fordringsägare och att gamla Larko har hävdat att det haft det särskilt svårt att få sina fordringar betalda på grund av vissa åtgärder som vidtagits av de grekiska myndigheterna, får till följd att den skyldighet som ålagts nya Larko i praktiken kan påverka gamla Larkos ekonomiska och finansiella intressen i större omfattning än andra fordringsägares intressen.
19
Den omständigheten att de ekonomiska och finansiella intressena för en fordringsägare till en part i ett mål vid tribunalen skadas, till och med i stor omfattning, kan emellertid inte anses utgöra en direkt skada på fordringsägarens intressen i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 6 och 7 ovan, eftersom skadan inte förändrar den rättsliga ställning för fordringsägaren. En sådan fordringsägares ekonomiska och finansiella intressen sammanfaller nämligen med de ekonomiska och finansiella intressena för den gäldenär som är part i det aktuella målet och påverkas endast indirekt av utgången av tvisten genom de följder som utgången får för nämnda part, vilket även gäller de ekonomiska och finansiella intressena för en sådan parts aktieägare (se, vad gäller situationen för en aktieägare till en part, beslut av domstolens ordförande AITEC/kommissionen, C‑97/92, C‑105/92 och C‑106/92, EU:C:1993:954, punkt 15).
20
Situationen är annorlunda om utgången av tvisten kan förändra den rättsliga ställningen för en fordringsägare som ansöker om att få intervenera i ett mål till stöd för sin gäldenär. Detta är bland annat fallet om utgången av tvisten påverkar den rättsliga kvalificeringen av en fordran enligt nationell rätt, eftersom den kan komma att registreras som en prioriterad eller oprioriterad fordran hos gäldenären beroende på utgången av tvisten vid unionsdomstolen (beslut av domstolens ordförande Belgien/kommissionen, C‑197/99 P, EU:C:2000:720, punkterna 29–31). Även om gamla Larko i förevarande fall har hävdat att det ekonomiska värdet på de fordringar som bolaget har på nya Larko kan komma att påverkas av utgången av tvisten vid tribunalen, har bolaget emellertid inte anfört något argument som kan styrka att fordringarnas rättsliga kvalificering kan påverkas av utgången av tvisten.
21
Härav följer att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 40 andra stycket i domstolens stadga när den konstaterade att gamla Larkos intressen inte direkt påverkades av utgången av tvisten vid tribunalen.
22
Gamla Larko har genom den andra delgrunden gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen och gjorde sig skyldig till bristande motivering när den i den första meningen i punkt 16 i det överklagade beslutet slog fast att den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet inte nödvändigtvis innebar att gamla Larko saknade möjlighet att få sina fordringar betalda av nya Larko. Denna felaktiga bedömning, som är kärnan i tribunalens resonemang, tar inte hänsyn till den bevisning som framlagts av gamla Larko vid tribunalen. Det framgår av den bevisningen att den kombinerade effekten innebär att nya Larko förlorar samtliga sina tillgångar och att gamla Larko är nya Larkos enda betydande fordringsägare. Tribunalen borde åtminstone ha motiverat anledningen till att den aktuella bevisningen inte beaktades.
23
Domstolen påpekar i detta hänseende att gamla Larkos argument grundas på en felaktig tolkning av den första meningen i punkt 16 i det överklagade beslutet.
24
Den meningen ska nämligen tolkas mot bakgrund av de skäl som anges före och efter den. Tribunalen påpekade i punkt 15 i det överklagade beslutet att det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet inte hade något direkt samband med de fordringar som gamla Larko har gjort gällande mot nya Larko och slog därefter i punkt 17 i det överklagade beslutet fast att gamla Larkos intressen endast skulle komma att beröras av utgången av tvisten vid tribunalen genom de ekonomiska konsekvenser som denna utgång skulle komma att få för nya Larko.
25
Den första meningen i punkt 16 i det överklagade beslutet utgör en del av det resonemanget och är inte, i motsats till vad gamla Larko har hävdat, kärnan i tribunalens resonemang. Genom att finna att den kombinerade effekten av de två aktuella besluten inte nödvändigtvis innebar att gamla Larko saknade möjlighet att få sina fordringar betalda av nya Larko, påpekade tribunalen endast att den omständigheten att gamla Larko eventuellt inte skulle få sina fordringar betalda inte direkt berodde på effekten i sig, utan i förekommande fall på att det saknades tillräckliga medel bland nya Larkos tillgångar. Det förhållandet kan i rättsligt hänseende inte anses bero på en enda omständighet.
26
Även om det antas att den första meningen i punkt 16 i det överklagade beslutet grundas på en missuppfattning av omständigheterna, kan detta under alla omständigheter inte medföra att det överklagade beslutet ska upphävas. Den omständigheten att nya Larkos ekonomiska och finansiella intressen skadas på grund av den kombinerade effekten av det omtvistade beslutet och beslutet om oförenlighet, såsom gamla Larko har åberopat, är nämligen, vilket även framgår av punkt 19 ovan, endast ägnad att styrka att gamla Larko har ett indirekt intresse av utgången av tvisten, vilket inte räcker för att uppfylla de villkor som stadgas i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga.
27
Angående påståendet om tribunalens bristande motivering i det överklagade beslutet har domstolen i punkt 14 ovan, i samband med prövningen av den första grunden, slagit fast att tribunalens motivering till sin slutsats att utgången av tvisten inte direkt inverkade på gamla Larkos intressen var tillräcklig.
28
Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den andra grunden.
Den tredje grunden
29
Gamla Larko har genom den tredje grunden hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 18–20 i det överklagade beslutet fann att det inte stod klart att bolaget hade ett intresse av utgången av tvisten, eftersom andra fordringsägare kunde vara prioriterade i förhållande till gamla Larko och nya Larkos ekonomiska tillgångar kunde visa sig vara otillräckliga för att betala gamla Larkos fordringar. Med hänsyn till ordalydelsen i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga har gamla Larko även ifrågasatt kravet på att det ska stå klart att det finns ett intresse.
30
Domstolen påpekar i detta hänseende att det framgår av fast rättspraxis att argument som riktats mot överflödiga skäl i ett avgörande från tribunalen inte kan medföra att avgörandet ska upphävas och att de således är verkningslösa (dom kommissionen/IPK International, C‑336/13 P, EU:C:2015:83, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
31
Vad beträffar det nu aktuella fallet konstaterar domstolen att gamla Larko saknar ett direkt intresse av utgången av tvisten, vilket är en omständighet som är definitivt fastställd med hänsyn till att överklagandet inte befunnits kunna vinna bifall på den första eller andra grunden. Härav följer att även om det antas att den felaktiga rättstillämpning som gamla Larko gjort gällande inom ramen för den tredje grunden var styrkt, skulle inte heller detta kunna medföra att det överklagade beslutet ska upphävas.
32
Härav följer att den tredje grunden är verkningslös och att överklagandet enligt den rättspraxis som nämns i punkt 30 ovan inte kan bifallas såvitt avser den tredje grunden.
33
Det följer av det ovan anförda att då ingen av de grunder som gamla Larko har åberopat till stöd för överklagandet har godtagits ska överklagandet ogillas i dess helhet.
Rättegångskostnader
34
Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att gamla Larko ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Gamla Larko har tappat målet och ska därför bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för kommissionen.
Mot denna bakgrund beslutar domstolens vice ordförande följande:
1)
Överklagandet ogillas.
2)
Anonymos Elliniki Metalleftiki kai Metallourgiki Etairia Larymnis Larko ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.
Underskrifter
( * ) Rättegångsspråk: grekiska.
Full & Egal Universal Law Academy