1.6.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 178/17
Talan väckt den 12 mars 2015 – Landeskreditbank Baden-Württemberg mot ECB
(Mål T-122/15)
(2015/C 178/18)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Landeskreditbank Baden-Württemberg – Förderbank (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Glos, K. Lackhoff och M. Benzing)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara ECB:s beslut av den 5 januari 2015 (ECB/SSM/15/1 – 0SK1ILSPWNVBNQWU0W18/3) genom att förordna att verkningarna ska bestå av ersättandet av ECB:s beslut av den 1 september 2014 (ECB/SSM/14/1 – 0SK1ILSPWNVBNQWU0W18/1), och
—
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1.
Första grunden: ECB har tillämpat ett felaktigt kriterium vid bedömningen av särskilda omständigheter.
—
Sökanden gör som första grund gällande att ECB tillämpat fyra olika och oförenliga kriterier vid bedömningen av huruvida sökanden, trots att storlekskriteriet är uppfyllt, inte borde klassificeras som ett mindre betydande företag på grund av särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 6.4 andra stycket i förordning (EU) nr 1024/2013 (1), jämförd med artikel 70.1 i förordning (EU) nr 468/2014 (2). Vart och ett av dessa kriterier är i sig felaktigt.
—
Sökanden uppger vidare att enligt artikel 70.1 i förordning nr 468/2014 föreligger särskilda omständigheter när det finns ”särskilda och faktiska omständigheter” som gör att det är ”olämpligt” att klassificera en enhet som betydande och att enheten ställs under ECB:s tillsynsstandard. Sökanden anser att det är ”olämpligt” i den mening som avses i artikel 70.1 i förordning nr 468/2014 att klassificera en enhet som betydande enbart utifrån enhetens storlek om detta inte är oundgängligt för att uppnå de mål som eftersträvas med förordning nr 1024/2013, då det är tillräckligt att behörig nationell myndighet utövar tillsynen under ECB:s tillsyn på makronivå.
2.
Andra grunden: Uppenbart felaktiga bedömningar av sakomständigheterna
—
Som andra grund gör sökanden gällande att det – med beaktande av de omständigheter som sökanden åberopat vid hearingen och inför administrativa omprövningsnämnden – inte är nödvändigt att sökanden klassificeras som betydande för att målen med förordning nr 1024/2013 ska kunna uppnås. Det vore även förenligt med principerna i förordning nr 1024/2013 att klassificera sökanden som mindre betydande. ECB:s bedömning att det inte finns några särskilda omständigheter är uppenbart felaktig.
3.
Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten
—
Sökanden anser att det angripna beslutet inte har motiverats på ett sammanhängande sätt och att det innehåller en motstridig motivering. ECB nämner totalt fyra bedömningskriterier som inte har något samband inbördes och som inte går att förena med varandra.
—
De grundläggande skälen till det angripna beslutet framgår inte av texten. ECB:s uppgifter består endast av enkla påståenden och bestridanden.
—
I det angripna beslutet har ECB inte heller tagit ställning till de argument som sökanden framfört under det administrativa förfarandet. Bland annat har ECB inte angett varför de faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden åberopat inte är tillfyllest för att kullkasta den i artikel 6.4 andra stycket i förordning nr 1024/2013 angivna presumtionen.
4.
Fjärde grunden: ECB har gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att inte använda sig av sitt utrymme för skönsmässiga bedömningar.
—
Sökanden gör som fjärde grund gällande att ECB har åsidosatt sin skyldighet att göra bedömningar enligt artikel 6.4 i förordning nr 1024/2013 och artikel 70 i förordning nr 468/2014. ECB har därmed gjort sig skyldig till maktmissbruk.
5.
Femte grunden: Åsidosättande av skyldigheten att pröva och beakta samtliga relevanta omständigheter
—
Sökanden gör som femte grund gällande att ECB har åsidosatt sin skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva och beakta samtliga faktiska och rättsliga omständigheter i det enskilda fallet. I synnerhet underlät ECB att bedöma de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats av sökanden.
(1) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, s. 63).
(2) Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (EUT L 141, s. 1).
Full & Egal Universal Law Academy