EUR-Lex -  62015TN0137 - SV

8.6.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/15

Talan väckt den 24 mars 2015 – Parker Hannifin Manufacturing and Parker-Hannifin mot kommissionen

(Mål T-137/15)

(2015/C 190/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Parker Hannifin Manufacturing Srl (Corsico, Italien) och Parker-Hannifin Corp. (Mayfield Heights, Förenta staterna) (ombud: advokaterna B. Amory, F. Marchini Camia och É. Barbier de La Serre)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att talan kan tas upp till sakprövning,

—

ogiltigförklara de angripna beslutet i den del sökandena påförs dröjsmålsränta till ett belopp på 1 8 59  949,04 euro,

—

i andra hand, och i förekommande fall, sätta ned dröjsmålsräntan till ett lämpligt belopp, och

—

förplikta kommissionen att bära sina rättegångskostnader och att ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena i första hand en grund och, i andra hand, sju ytterligare grunder.

1.

Första grunden: överskridande av befogenheter i samband med antagandet av det angripna beslutet.

—

Sökandena gör gällande att det saknas rättslig grund för att påföra dröjsmålsränta, eftersom böterna har betalats inom i bötesbeslutet angivna fristen.

2.

Andra grunden: det angripna beslutet är bristfälligt motiverat.

—

Sökandena gör gällande att det angripna beslutet inte anger vare sig den faktiska eller rättsliga grunden för tillämpningen av dröjsmålsränta i förevarande fall.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

—

Sökandena gör gällande att tillämpningen av dröjsmålsränta är oproportionerlig mot bakgrund av syftet med dröjsmålsränta.

4.

Fjärde grunden: åsidosättande av principen om icke diskriminering.

—

Sökandena gör gällande att kommissionen i förevarande fall har påfört en dröjsmålsränta på 6 procent medan den, när det återbetalade delar av böterna till sökandena, återbetalade ränta på 1,06 procent.

5.

Femte grunden: åsidosättande av principen om rättssäkerhet och berättigade förväntningar.

—

Sökandena gör gällande att de, utifrån bötesbeslutet och den delegerade förordningen, inte hade kunnat förutse att de skulle påföras dröjsmålsränta i förevarande situation. Vidare menar de att de hade berättigade förväntningar på att kommissionen inte skulle tillämpa dröjsmålsränta i förevarande situation.

6.

Sjätte grunden: åsidosättande av artikel 266 FEUF och rätten till ett effektivt domstolskydd

—

Sökandena gör gällande att det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av artikel 266 FEUF i den mån det undanröjer dess ändamålsenliga verkan och kränker rätten till ett effektivt domstolsskydd genom att sökandena nu, när de gör gällande sin grundläggande rätt till rättslig prövning, drabbas av en dröjsmålsränta som är uppenbart oproportionerlig.

7.

Sjunde grunden: obehörig vinst

—

Sökandena gör gällande att tillämpningen av dröjsmålsränta i förevarande fall innebär att kommissionen gör en obehörig vinst.

8.

Åttonde grunden: maktmissbruk

—

Sökandena gör gällande att den dröjsmålsränta de påförts leder till ett resultat som totalt avviker från syftet med kommissionens delegerade behörighet att påföra dröjsmålsränta.

Full & Egal Universal Law Academy