14.9.2015
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 302/54
Talan väckt den 15 maj 2015 – Klymenko mot rådet
(Mål T-245/15)
(2015/C 302/70)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Oleksandr Viktorovych Klymenko (Moskva, Ryssland) (ombud: B. Kennelly och J. Pobjoy, Barristers, och R. Gherson, Solicitor)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
—
i första hand, ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 62, s. 25) och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 62, s. 1) i den mån de berör sökanden.
—
i andra hand, slå fast att artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 i rådets förordning nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) inte är tillämpliga i den mån som de berör sökanden på grund av rättsstridighet, och
—
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1.
Första grunden: Rådet har underlåtit att ange en korrekt rättslig grund för sitt beslut (Gusp) 2015/364 (nedan kallat beslutet) och sin genomförandeförordning (EU) 2015/357 (nedan kallad förordningen) (tillsammans kallade de angripna åtgärderna). Artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen är inte en korrekt rättslig grund för beslutet, eftersom den kritik som har riktats mot sökanden inte avsåg att han som enskild skulle ha undergrävt demokratin i Ukraina eller berövat det ukrainska folket en hållbar utveckling av landet (i den mening som avses i artikel 23 FEU och de allmänna bestämmelserna i artikel 21.2 FEU). Rådet kunde inte anta förordningen med stöd av artikel 215.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom beslutet var ogiltigt.
2.
Andra grunden: Rådet gjorde uppenbart oriktiga bedömningar när den ansåg att kraven för upptagande av sökanden i artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) var uppfyllda. Sökanden är varken föremål för utredning ”för förskingring av offentliga medel eller tillgångar” eller ”för missbruk av tjänsteställning i egenskap av offentlig tjänsteman i syfte att uppnå oskäliga fördelar för sig själv och för tredje man”.
3.
Tredje grunden: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, rätt till god förvaltning och ett effektivt domstolsskydd. Rådet har underlåtit att noggrant och objektivt undersöka huruvida de skäl som påstås motivera förnyat uppförande var välgrundade mot bakgrund av sökandens anmärkningar före det förnyade uppförandet.
4.
Fjärde grunden: Rådet har inte iakttagit sin skyldighet att tillhandahålla en motivering för det förnyade uppförandet av sökanden.
5.
Femte grunden: Rådet har utan motivering och på ett oproportionerligt sätt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, däribland hans rätt till skydd för egendom och rykte. Följderna av de angripna åtgärderna för sökanden är vidsträckta, både vad gäller hans egendom och hans globala rykte. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens finansiella tillgångar och ekonomiska resurser står i relation till, eller är motiverad av, något berättigat mål, än mindre att det är proportionerligt i förhållande till ett sådant mål.
6.
Sjätte grunden, till stöd för yrkandet om rättsstridighet: Om, i motsatts till den andra grunden, artikel 1.1 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) och artikel 3.1 rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 (i ändrad lydelse) ska tolkas så, att de omfattar (a) varje utredning av en ukrainsk myndighet oavsett om det finns något rättsligt avgörande eller förfarande som stödjer, kontrollerar eller övervakar den, och/eller (b) varje ”missbruk av tjänsteställning som en offentlig tjänsteman gör sig skyldig till för att uppnå oskäliga fördelar” oavsett om det finns ett påstående om förskingring av offentliga medel, skulle uppförandekriteriet, med beaktande av den godtyckliga räckvidden och omfattningen av en sådan vidsträckt tolkning, sakna rättslig grund, och/eller vara oproportionerligt i förhållande till ändamålen för beslutet och förordningen. Bestämmelsen skulle på grund av detta vara rättsstridig.
Full & Egal Universal Law Academy