15.2.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 59/24
Överklagande ingett den 26 november 2015 av Patrick Wanègue av det beslut som personaldomstolen meddelade den 15 september 2015 i mål F-21/15, Wanègue mot regionkommittén
(Mål T-682/15 P)
(2016/C 059/27)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Patrick Wanègue (Dilbeek, Belgien) (ombud: advokat M.-A. Lucas)
Övrig part i målet: Europeiska unionens regionkommitté
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
—
upphäva beslutet av den 15 september 2015 i mål F-21/15, genom vilket personaldomstolen (andra avdelningen) delvis ogillade den talan som klaganden väckte den 5 februari 2015 mot regionkommittén, då det var uppenbart att den inte kunde prövas i sak, delvis avvisade densamma,
—
avgöra målet i sak och bifalla klagandens yrkanden,
—
förplikta regionkommittén att ersätta rättegångskostnaderna i båda förfarandena.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fem grunder.
1.
I sin första grund har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artiklarna 51.1 och 53.1 i personaldomstolens rättegångsregler, liksom av principen om parternas lika ställning i förfarandet. Åsidosättandet har bestått i att tvåmånadersfristen för att inkomma med svaromål, förlängd med tio dagar med hänsyn till avstånd, beräknades från och med delgivningen av rättelsen av ansökan och inte från och med delgivningen av ansökan, varför regionkommitténs svaromål tillfördes målet trots att det inkom efter fristen, att personaldomstolen lade svaromålet till grund för att ogilla talan genom beslut med stöd av artikel 81 i rättegångsreglerna, och att klaganden fråntogs möjligheten att yrka tredskodom med stöd av artikel 121 i rättegångsreglerna.
2.
Klagandens andra grund avser åsidosättande av principen om att bestämmelserna i EU-rätten ska tolkas mot bakgrund av deras sammanhang, och principen om motiveringsskyldighet. Personaldomstolen har nämligen i punkterna 64–70 i sitt beslut tolkat artikel 56 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen utan att beakta artikel 55 i dessa eller de beslut som regionkommittén har antagit på denna grund, och har inte bemött klagandens argument avseende dessa bestämmelser, och har gjort felaktiga rättstillämpningar genom att den därigenom har missuppfattat omfattningen av och syftena med artiklarna 55 och 56 i tjänsteföreskrifterna, artikel 3 i bilaga VI till dessa och artiklarna 2 och 4 i beslut nr 048/03 om formerna för beviljande av schablonmässiga ersättningar vid övertid som vissa tjänstemän i kategorierna C och D har arbetat och som är tvungna att regelbundet arbeta övertid (nedan kallat beslut nr 48/03).
3.
Den tredje grunden avser åsidosättande av principen om att tjänsteföreskrifterna ska tolkas i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 31 i stadgan i enlighet med beslut nr 48/03, och av skyldigheten att motivera domar och av inlagornas bindande kraft, genom att personaldomstolen i punkterna 71–74 i sitt beslut inte har beaktat artikel 6 i beslut nr 48/03 för tolkningen av artikel 31.2 i stadgan, inte har bemött klagandens argument avseende dessa bestämmelser i tillräcklig grad, och har missuppfattat föremålet för och bakgrunden till vederbörandes talan.
4.
Klagandens fjärde grund avser åsidosättande av inlagornas bindande kraft och principen om att talan ska bedömas mot bakgrund av de omständigheter som förelåg när den angripna rättsakten antogs. Personaldomstolen har nämligen i punkt 77 i sitt beslut bedömt att klaganden grundade sitt argument om principen om likabehandling på följderna av det omtvistade beslutet och under alla omständigheter underkände detsamma på grundval av dessa följder. Personaldomstolen har även åsidosatt motiveringsskyldigheten, principen om att tjänsteföreskrifterna ska tolkas i enlighet med principen om jämlikhet, och har även åsidosatt själva principen om jämlikhet genom att i punkterna 77 och 78–80 i sitt beslut inte i tillräcklig grad bemöta klagandens argument.
5.
Som femte grund har klaganden dels gjort gällande åsidsättande av inlagornas bindande kraft och av artikel 50.1 e i personaldomstolens rättegångsregler, i det att personaldomstolen i punkt 82 i sitt beslut bedömde att klagandens invändning om rättsstridighet inte stöddes av något argument, i strid med kraven i den bestämmelsen, och således skulle avvisas, dels gjort gällande att punkterna 54–57 i det överklagade beslutet följaktligen är rättsstridiga.
Full & Egal Universal Law Academy