15.2.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 59/27
Överklagande ingett den 28 november 2015 av Peter Schönberger av det beslut som personaldomstolen meddelade den 30 september 2015 i mål F-14/12 RENV, Schönberger mot revisionsrätten
(Mål T-688/15 P)
(2016/C 059/29)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Peter Schönberger (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: O. Mader, Rechtsanwalt)
Motpart: Europeiska unionens revisionsrätt
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
—
ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och
—
bifalla de yrkanden som framställts i första instans.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder.
1.
Första grunden: Felaktig tillämpning av artikel 81 i personaldomstolens rättegångsregler
—
Klaganden gör gällande att personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning i det överklagade beslutet vid tillämpningen av artikel 81 i sina rättegångsregler och därigenom åsidosatte klagandens rätt att yttra sig och dess rätt till en rättvis rättegång.
2.
Andra grunden: Ändrad bedömning genom beaktande av argument som anförts för sent
—
Enligt klagandens mening gjorde personaldomstolen en felaktig rättstillämpning när den ändrade bedömning genom att stödja sig på argument som motparten hade anfört för sent.
3.
Tredje grunden: Missuppfattning av de faktiska omständigheterna
—
Enligt klagandens mening missuppfattade personaldomstolen revisionsrättens ståndpunkt när den i det överklagade beslutet angav att revisionsrätten hade konstaterat att det var till följd av en avvägning mellan klagandens meriter och meriterna för övriga befordringsbara tjänstemän som klaganden inte befordrades. I själva verkat hade revisionsrätten bara förklarat att klaganden inte skulle ha befordrats automatiskt om fler tjänster hade funnits tillgängliga.
4.
Fjärde grunden: Felaktig tillämpning av ett av befordringskriterierna
—
Klaganden anför vidare att personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, vid värderingen av hans meriter, tillämpade ett befordringskriterium som gick längre än revisionsrättens kriterier och som var onödigt restriktivt. Personaldomstolen krävde nämligen bevis på att klaganden var den mest meriterade av de 53 tjänstemän som var befordringsbara.
5.
Femte grunden: Felaktig jämförande bedömning av graden av ansvar
—
Klaganden gör vidare gällande att den jämförande bedömning som personaldomstolen gjorde av den grad av ansvar som tillkom klaganden inte hade stöd av de faktiska omständigheterna och det antogs felaktigt att avdelningschefer automatiskt skulle ges företräde.
6.
Sjätte grunden: Felaktig prövning av andelen befordringsbara tjänstemän
—
Klaganden anför i detta avseende att frågan om andelen befordringsbara tjänstemän rör saken i målet. Den skulle därför inte ha handlagts vid prövningen av tillåtligheten.
7.
Sjunde grunden: Felaktig tillämpning av principen om likabehandling
—
Klaganden gör slutligen gällande att personaldomstolen tillämpade principen om likabehandling felaktigt och i strid med fast rättspraxis. Personaldomstolen bortsåg nämligen från att denna princip åsidosätts när institutionerna överskrider sitt bedömningsutrymme och godtyckligt vidtar särskiljande åtgärder som strider mot tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen.
Full & Egal Universal Law Academy