29.3.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 111/26
Överklagande ingett den 16 december 2015 av DD av den dom som personaldomstolen meddelade den 8 oktober 2015 i de förenade målen F-106/13 och F-25/14, DD mot FRA
(Mål T-742/15 P)
(2016/C 111/32)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: DD (Wien, Österrike) (ombud: advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche)
Övrig part i målet: Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska:
—
delvis upphäva den dom som meddelades i de förenade målen F-106/13 och F-25/14 den 8 oktober 2015;
—
följaktligen:
—
ogiltigförklara båda de beslut som meddelats av FRA (varningen och uppsägningen) inte bara av formella skäl, utan också av andra skäl som anförts vid personaldomstolen;
—
tillerkänna klaganden en skälig ersättning för den ideella skada som klaganden åsamkats genom de grova olagligheter och oegentligheter som begåtts vid den administrativa utredningen och genom beslutet att meddela en varning. Denna ideella skada uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 15 000 EUR;
—
tillerkänna klaganden en skälig ersättning för den ideella skada som klaganden åsamkats genom den felaktiga handläggningen och genom beslutet att säga upp avtalet. Denna ideella skada uppskattas i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) till 50 000 EUR
—
förplikta FRA att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.
1.
Första grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning då den endast prövade den processuella delen av grunden rörande åsidosättande av rätten att yttra sig, vilket ledde till ogiltigförklaring av såväl beslutet att meddela varning som beslutet att säga upp avtalet, och därvid underlät att pröva de andra grunder som åberopats vid personaldomstolen. Klaganden anser att personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning och en undermålig prövning av omständigheterna, personaldomstolen åsidosatte artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och motiveringsskyldigheten, principen om god rättskipning och principen om berättigade förväntningar. Slutligen gjorde personaldomstolen en uppenbart oriktig bedömning.
2.
Andra grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning då den inte biföll klagandens yrkanden om ideellt skadestånd både med hänvisning till beslutet att meddela varning och beslutet att säga upp avtalet.
—
Personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning när den avslog yrkandet om ideellt skadestånd med anledning av den administrativa utredningen. Personaldomstolen missuppfattade även bevisningen, underlät att göra en fullgod prövning av omständigheterna, den gjorde en uppenbart oriktig bedömning och åsidosatte bevisbegreppet vad gäller förekomsten av en skada såsom ett rekvisit för utomobligatoriskt skadestånd. Personaldomstolen tillämpade principen om rätt till försvar och artikel 86.2 i tjänsteföreskrifterna på ett oriktigt sätt, den åsidosatte motiveringsskyldigheten, principen om berättigade förväntningar och även artikel 15 i direktiv 2000/43/EG. (1)
—
Personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning när den avslog yrkandet om ideellt skadestånd med anledning av beslutet att meddela en varning. Personaldomstolen missuppfattade även bevisningen, underlät att göra en fullgod prövning av omständigheterna, den gjorde en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig bedömning av skadan. Personaldomstolen åsidosatte motiveringsskyldigheten och även artikel 15 i direktiv 2000/43/EG.
—
Personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning när den avslog yrkandet om ideellt skadestånd med anledning av beslutet att säga upp kontraktet. Personaldomstolen missuppfattade även bevisningen, underlät att göra en fullgod prövning av omständigheterna, den gjorde en uppenbart oriktig bedömning och en felaktig bedömning av skadan. Personaldomstolen åsidosatte motiveringsskyldigheten, principen om berättigade förväntningar och även artikel 15 i direktiv 2000/43/EG.
(1) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22).
Full & Egal Universal Law Academy