8.1.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 5/6
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 9 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – Valsts ieņēmumu dienests mot ”LS Customs Services” SIA
(Mål C-46/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Gemenskapens tullkodex - Icke-gemenskapsvaror - Tullförfarandet för extern gemenskapstransitering - Undandragande av varor som omfattas av importtullar från tullövervakning - Fastställande av tullvärdet - Artikel 29.1 - Rekvisiten för att tillämpa transaktionsvärdesmetoden - Artiklarna 30 och 31 - Val av metod för att fastställa tullvärdet - Skyldighet för tullmyndigheterna att motivera valet av metod))
(2018/C 005/07)
Rättegångsspråk: lettiska
Hänskjutande domstol
Augstākā tiesa
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Valsts ieņēmumu dienests
Motpart:”LS Customs Services” SIA
Domslut
1)
Artikel 29.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 955/1999 av den 13 april 1999, ska tolkas så, att den metod för att fastställa tullvärdet som är föreskriven i den bestämmelsen inte är tillämplig med avseende på varor som inte har sålts för export till Europeiska unionen.
2)
Artikel 31 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 955/1999, jämförd med artikel 6.3 i samma förordning i ändrad lydelse, ska tolkas så, att tullmyndigheterna – i syfte att göra det möjligt för den berörde att bedöma huruvida beslutet om fastställelse av de importtullar som ska betalas är välgrundat och att med kännedom om samtliga omständigheter avgöra huruvida det finns anledning att överklaga – är skyldiga att i nämnda beslut ange de skäl som medfört att myndigheterna avvikit från de metoder för att fastställa tullvärdet som är föreskrivna i artiklarna 29 och 30 i nämnda förordning i ändrad lydelse, innan de kan finna att den metod som är föreskriven i artikel 31 i samma förordning ska tillämpas, samt ange de data på grundval av vilka myndigheterna har beräknat de aktuella varornas tullvärde. Det ankommer på medlemsstaterna att med utövande av sin processuella autonomi och med förbehåll för att likvärdighets- och effektivitetsprincipen iakttas reglera konsekvenserna av tullmyndigheternas åsidosättande av motiveringsskyldigheten samt föreskriva om, och i vilken omfattning, ett avhjälpande är möjligt inom ramen för ett domstolsförfarande.
3)
Artikel 30.2 a i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 955/1999, ska tolkas så, att den behöriga myndigheten inte är skyldig att, innan den kan besluta att inte tillämpa den metod för att bestämma tullvärdet som är föreskriven i den bestämmelsen, begära att tillverkaren inkommer med de uppgifter som krävs för att den metoden ska kunna tillämpas. Myndigheten är emellertid skyldig att använda sig av samtliga informationskällor och databaser som den har tillgång till. Myndigheten måste även bereda berörda ekonomiska aktörer tillfälle att till myndigheten inkomma med samtliga uppgifter som kan bidra till att varornas tullvärde fastställs med tillämpning av den bestämmelsen.
4)
Artikel 30.2 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 955/1999, ska tolkas så, att tullmyndigheterna inte är skyldiga att motivera varför de inte har tillämpat de metoder som är föreskrivna i led c och d i den bestämmelsen, för det fall att de i enlighet med artikel 151.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1762/95 av den 19 juli 1995, fastställer varornas tullvärde med utgångspunkt i transaktionsvärdet på liknande varor.
(1) EUT C 111, 29.3.2016.