6.11.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 374/5
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 7 september 2017 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – H. mot Land Berlin
(Mål C-174/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2010/18/EU - Det ändrade ramavtalet om föräldraledighet - § 5, punkterna 1 och 2 - Återvändande till arbetet efter föräldraledighet - Rätt att återvända till samma arbete eller till ett likvärdigt eller liknande arbete - De rättigheter som arbetstagaren förvärvat eller står i begrepp att förvärva ska bevaras - Offentlig tjänsteman vid en tysk delstat (Land) som befordrats till en chefstjänst för vilken vederbörande ska fullgöra en provanställning - Bestämmelser i nämnda tyska delstat som föreskriver att provanställningen automatiskt upphör utan möjlighet till förlängning efter en tvåårsperiod, även då den berörde varit frånvarande på grund av föräldraledighet - Oförenlighet - Följder))
(2017/C 374/07)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: H.
Motpart: Land Berlin
Domslut
1)
§ 5 punkterna 1 och 2 i det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som återfinns i bilagan till rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG ska tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som ställer som villkor för en definitiv befordran till en chefstjänst inom den offentliga förvaltningen att den utvalda sökanden först fullgör en tvåårig provanställning med godkänt resultat på den aktuella tjänsten och enligt vilka bestämmelser provanställningen – för det fall att en sådan sökande under merparten av provanställningstiden har varit och fortfarande är föräldraledig – enligt lag upphör efter denna tvåårsperiod utan möjlighet till förlängning och sökanden följaktligen, när han eller hon återkommer från sin föräldraledighet, återinsätts i den lägre tjänst med lägre lön vederbörande hade innan provtjänstgöringen påbörjades. De åsidosättanden som gjorts av vad som stadgas i nämnda § 5 kan inte motiveras av det syfte som eftersträvas med provanställningen, det vill säga att möjliggöra en bedömning av den sökandes lämplighet att inneha den chefstjänst som ska tillsättas.
2)
Det ankommer på den hänskjutande domstolen att – vid behov genom att underlåta att tillämpa de nationella bestämmelser som är aktuella i det nationella målet – i enlighet med vad som föreskrivs i § 5 punkt 1 i det ändrade ramavtalet som återfinns i bilagan till direktiv 2010/18 pröva huruvida det under omständigheterna i målet var objektivt omöjligt för den berörda delstaten att i egenskap av arbetsgivare låta den berörda arbetstagaren återvända till sitt arbete efter sin föräldraledighet. Om så visar sig vara fallet, ankommer det på den hänskjutande domstolen att säkerställa att vederbörande ges ett likvärdigt eller liknande arbete som är förenligt med hans eller hennes anställningsavtal eller anställningsförhållande utan att det härför ställs som krav att ett nytt urvalsförfarande först ska genomföras. Likaså ankommer det på den hänskjutande domstolen att tillse att den berörda arbetstagaren, efter sin föräldraledighet, kan fortsätta sin provanställning på den tjänst han eller hon återvänt till eller på en ny tjänst på villkor som överensstämmer med de krav som följer enligt § 5 punkt 2 i det ändrade ramavtalet.
(1) EUT C 232, 27.6.2016.