10.9.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 319/3
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 12 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – ”Spika” UAB, ”Senoji Baltija” AB, ”Stekutis” UAB, ”Prekybos namai Aistra” UAB mot Žuvininkystės tarnyba prie Lietuvos Respublikos žemės ūkio ministerijos
(Mål C-540/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamma fiskeripolitiken - Förordning (EU) nr 1380/2013 - Artikel 16.6 och artikel 17 - Fördelning av fiskemöjligheter - Nationell lagstiftning som föreskriver en metod grundad på objektiva och klara kriterier - Ojämlika konkurrensvillkor för aktörer inom sektorn - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 16 och 20 - Näringsfrihet - Likabehandling - Proportionalitet))
(2018/C 319/03)
Rättegångsspråk: litauiska
Hänskjutande domstol
Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande:”Spika” UAB, ”Senoji Baltija” AB, ”Stekutis” UAB, ”Prekybos namai Aistra” UAB
Motpart: Žuvininkystės tarnyba prie Lietuvos Respublikos žemės ūkio ministerijos
Ytterligare deltagare i rättegången: Lietuvos Respublikos žemės ūkio ministerija, ”Sedija” BUAB, V. Malinausko gamybinė-komercinė firma ”Stilma”, ”Starkis” UAB, ”Banginis” UAB ”Baltijos šprotai” UAB, ”Monistico” UAB, ”Ramsun” UAB, ”Rikneda” UAB, ”Laivitė” AB, ”Baltijos jūra” UAB, ”Baltlanta” UAB, ”Grinvita” UAB, ”Strimelė” UAB, ”Baltijos žuvys” BUAB
Domslut
Artikel 16.6 och artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG samt artiklarna 16 och 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken innebär att medlemsstaten antar en metod för tilldelning av fiskemöjligheter som, trots att den grundar sig på ett transparent och objektivt fördelningskriterium, kan leda till ojämlik behandling av operatörer som har fiskefartyg som seglar under medlemsstatens flagg, i den mån denna metod eftersträvar ett eller flera mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av Europeiska unionen och är förenlig med proportionalitetsprincipen.
(1) EUT C 6, 9.1.2017
Full & Egal Universal Law Academy