19.3.2018
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 104/9
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 24 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Presidenza del Consiglio dei Ministri m.fl. / Gianni Pantuso m.fl.
(Förenade målen C-616/16 och C-617/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som läkare - Direktiven 75/363/EEG och 82/76/EEG - Specialistutbildning för läkare - Skälig ersättning - Tillämpning av direktiv 82/76/EEG på utbildningar som påbörjats före den av medlemsstaterna fastställda tidsfristen för att införliva direktivet och som avslutats efter denna tidpunkt))
(2018/C 104/10)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte suprema di cassazione
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Presidenza del Consiglio dei Ministri, Università degli Studi di Palermo, Ministero della Salute, Ministero dell’Istruzione, dell’Università e della Ricerca, Ministero del Tesoro
Motparter: Gianni Pantuso, Angelo Tralongo, Maria Michela D’Alessandro, Nello Grassi, Carmela Amato (C-616/16), Giovanna Castellano, Maria Concetta Pandolfo, Antonio Marletta, Vito Mannino, Olga Gagliardo, Emilio Nardi, Maria Catania, Massimo Gallucci, Giovanna Pischedda, Giambattista Gagliardo (C-617/16)
Domslut
1)
Artiklarna 2.1 c, 3.1 och 3.2 i samt bilagan till rådets direktiv 75/363/EEG av den 16 juni 1975 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som läkare, i dess lydelse enligt rådets direktiv 82/76/EEG av den 26 januari 1982, ska tolkas så, att varje specialistläkarutbildning på heltid eller deltid som påbörjades under år 1982 och fortsatte till år 1990 ska ge skälig ersättning i den mening som avses i nämnda bilaga, förutsatt att utbildningen avser en läkarspecialitet som är gemensam för alla medlemsstater eller för två eller fler av dem och nämns i artikel 5 eller 7 i rådets direktiv 75/362/EEG av den 16 juni 1975 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för läkare inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster.
2)
Artiklarna 2.1 c, 3.1 och 3.2 i samt bilagan till direktiv 75/363, i dess lydelse enligt direktiv 82/76, ska tolkas så, att skyldigheten för en medlemsstat att ge skälig ersättning i den mening som avses i nämnda bilaga för varje period av specialistläkarutbildning på heltid eller deltid som påbörjades under år 1982 och fortsatte till år 1990 inte är avhängig av att den staten vidtar åtgärder för att införliva direktiv 82/76. Den nationella domstolen är, vid tillämpningen av bestämmelser i nationell rätt, oavsett om det rör sig om bestämmelser som antagits före eller efter ett direktiv, skyldig att så långt det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivens ordalydelse och syfte. Om det resultat som anges i direktiv 82/76 inte kan uppnås genom tolkning, med hänsyn till den nationella rätten i dess helhet och med tillämpning av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt, medför unionsrätten en skyldighet för medlemsstaterna att ersätta de skador som de har orsakat enskilda genom att inte införliva direktivet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida alla de villkor som ställs upp i EU-domstolens praxis, och som avgör huruvida medlemsstaten kan hållas ansvarig enligt unionsrätten, är uppfyllda.
3)
Artiklarna 2.1 c, 3.1 och 3.2 i samt bilagan till direktiv 75/363, i dess lydelse enligt direktiv 82/76, ska tolkas så, att specialistläkarutbildning på heltid eller deltid som påbörjades under år 1982 och fortsatte till år 1990 ska ge skälig ersättning i den mening som avses i nämnda bilaga för perioden från den 1 januari 1983 tills utbildningen avslutades.
(1) EUT C 63, 27.2.2017.
Full & Egal Universal Law Academy