FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JULIANE KOKOTT
föredraget den 22 juni 2017 ( 1 )
Mål C‑423/16 P
HX
mot
Europeiska unionens råd
”Överklagande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Syrien – Restriktiva åtgärder mot en person som anges i bilagan till ett beslut – Förlängning av giltigheten av detta beslut under förfarandet vid tribunalen – Delgivning av beslutet om förlängning – Mottagningsbevis – Förfarandet vid tribunalen – Begäran om justering av yrkanden under den muntliga förhandlingen – Artikel 86 i tribunalens rättegångsregler – Den bulgariska språkversionen – Särskild skriftlig handling – Ogiltigförklaring av tribunalen av det ursprungliga beslutet genom vilket den berörda parten har förts in i förteckningen – Utgången av förlängningsbeslutet giltighetstid – Berättigat intresse av att justera talan”
I. Inledning
1.
Europeiska unionens restriktiva åtgärder inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kräver viss flexibilitet, eftersom det ofta är nödvändigt att reagera snabbt på de föränderliga politiska villkor och förutsättningar som ligger till grund för dessa åtgärder. Därför föreskrivs i motsvarande rättsakter i allmänhet inte enbart att det regelbundet ska prövas om de är nödvändiga, i förekommande fall på begäran av den berörda personen. Dessutom är giltigheten av dessa rättakter redan på förhand ofta snävt begränsad i tidsmässigt hänseende, till exempel till ett år, och förlängs därefter i förekommande fall, genom antagande av ytterligare rättsakter ofta med kort varsel.
2.
För att garantera den berörda personen ett effektivt rättsskydd på dessa villkor i enlighet med artikel 275.2 FEUF måste särdragen hos sådana rättakter beaktas under domstolsförfarandet. Därför har domstolen särskilt tillerkänt möjligheten att justera ansökan vid antagandet av nya rättakter under domstolsförfarandet, för att i förekommande fall även kräva ogiltigförklaring av dessa nya rättakter. Denna möjlighet och de närmare villkoren för utnyttjande av denna fastställs numera uttryckligen i artikel 86 i tribunalens rättegångsregler av den 4 mars 2015. ( 2 ) Domstolen har vidare klargjort att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad inte upphör automatiskt när giltigheten av en rättsakt angående antagande av en restriktiv åtgärd inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken upphör. ( 3 )
3.
Förevarande överklagande avser olika konsekvenser av dessa särdrag i processrättsligt hänseende. Konkret rör det sig för det första om huruvida tribunalen med rätta kunde avvisa en ansökan om justering av talan som framställts under den muntliga förhandlingen på grund av att en separat handling saknades, trots att tribunalen protokollfört ansökan och inte uppmärksammat den berörda personen på ytterligare krav och trots att den tillämpliga språkversionen av rättegångsreglerna på det berörda rättegångsspråket inte är klar vad gäller kravet på separat handling. För det andra uppkommer i den aktuella situationen frågan om det fortfarande föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad i ett fall där den rättsakt som antagits under förfarandet och vars ogiltigförklaring ansökan om justering av talan syftar till i sin tur ersatts med en ytterligare rättsakt under samma förfarande.
4.
Förutom den tekniska karaktären av och omständigheterna i det konkreta fallet är det såväl för att garantera rättsligt skydd i det enskilda fallet och för att säkerställa effektiviteten hos förfaranden vid unionsdomstolarna inom det särskilt känsliga område som restriktiva åtgärder av intresse att klargöra dessa frågor.
II. Tillämpliga bestämmelser
5.
I artikel 45 i tribunalens rättegångsregler, som finns i avdelning II i rättegångsreglerna (”Språk”), som har rubriken ”Fastställande av rättegångsspråk”, föreskrivs följande:
”1. I mål om direkt talan i den mening som avses i artikel 1 väljs rättegångsspråket av sökanden …”
6.
Artikel 86 i tribunalens rättegångsregler, som har rubriken ”Justering av talan”, hade vid tidpunkten för förfarandet vid tribunalen följande lydelse: ( 4 )
”1. När den rättsakt som en talan om ogiltigförklaring avser har ersatts av eller har ändrats genom en annan rättsakt som rör samma sak, får sökanden, innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats eller innan tribunalen har beslutat att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, justera talan för att ta hänsyn till denna nya omständighet.
2. Justering av talan ska göras genom separat handling och inom den frist som enligt artikel 263 sjätte stycket FEUF gäller för att väcka talan om ogiltigförklaring av den rättsakt som föranleder justeringen av talan.
3. Inlagan om justering av talan ska innehålla följande:
a)
De justerade yrkandena.
b)
Om det finns skäl till det, de justerade grunderna och argumenten.
c)
Om det finns skäl till det, de bevis och bevisuppgifter som har samband med justeringen av yrkandena.
4. Inlagan om justering av talan ska åtföljas av den rättsakt som föranleder justeringen. Om så inte sker, ska justitiesekreteraren fastställa en rimlig frist inom vilken sökanden ska inkomma med nämnda akt. Löper fristen ut utan att sökanden har avhjälpt bristen, ska tribunalen besluta huruvida underlåtelsen att iaktta detta krav utgör hinder mot att beakta inlagan om justering av talan.
5. Ordföranden ska, utan att det föregriper tribunalens beslut huruvida inlagan om justering av talan kan beaktas, fastställa en frist inom vilken svaranden får yttra sig över nämnda inlaga.
…”
III. Bakgrund till överklagandet
7.
Klaganden är en syrisk affärsman som har gjorts till föremål för reserestriktioner i samband med de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen införde mot Syrien. Dessutom frystes hans penningmedel och ekonomiskatillgångar.
A. Rådets beslut och förordningar
8.
Den 9 maj antog rådet beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien ( 5 ) för perioden fram till den 9 maj 2012 och förordning (EU) nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien. ( 6 ) Förordning nr 442/2011 ersattes därefter med förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012. ( 7 )
9.
Bestämmelserna i beslut 2011/273 förlängdes genom bestämmelserna i beslut rådets beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 ( 8 ) för perioden fram till den 1 december 2012, genom bestämmelserna i beslut 2012/739/Gusp av den 29 november 2012 ( 9 ) för perioden fram till den 1 mars 2013 och slutligen genom bestämmelserna i beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 (nedan kallat beslut 2013) ( 10 ) för perioden fram till den 1 juni 2014. Giltigheten av beslutet 2013 förlängdes därefter genom beslut 2014/309/Gusp av den 28 maj 2014 ( 11 ) till den 1 juni 2015.
10.
Genom rådets genomförandebeslut 2014/448/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (nedan kallat genomförandebeslut 2014) ( 12 ) upptogs HX namn i förteckningen i bilaga I till beslut 2013.
11.
Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 793/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien ( 13 ) upptogs HX namn i förteckningen i bilaga II till förordning nr 36/2012.
12.
Genom rådets beslut (Gusp) 2015/837 av den 28 maj 2015 om ändring av beslut 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (nedan kallat beslut 2015) ( 14 ) förlängdes giltigheten av beslut 2013 fram till den 1 juni 2016.
13.
Därefter förlängdes giltigheten av beslut 2013 genom rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (nedan kallat beslut 2016) ( 15 ) återigen fram till den 1 juni 2017. Beslut 2016 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 28 maj 2016, trädde i kraft den 29 maj 2016 och delgavs HX den 30 maj 2016. ( 16 ) I jämförelse med genomförandebeslut 2014 innehöll beslut 2016 en mer omfattande motivering till varför HX har tagits upp i förteckningen i bilaga I till beslut 2013 som har kompletterats med ytterligare uppgifter i förhållande till den i genomförandebeslut 2014.
14.
Slutligen förlängdes giltigheten av beslut 2013 under förevarande mål om överklagande genom rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien ( 17 ) än en gång till den 1 juni 2018, utan att någon ändring skedde med avseende på HX.
B. Tribunalens dom
15.
Genom talan av den 13 oktober 2014 yrkade HX att tribunalen skulle ogiltigförklara genomförandebeslut 2014 och genomförandeförordning nr 793/2014 i den mån dessa rättsakter avsåg honom.
16.
Under förhandlingen vid tribunalen den 8 december 2015 inkom HX med en begäran om justering av talan för att även begära ogiltigförklaring av beslut 2015 i den mån detta avsåg honom. Denna begäran noterades i protokollet från den muntliga förhandlingen med en anmärkning om att HX hade angett att beslut 2015 ännu inte hade delgetts honom. Dessutom noterades att rådet inte hade invänt mot ansökan om justering av talan.
17.
I dom av den 2 juni 2016 (nedan kallad den överklagade domen) ( 18 )avvisade tribunalen emellertid ansökan om justering av talan om att inbegripa beslut 2015 med hänvisning till artikel 86.2 i tribunalens rättgångsregler, enligt vilken justering av talan ska göras genom separat handling. Detta krav var inte uppfyllt enligt tribunalen, eftersom HX enbart hade begärt justering av talan muntligen vid förhandlingen.
18.
Dessutom upphävde tribunalen genomförandebeslut 2014 och genomförandeförordning nr 793/2014 i den del de avsåg HX. Till stöd för detta angav tribunalen att de uppgifter som rådet lämnat för att motivera upptagandet av HX i förteckningarna i bilagorna till dessa rättsakter inte kunde styrka påståendet att HX stöder eller drar fördel av den syriska regimen. Slutligen förpliktade tribunalen rådet att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta HX rättegångskostnader.
IV. Förfarandet och parternas yrkanden
19.
Genom handling av den 1 augusti 2016 överklagade HX den överklagade domen. HX har yrkat att domstolen ska upphäva domen i den del som begäran om justering av talan till att även omfatta beslut 2015 har avvisats. HX har dessutom yrkat att domstolen ska ogiltigförklara beslut 2015 i den del det avser honom eller återförvisa målet till tribunalen. HX har slutligen yrkat att domstolen ska förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.
20.
Rådet har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta HX att ersätta rättegångskostnaderna.
21.
Domstolen har handlagt överklagandet skriftligen.
22.
Rådet har ingett nya bevis i bilagan till sin svarsskrivelse, nämligen ett mottagningsbevis som har undertecknats av tredje man om att beslut 2015 delgetts HX advokat. Domstolen har gett parterna tillfälle att yttra sig skriftligen avseende den nya bevisningen. Dessutom har domstolen hört parterna om huruvida HX har ett berättigat intresse av att få saken prövad särskilt med avseende på beslut 2015.
V. Bedömning
A. Prövning av överklagandet
1. Delgivning av beslut 2015 till HX
23.
Som första grund har HX gjort gällande att ansökan om justering av talan till att även omfatta beslut 2015 av den 28 maj 2015 som framställdes under förhandlingen av den 8 december 2015 inte hade kommit in för sent. Eftersom beslut 2015 inte hade delgetts honom, trots att rådet hade kännedom om hans adress, hade fristen för justering av talan med avseende på detta beslut ännu inte börjat löpa.
24.
Rådet har i detta avseende anfört att beslut 2015 hade delgetts HX ombud genom ett rekommenderat brev. Rådet har dessutom, såsom redan anförts ovan, i bilagan till sin svarsskrivelse av den 8 juni 2015 bifogat ett mottagningsbevis som undertecknats av tredje man. HX har emellertid bestritt att den som undertecknat mottagningsbeviset som inte är en medarbetare hos hans advokat, har överlämnat denna skrivelse till denne. HX har tillagt att rådet har kunnat konstatera att mottagningsbeviset inte hade undertecknats av hans advokat. Dessutom kände rådet till hans e-postadress. Rådet borde av det skälet för säkerhets skull ha skickat ytterligare ett rekommenderat brev eller ett elektroniskt meddelande för att underrätta advokaten om beslut 2015.
25.
Domstolen kan under dessa förhållanden inte fastställa om beslut 2015 har delgetts HX på ett giltigt sätt. Domstolens bedömning av huruvida överklagandet är välgrundat kan därför inte grunda sig på att den ansökan om justering av talan som framställts vid tribunalen eventuellt har inkommit för sent.
26.
För övrigt räcker det att fastslå att förevarande grund under alla omständigheter saknar relevans. Tribunalen har nämligen inte avvisat ansökan om justering av talan till att omfatta beslut 2015 på grund en eventuell överträdelse av fristen för en sådan justering, utan på grund av att ansökan inte hade ingetts med en separat handling.
27.
Därmed behöver i förevarande fall inte frågan besvaras om HX mottog ett exemplar av beslut 2015 genom sin advokat.
28.
Det måste inte heller prövas om det i förevarande fall över huvud taget var nödvändigt att framställa en ansökan om justering av talan inom den frist som föreskrivs i artikel 263.6 FEUF, inom vilken en ogiltigförklaring av den rättsakt som föranleder en justering av ansökan kan begäras. Tribunalen har i detta avseende nämligen, om än före ikraftträdandet av tribunalens nya rättegångsregler av den 4 mars 2015, slagit fast att denna frist under vissa förhållanden inte gäller i ett pågående förfarande. Det förhåller sig på så sätt dels när den ursprungliga rättsakten och den rättsakt med avseende på vilken ogiltigförklaring begärs genom justeringen av talan, såvitt avser den berörda personen, har samma syfte, i allt väsentligt grundar sig på samma skäl, i stort sett har samma innehåll och således endast skiljer sig åt vad gäller deras respektive tillämpning i tiden, dels när ansökan om justering av talan inte är baserad på någon ny grund, omständighet eller bevisning förutom själva antagandet av rättsakten i fråga, genom vilken den tidigare rättsakten upphävdes och ersattes. ( 19 )
2. Tribunalens avvisning av begäran om justering av talan till att omfatta beslut 2015
29.
HX har inom ramen för sin andra grund gjort gällande att tribunalen felaktigt har avvisat hans ansökan om justering av talan till att omfatta beslut 2015 på grund av avsaknaden av en separat handling. I förevarande fall var nämligen villkoren för att tillåta en justering av talan i den mening som avses i tribunalens rättegångsregler uppfyllda med den ansökan som lämnades in under den muntliga förhandlingen och som dokumenterades skriftligen i protokollet från förhandlingarna. Avsaknaden av en separat handling har i förevarande fall varken påverkat motpartens intressen eller tribunalens arbete, vilka för övrigt båda redan före den muntliga förhandlingen hade kännedom om beslut 2015. Rådet har därutöver haft möjlighet att invända mot ansökan om justering av talan och har såsom noterats i protokollet över förhandlingarna inte gjort detta.
30.
Dessutom har tribunalen inte heller tagit hänsyn till den omständigheten att den bulgariska språkversionen av artikel 86.2 i tribunalens rättegångsregler som är tillämplig i förevarande fall, eftersom rättegångsspråket är bulgariska, är missvisande med avseende på kravet på separat handling för justering av talan. Till skillnad från den engelska (”separate document”) och den franska (”acte séparé”) språkversionen av tribunalens rättegångsregler används i den bulgariska språkversionen nämligen inte begreppet handling utan begreppet ”молба” (”molba” – ”ansökan”). Detta begrepp innebär inte automatiskt att det föreligger ett krav på skriftlig form, eftersom det såväl kan beteckna en skriftlig som en muntlig viljeyttring.
31.
Tribunalen har slutligen åsidosatt den kontradiktoriska principen genom att den inte har gett HX tillfälle att ta del av de olika språkversionerna av dess rättegångsregler och beslut 2015 under den muntliga förhandlingen och därmed i god tid innan det muntliga förfarandet avslutades. Tribunalen har inte heller fastställt en rimlig frist för att avhjälpa bristerna i hans ansökan om justering av talan, såsom krävs enligt rättegångsreglerna, och att inkomma med de i detta avseende nödvändiga handlingarna, efter det att den i den muntliga förhandlingen fått kännedom om att han önskade justera sin talan.
32.
Denna argumentation är övertygande.
33.
Det är således visserligen absolut berättigat att ställa vissa formella krav på en justering av talan. Sådana formella krav utgör emellertid, såsom även föreskrivs i artikel 86 i tribunalens rättegångsregler, inte ett mål i sig. Tvärtom avser de att säkerställa ett kontradiktoriskt förfarande och möjliggöra för tribunalen att erhålla all information som är nödvändig för att kunna pröva ansökan om justering på ett meningsfullt sätt.
34.
Denna funktionella målsättning med de formella kraven på ansökan om justering av talan framhålls genom bestämmelserna i tribunalens rättegångsregler, eftersom det till exempel enligt artikel 86.3 b enbart krävs en justering av grunderna och argumenten när detta förefaller nödvändigt med hänsyn till omständigheterna. Likaså kan tribunalen när den rättsakt som föranleder en justering av ansökan inte bifogats inlagan om justering fastställa en frist inom vilken sökanden i enlighet med artikel 86.4 ska avhjälpa denna brist och även om denna brist inte avhjälps leder detta inte nödvändigtvis till att ansökan inte kan tas upp till prövning, eftersom tribunalen har ett utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.
35.
I förevarande fall har tribunalen däremot tillämpat artikel 86 i tribunalens rättegångsregler på ett mycket formalistiskt sätt som inte enbart strider mot syftet med denna bestämmelse, utan även mot principen om ett rättvist förfarande vilken är förankrad i artikel 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det hade således varit möjligt att godta ansökan om justering av talan som redan framställts under den muntliga förhandlingen och som införts skriftligen i protokollet från förhandlingen, särskilt som protokollet i egenskap av domstolshandling har bevisvärde och därför kan utgöra en ersättning för kravet på skriftlig form. Under de särskilda omständigheterna fanns det därutöver varken ett behov av en ytterligare justering av grunder och argument avseende innehållet i beslut 2015 som enbart förlängde giltigheten av beslut 2013 i tiden eller av att beslut 2015, som tribunalen och rådet uppenbarligen kände till, lämnades in.
36.
För övrigt gjorde HX även under den muntliga förhandlingen gällande att han fram till den tidpunkten inte kände till beslut 2015 och såsom har fastställts ovan har detta påstående inte motbevisats med framgång, eftersom parternas uttalanden är motsägelsefulla i detta avseende. ( 20 ) Därmed kan det fortfarande utgås från att HX möjligtvis först fick kännedom om beslut 2015 vid den muntliga förhandlingen. Under sådana omständigheter är en justering av talan i den muntliga förhandlingen lämplig. Om kravet på separat handling i en sådan situation tillämpas för formalistiskt innebär detta emellertid att en justering av talan under den muntliga förhandlingen blir praktiskt taget omöjlig, vilket i sin tur innebär att det effektiva rättsskyddet minskar och strider mot processekonomin.
37.
Om tribunalen därutöver trots detta hade velat hålla fast vid kravet på att ansökan om justering av talan ska inges genom separat handling, hade den kunnat uppmärksamma HX på detta krav under den muntliga förhandlingen. I motsats härtill var tribunalens tillvägagångssätt vilseledande. Genom att den skriftligen upptog HX ansökan i protokollet och inte uppmärksammade honom på ytterligare krav, gav den HX intrycket av att hans ansökan hade registrerats i vederbörlig ordning och att han inte var tvungen att vidta ytterligare åtgärder.
38.
Detta är särskilt problematiskt eftersom den bulgariska språkversionen av artikel 86.2 i tribunalens rättegångsregler inte förefaller vara helt klar vad beträffar kravet på att en ansökan om justering av talan ska skriftlig.
39.
Rådet har i detta sammanhang invänt att även om den bulgariska språkversionen skulle vara tvetydig, så kan en av språkversionerna av tribunelens rättegångsregler inte undantränga de andra språkversionerna, inte heller om det rör sig om språkversionen på det relevanta rättegångsspråket.
40.
Rådet har i detta avseende gjort gällande att behovet av en enhetlig tillämpning och en enhetlig tolkning av en unionsrättsakt enligt fast rättspraxis utesluter att en bestämmelse betraktas isolerat, i endast en språkversion. En sådan rättsakt ska tolkas utifrån såväl unionslagstiftarens verkliga vilja som det eftersträvade syftet mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionens språk. ( 21 ) En avvikande språkversion kan i vart fall inte ensam gälla framför de andra språkversionerna. I förevarande fall används nämligen i samtliga språkversioner av tribunalens rättegångsregler begrepp av vilka det klart framgår att ansökan om justering av talan ska vara en separat skriftlig handling.
41.
Behovet av en enhetlig tolkning av en unionsrättsakt kräver att den tolkas utifrån det sammanhang i vilket den ingår i och syftet med bestämmelsen om dess olika språkversioner avviker från varandra. ( 22 ) Detta kan emellertid inte leda till att en enskild fråntas den rättighet som han eller hon har enligt såväl artikel 20.2 d och artikel 24.4 FEUF som artikel 45 i tribunalens rättegångsregler att kontakta unionens domstolar på sitt eget språk.
42.
Såsom redan anförts uppfyller en ansökan om justering av talan som förts till protokollet målen med kravet på en separat handling. Även om man skulle insistera på en separat handling så kan det inte förväntas av den berörda personen att denna behärskar flera av unionens rättegångsspråk och, utan att detta särskilt anges, tolkar bestämmelser avseende de förfaranderättsliga kraven vid unionsdomstolarna utifrån språkversionen av dessa bestämmelser på samtliga eller enbart flera av unionens språk. Tvärtom avser hela språkordningen i unionens rättsystem att effektivt säkerställa den enskildes rätt att kontakta unionsdomstolarna på sitt eget språk. Därför måste unionsdomstolarna, särskilt när rättegångsspråkets version avviker i förhållande till de andra språkversionerna av tribunalens rättegångsregler, för att garantera ett rättvist förfarande och ett effektivt rättskydd utnyttja alla möjligheter för att upplysa den berörda personen om hans eller hennes fel och möjliggöra för honom eller henne att utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt.
43.
Detta gäller i synnerhet som tribunalen som har antagit sina rättegångsregler på samtliga rättegångsspråk ska hållas ansvarigt för de oklarheter i de olika språkversionerna i dessa rättegångsregler som visar sig under olika förfarande- och språkkonstellationer. Tribunalen måste därför genom lämplig tolkning och hantering av sina processuella regler mot bakgrund av principen om ett rättvist förfarande säkerställa att sådana oklarheter inte leder till att en berörd person nekas effektivt rättsskydd.
44.
Sammantaget kan således konstateras att överklagandet ska bifallas såvitt avser den andra grunden. Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att avvisa HX ansökan om justering av talan enbart på den grunden att en separat handling saknas och genom att inte ha gett HX möjlighet att komplettera sin muntliga ansökan vilket tribunalen ansett vara nödvändigt. Den överklagade domen ska därför upphävas i den mån som ansökan om justering av talan till att omfatta beslut 2015 har avvisats.
B. Ansökan om justering av talan i första instans
45.
Det följer av artikel 61 första stycket i domstolens stadga att domstolen själv slutligt kan avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.
46.
Det förhåller sig på så sätt i förevarande fall.
47.
Det kan nämligen fastslås att ansökan om justering av talan till att omfatta beslut 2015 inte krävde någon prövning i sak, eftersom HX berättigade intresse av att få detta beslut prövat upphörde under förfarandet vid tribunalen.
48.
Frågan om huruvida talan om ogiltigförklaring som väckts vid tribunalen kan tas upp till sakprövning omfattas av tvingande rätt och måste prövas ex officio av domstolen i samband med ett överklagande. ( 23 ) Detta måste även gälla för frågan om huruvida tvisten har avgjorts i förfarandet vid tribunalen. Domstolen kan för övrigt i förevarade fall grunda sig på den omständigheten att HX inte har något berättigat intresse av att få beslut 2015 prövat, eftersom den i överklagandet har hört parterna avseende denna fråga som inte prövades i förfarandet i första instans. ( 24 )
49.
Såsom följer av domstolens fasta praxis ska såväl en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad som föremålet för tvisten föreligga såväl då talan väcks som fram till meddelandet av domstolsavgörandet, vid äventyr av att det annars fastslås att det saknas anledning att döma i saken. Detta förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den. ( 25 )
50.
I förevarande fall kan fastställas att beslut 2015 som HX genom sin ansökan om justering av talan har begärt ska ogiltigförklaras förlorade sin giltighet redan innan den överklagade domen meddelades den 2 juni 2016. För det första var nämligen giltigheten av detta beslut som avsåg förlängning av beslut 2013 med ett år, ändå begränsad till den 1 juni 2016. ( 26 ) För det andra förlängdes beslut 2013 genom beslut 2016 redan med verkan till den 29 maj 2016 med ytterligare ett år fram till den 1 juni 2017, så att rättsverkningarna av beslut 2015 upphörde redan innan det upphörde att gälla. ( 27 )
51.
Domstolen har visserligen redan i flera olika situationer slagit fast att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad inte nödvändigtvis bortfaller av det skälet att rättsverkningarna av den rättsakt som sökanden för talan mot upphör under rättegången. ( 28 )
52.
Detta beror särskilt på att upphävandet av en rättsakt som antagits av en av unionens institutioner genom en senare rättsakt eller genom att giltigheten av en rättsakt löpt ut inte innebär ett erkännande av dess rättsstridighet och enbart har verkan från och med upphävandet. Däremot avlägsnas en rättsakt som har ogiltigförklarats genom en dom om ogiltigförklaring ur rättsordningen med retroaktiv verkan och anses aldrig ha existerat.
53.
Detta gäller särskilt med avseende på rättsakter som avser att införa restriktiva åtgärder för personer inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Domstolen har i detta sammanhang klargjort att en person för vilken sådana åtgärder införts på grund av att den upptagits i en förteckning i förekommande fall även har ett berättigat intresse av att få fastställt att den rättsakt genom vilken den upptagits i förteckningen är rättsstridig, efter det att denna rättsakt har förlorat sin giltighet. Genom ett sådant konstaterande kan nämligen erkännas att personen aldrig borde ha upptagits i förteckningen eller att detta inte borde ha skett i det förfarande som unionens institutioner genomfört. Detta kan visserligen inte gottgöra en sakskada eller ett intrång i privat- och familjelivet, men kan ge en person upprättelse för skadan eller i viss mån gottgöra den ideella skada som orsakats honom. ( 29 )
54.
HX har i förevarande fall således gjort gällande att enbart den omständigheten att giltigheten av beslut 2015 har upphört inte kan upphäva de rättsverkningar som denna rättsakt hade när den var giltig. Det var nämligen inte enbart den omständigheten att han upptagits i förteckningen över personer för vilka restriktiva åtgärder införts genom beslut 2013, genom genomförandebeslut 2014, utan även den omständigheten att hans namn kvarstod i denna förteckning genom beslut 2015, som utgjorde ett intrång i hans rätt till privat- och familjeliv och skadade hans goda anseende och väckte misstro i hans omgivning. Han brännmärktes således som en person som skadar den fredliga syriska civilbefolkningen. Ogiltigförklaringen av beslut 2015 kan därför återupprätta hans och familjens goda anseende och gottgör därmed i viss mån den ideella skada som orsakats honom.
55.
Denna argumentation är visserligen korrekt med avseende på genomförandebeslut 2014 genom vilket HX upptogs i förteckningen i bilaga nr 1 till beslut 2013 och som innehöll en motsvarande motivering. Därför tog tribunalen genom den överklagade domen av den 2 juni 2016 med rätta även ställning till lagenligheten av genomförandebeslut 2014, trots att detta beslut med avseende på HX under tiden hade ersatts med beslut 2016 som innehöll en ny motivering. ( 30 )
56.
HX argumentation är emellertid inte övertygande vad avser frågan om han fortfarande har ett berättigat intresse av att få beslut 2015 ogiltigförklarat efter det att det upphört att gälla. Beslut 2015 begränsar sig nämligen med avseende på HX till att förlänga rättsverkningarna av beslut 2013 i dess lydelse enligt genomförande beslut 2014 till den 1 juni 2016. Därmed kunde ogiltigförklaringen av beslut 2015 inte medföra någon fördel för HX efter det att det upphört att gälla som gick utöver det han redan hade uppnått genom ogiltigförklaringen av genomförandebeslut 2014.
57.
Genom ogiltigförklaringen av genomförandebeslutet har tribunalen nämligen slagit fast att de omständigheter som rådet framfört mot HX inte kunde motivera påståendet att han stödde och drog nytta av den syriska regimen. Detta konstaterande gäller även för den period under vilken beslut 2015 var giltigt, eftersom detta inte på något sätt har kompletterat motiveringen till beslutet att uppta HX i förteckningen. Därmed ger ogiltigförklaringen av genomförandebeslut 2014 HX upprättelse såväl för den ursprungliga giltighetsperioden för beslut 2013 i dess lydelse enligt genomförandebeslut 2014 som för den genom beslut 2015 förlängda giltighetsperioden för beslut 2013. Detta utgör gottgörelse för den ideella skada som den berörda rättsakten orsakat HX.
58.
Det är svårt att se vilken ytterligare fördel ogiltigförklaringen av beslut 2015 hade kunnat ge HX efter det att beslutet hade upphört att gälla och HX har inte heller framfört ytterligare argument i detta avseende.
59.
HX har således inte längre något berättigat intresse av att få beslut 2015 ogiltigförklarat och därmed saknades redan under förfarandet vid tribunalen anledning att pröva ansökan om justering av talan.
VI. Rättegångskostnader
60.
I artikel 138.3 i domstolens rättegångsregler, vilken enligt artikel 184.1 är tillämplig i mål om överklagande, föreskrivs att om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, ska vardera parten bära sina rättegångskostnader. Domstolen får emellertid även besluta att en part ska ersätta en del av den andra partens rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.
61.
Inledningsvis ska med avseende på rättegångskostnaderna i första instans beaktas att den överklagade domen enbart ska upphävas i den del som ansökan om justering av talan till att omfatta beslut 2015 har avvisats. Domen från första instans fastställs därmed i den del genomförandebeslut 2014 har ogiltigförklarats.
62.
Därutöver kunde HX i förevarande fall visserligen inte vinna framgång med sitt yrkande om ogiltigförklaring av beslut 2015, men den argumentation som HX har framfört i detta avseende är övertygande, eftersom han med rätta har gjort gällande att de skäl som tribunalen anförde för att avvisa hans ansökan om justering av talan är rättsligt felaktiga. Rådets argumentation i detta avseende kan däremot inte godtas.
63.
Det saknas därför anledning att upphäva tribunalens beslut om rättegångskostnader som bestod i att förplikta rådet att bära samtliga rättegångskostander i första instans.
64.
Vad gäller kostnaderna i målet om överklagande ska det inledningsvis beaktas att HX har vunnit framgång med den andra grunden, men att HX genom detta överklagande vidhåller sin ansökan om ogiltigförklaring av beslut 2015, trots att hans intresse av en sådan ogiltigförklaring redan bortföll under förfarandet vid tribunalen. HX har för övrigt redan innan han inlämnade överklagandet den 1 augusti 2016 genom skrivelse av den 27 juli 2016 väckt talan mot beslut 2016, ( 31 ) genom vilket beslut 2015 ersattes, och kompletterat motiveringen av genomförandebeslut 2014 med nya omständigheter. ( 32 )
65.
Det ska emellertid även beaktas att rådets argumentation i överklagandet inte kan godtas. Därutöver har rådet genom att det uppenbarligen inte närmare undersökt om beslut 2015 över huvud taget hade delgetts HX på ett giltigt sätt, trots att mottagningsbeviset för det rekommenderade brevet inte hade undertecknats av hans advokat, utan av tredje man, ( 33 ) möjligen hindrat HX från att inge en ansökan om justering av talan redan långt före den muntliga förhandlingen vid tribunalen.
66.
Därmed förefaller det i förevarande fall motiverat att med avseende på rättegångskostnaderna i målet om överklagande förplikta HX att bära en tredjedel av sina rättegångskostnader och rådet att bära sina egna rättegångskostnader och två tredjedelar av HX rättegångskostnader.
VII. Förslag till avgörande
67.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen beslutar enligt följande:
1)
Tribunalens dom av den 2 juni 2016, HX/rådet (T‑723/14, EU:T:2016:332) upphävs i den del som HX ansökan om justering av talan har avvisats.
2)
Det finns inte längre anledning att pröva ansökan om justering av talan i första instans till att omfatta rådets beslut (Gusp) 2015/837 av den 28 maj 2015 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien.
3)
HX ska bära en tredjedel av sina egna rättegångskostnader för överklagandet.
4)
Europeiska unionens råd ska ersätta två tredjedelar av HX rättegångskostnader för överklagandet och bära sina rättegångskostnader för överklagandet.
( 1 ) Originalspråk: tyska.
( 2 ) EUT L 105, 2015, s. 1.
( 3 ) Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen (C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 67–85, särskilt punkt. 72).
( 4 ) Genom artikel 1.7 i de ändringar i domstolens rättegångsregler av den 13 juli 2016 (EUT L 217, 2016, s. 73) – som trädde i kraft den 1 september 2016 – omnumrerades styckena 3–6 i artikel 86 till styckena 4–7 och ett nytt stycke 3 infogades som hänför sig till tvister som anhängiggjorts enligt artikel 270 FEUF mellan unionen och dess anställda. Denna ändring påverkar inte förevarande mål.
( 5 ) EUT L 121, 2011, s. 11.
( 6 ) EUT L 121, 2011, s. 1.
( 7 ) EUT L 16, 2012, s. 1.
( 8 ) EUT L 319, 2011, s. 56.
( 9 ) EUT L 330, 2012, s. 21.
( 10 ) EUT L 147, 2013, s. 14.
( 11 ) EUT L 160, 2014, s. 37.
( 12 ) EUT L 217, 2014, s. 49.
( 13 ) EUT L 217, 2014, s. 10.
( 14 ) EUT L 132, 2015, s. 82.
( 15 ) EUT L 141, 2016, s. 125.
( 16 ) Se HX ansökan i det vid tribunalen anhängiggjorda målet T-408/16, HX/rådet, som lämnades in den 27 juli 2016 genom vilken HX särskilt har yrkat att beslut 2016 ska ogiltigförklaras.
( 17 ) EUT L 139, 2017, s. 62.
( 18 ) Tribunalens dom av den 2 juni 2016, HX/rådet (T-723/14, EU:T:2016:332).
( 19 ) Se tribunalens dom av den 9 september 2010, Al-Aqsa/rådet (T-348/07, EU:T:2010:373, punkt 34). Denna dom upphävdes efter överklagande. Härvidlag ifrågasattes emellertid inte ovannämnda konstaterande.
( 20 ) Se punkterna 24 och 25 ovan.
( 21 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 1969, Stauder (29/69, EU:C:1969:57, punkt 3), dom av den 17 juli 1997, Ferriere Nord/kommissionen (C‑219/95 P, EU:C:1997:375, punkt 15), och dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. (C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 42).
( 22 ) Se, till exempel, dom av den 23 november 2016, Bayer CropScience och Stichting De Bijenstichting (C‑442/14, EU:C:2016:890, punkt 84).
( 23 ) Se beslut av den 15 februari 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen (C‑208/11 P, EU:C:2012:76, punkt 34, och där angiven rättspraxis).
( 24 ) Punkt 22 ovan.
( 25 ) Se dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen (C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13), dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen (C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42), och dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen (C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61).
( 26 ) Punkt 12 ovan.
( 27 ) Punkt 13 ovan.
( 28 ) Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen (C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 62 och följande punkter och där anförd rättspraxis).
( 29 ) Se ibidem (punkt 68 och följande punkter).
( 30 ) Punkt 13 ovan.
( 31 ) Punkt 16 ovan.
( 32 ) Se ovan punkterna 12, 13 och 50.
( 33 ) Punkt 24 ovan.