18.4.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 136/12
Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia no 6 de Alicante (Spanien) den 21 januari 2016 – Manuel González Poyato och Ana Belén Tovar García mot Banco Popular Español S.A.
(Mål C-34/16)
(2016/C 136/17)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de Primera Instancia no 6 de Alicante (förstainstansdomstol nr 6 i Alicante)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Manuel González Poyato och Ana Belén Tovar García
Svarande: Banco Popular Español S.A.
Tolkningsfrågor
1)
Om en domstol bedömer att ett på förhand fastställt och inte individuellt förhandlat villkor, som begränsar hur mycket den normalt avtalade räntesatsen kan sänkas (räntegolv), i ett låneavtal mellan en näringsidkare och en konsument är oskäligt på grund av att det införts i nämnda avtal på ett sätt som inte är tillräckligt tydligt och förståeligt för konsumenten, är det då förenligt med artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG (1) om oskäliga villkor i konsumentavtal att tolka uttrycket ”inte är … bindande” så, att en domstols förklaring att nämnda villkor är oskäligt kan innebära att de summor som konsumenten tidigare har erlagt till näringsidkaren med tillämpning av nämnda villkor, inte återbetalas till konsumenten?
2)
För det fall den ovan nämnda tolkningen är förenlig med artikel 6.1 i direktiv 93/13/EEG, är då den ovannämnda tolkningen av den verkan som bör följa på att ett sådant villkor som det beskrivna förklaras vara oskäligt förenlig med uttrycket ”lämpliga och effektiva medel för att hindra fortsatt användning av oskäliga villkor” i artikel 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG?
3)
För det fall de tidigare tolkningarna inte kan anses vara förenliga med artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13/EEG, strider det alltid och i alla fall mot ”kravet på god sed” att, i ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument, införa villkor som definierar avtalets huvudsakliga ändamål på ett sätt som inte är tillräckligt tydligt och förståeligt, eller ska överträdelsen av god sed bedömas med beaktande av andra omständigheter? I detta sistnämnda fall, vilka omständigheter ska den nationella domstolen beakta för att kunna anse att kravet på god sed inte har åsidosatts om den upptäckt att ett villkor som definierar avtalets huvudsyfte har utformats på ett föga tydligt och förståeligt sätt? Framför allt, kan en sådan omständighet vara att det finns nationell lagstiftning på lag- eller förordningsnivå enligt vilken denna typ av villkor om räntegolv är giltiga?
4)
I samband med ett förfarande som det förevarande, där en individuell talan har väckts med yrkande om upphävande av ett villkor om räntegolv som påstås vara föga transparent, är det då förenligt med uttrycket ”inte är … bindande för konsumenten” i artikel 6.1 i direktiv 93/13/EEG, att göra en tolkning som, på grund av en risk för allvarliga störningar i samhällsekonomin, begränsar återbetalningen av de belopp som konsumenten har erlagt till näringsidkaren enligt nämnda villkor som domstolen förklarat vara oskäligt, om domstolens dom inte får rättskraft i förhållande till andra konsumenter som befinner sig i samma situation?
(1) EGT L 95, s. 29 (svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
Full & Egal Universal Law Academy