18.4.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 136/15
Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 27 januari 2016 – Unibet International Limited mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Központi Hivatal
(Mål C-49/16)
(2016/C 136/20)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Unibet International Limited
Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Központi Hivatal
Tolkningsfrågor
1.
Ska artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat FEUF) tolkas så, att den utgör hinder för en nationell åtgärd som innebär att lagstiftningen i en medlemsstat, när ett anbudsförfarande i förekommande fall inleds för att tilldela en koncession eller när ett anbud som har lämnats för att tilldelas koncessionen antas, visserligen säkerställer att det finns en teoretisk möjlighet för varje aktör som uppfyller de lagstadgade kraven – även en aktör som är etablerad i en annan medlemsstat – att tilldelas koncessionen för att tillhandahålla icke-avreglerade speltjänster på internet, antingen genom ett offentligt upphandlingsförfarande eller genom att anbud lämnas, men medlemsstaten i fråga i själva verket inte inleder något anbudsförfarande för att tilldela koncessionen och tjänsteleverantören i praktiken inte heller har någon möjlighet att lämna anbud, och myndigheterna i medlemsstaten trots detta slår fast att tjänsteleverantören har gjort sig skyldig till en överträdelse av de rättsliga bestämmelserna genom att denne har tillhandahållit tjänsten utan det tillstånd som bygger på koncessionen och ålägger denne en sådan administrativ påföljd som föreskrivs i lagstiftningen (förhindrad tillgång under viss tid samt böter vid upprepad överträdelse)?
2.
Utgör artikel 56 FEUF hinder för att en medlemsstat inför bestämmelser som är överordnade ur ett nationellt rättsligt perspektiv, vilka ger hasardspelsaktörer en teoretisk möjlighet att tillhandahålla gränsöverskridande speltjänster på internet, samtidigt som dessa aktörer i själva verket inte kan erhålla de tillstånd från myndigheterna som krävs för att tjänsterna ska få tillhandahållas, på grund av att det saknas underordnade tillämpningsföreskrifter i medlemsstaten i fråga?
3.
Om den hänskjutande domstolen mot bakgrund av svaren på de föregående frågorna finner att medlemsstatens åtgärd är oförenlig med artikel 56 FEUF, handlar då denna domstol på ett sätt som är förenligt med unionsrätten om den anser att artikel 56 FEUF utgör hinder för såväl den överträdelse av rättsregler som slagits fast i de myndighetsbeslut som fattats i medlemsstaten, på grund av att tjänsten har tillhandahållits utan tillstånd, som för den administrativa påföljd som ålagts på grund av denna överträdelse (ingen tillgång under viss tid samt böter vid upprepad överträdelse)?
Full & Egal Universal Law Academy