27.6.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 232/7
Överklagande ingett den 20 april 2016 av da Simet SpA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 3 mars 2016 i mål T-15/14, Simet mot kommissionen
(Mål C-232/16 P)
(2016/C 232/09)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Simet SpA (ombud: advokaterna A. Clarizia, C. Varrone, P och Clarizia,)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen (mål T-15/14), genom vilken tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2014/201/EU av den 2 oktober 2013 om ersättning som ska betalas ut till Simet SpA för kollektivtrafik mellan 1987 och 2003 (statligt stöd nr SA.33037 (2012/C) – Italien) samt ogiltigförklara detta beslut, och
—
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klaganden anser att den överklagade domen åsidosätter följande:
—
Artikel 107 FEUF, i den del det däri fastställs att den ersättning som ska betalas till Simet, som beviljats enligt en dom från italienska Consiglio di Stato som delgetts de nationella myndigheterna, utgjorde ett statligt stöd, trots att den tvist som avgjorts av den nationella domstolen rörde ersättning för den skada som klaganden lidit med anledning av oegentligheterna i rättsakter från infrastruktur- och transportministeriet avseende utförandet av allmänna interregionala transporttjänster på väg under perioden 1987-2003.
—
Förordning (EEG) nr 1191/69 (1), eftersom tribunalen underlät att konstatera att den italienska lagstiftningen var oförenlig med nämnda förordning av två skäl: 1) Den ålade enskilda att utöva sin ekonomiska verksamhet i form av offentliga tjänster, medan det i förordning nr 1191/69 återfinns ett förbud mot att driva företag på detta sätt, eftersom de offentliga tjänsterna leder till att utföraren omfattas av skyldigheter hänförliga till offentliga tjänster. 2) Den inte föreskrev någon ersättning för de skyldigheter avseende tjänster som utförts av företaget. Till följd av de ändringar som införts genom förordning (EEG) nr 1893/91 (2) kunde Simet inte längre omfattas av en skyldighet avseende offentliga tjänster, eftersom det rör sig om ett interregionalt transportföretag som utför persontransporter med buss.
—
Förordning (EEG) nr 1191/69, eftersom tribunalen felaktigt fastställde att kommissionens beslut var lagligt. Enligt kommissionens beslut utgjorde utbetalningarna till förmån för Simet ett statligt stöd, eftersom detta företags underlåtenhet att i bokföringen avskilja de kostnader som var hänförliga till verksamheten i fråga ledde till en risk för överdriven ersättning. I motsats till vad tribunalen angav föreskrev artikel 5 och följande artiklar i förordningen en annan metod för att fastställa ersättningen, vilken grundade sig på de återverkningar som dessa skyldigheter avseende offentliga tjänster skulle kunna ha när det gäller konkurrenskraften hos företaget i dess helhet.
—
Principerna rörande fördelningen av den skada som enskilda lidit med anledning av åsidosättandet av unionsrätten. Enligt dessa principer är en medlemsstats myndighet, om den vid utövandet av sina befogenheter antar en administrativ rättsakt som strider mot unionsrätten, skyldig att ersätta skadan i förhållande till den som rättsakten riktar sig till, med anledning av dess olaglighet.
(1) Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 64).
(2) Rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991 om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 169, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 17).