19.9.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 343/30
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 29 juni 2016 – Förbundsrepubliken Tyskland mot Aziz Hasan
(Mål C-360/16)
(2016/C 343/42)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland
Motpart: Aziz Hasan
Tolkningsfrågor
1.
I ett mål där en tredjelandsmedborgare efter att ha ingett en andra asylansökan i en annan medlemsstat (i förevarande fall Tyskland) på grund av att den behöriga domstolen avvisat hans yrkande om upphävande av beslutet om överföring enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (1) av den 26 juni 2013 (Dublin III-förordningen) till den medlemsstat som ursprungligen var ansvarig för att pröva den första asylansökan (i förevarande fall Italien) och han därefter vistas olagligt i den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) dit han omedelbart återvänt:
a)
Är det enligt principerna i Dublin III-förordningen situationen vid överföringen som är avgörande vid domstolsprövningen av ett beslut om överföring, eftersom ansvaret slutgiltigt fastslagits vid en överföring som skedde inom föreskriven tidsfrist och är Dublin III-förordningens bestämmelser om ansvar inte längre tillämpliga vad avser senare omständigheter, eller ska det tas hänsyn till hur omständigheter senare utvecklas, som rent allmänt är relevanta för ansvaret, exempelvis att fristen för återtagande eller (ny) överföring gått ut?
b)
Är det efter det att det ansvaret fastslagits, med stöd av beslutet om överföring, möjligt att på nytt överföra asylsökanden till den ursprungligen ansvariga medlemsstaten och är denna medlemsstat fortsatt skyldig att ta emot tredjelandsmedborgaren?
2.
Om ansvaret inte slutligt fastställts vid överföringen: Vilka av nedan nämnda bestämmelser är i ett sådant fall tillämpliga på en person som avses i artikel 18.1 b, c eller d i Dublin III-förordningen på grund av ett fortfarande pågående överklagandeförfarande avseende det redan genomförda beslutet om överföring:
a)
Artikel 23 i Dublin III-förordningen (analogt) med den följden att en ny framställan om övertagande, som inte inkommit inom föreskriven tidsfrist, kan leda till en överföring av ansvaret enligt artikel 23.2 och 23.3 i Dublin III-förordningen, eller
b)
artikel 24 i Dublin III-förordningen (analogt) eller
c)
ingen av de i punkterna a och b ovan nämnda bestämmelserna?
3.
För det fall att varken artikel 23 eller artikel 24 i Dublin III-förordningen är (analogt) tillämplig på en sådan person (fråga 2 c): Är det, på grund av det överklagade beslutet om överföring, möjligt att, fram till dess att överklagandeförfarandet har avslutats, genomföra en ytterligare överföring till den ursprungligen ansvariga medlemsstaten (i förevarande fall Italien) och är denna medlemsstat fortsatt skyldig att ta emot tredjelandsmedborgaren – oavsett huruvida det inkommer en ytterligare framställan om övertagande, utan hänsyn till tidsfristerna i artikel 23.3 eller artikel 24.2 i Dublin III-förordningen, och utan hänsyn till överföringsfristen enligt artikel 29.1 och 29.2 i Dublin III-förordningen?
4.
För det fall att artikel 23 i Dublin III-förordningen är (analogt) tillämplig på en sådan person (fråga 2 a): Är den nya framställan om övertagande underställd en ny tidsfrist enligt artikel 23.2 i Dublin III-förordningen (analogt)? Om så är fallet: Börjar denna nya tidsfrist att löpa när den ansvariga myndigheten får kännedom om att den berörda personen återinrest eller är det någon annan omständighet som är avgörande för när tidsfristen börjar löpa?
5.
För det fall att artikel 24 i Dublin III-förordningen är (analogt) tillämplig på en sådan person (fråga 2 b):
a)
Är den nya framställan om övertagande underställd en ny tidsfrist enligt artikel 24.2 i Dublin III-förordningen (analogt)? Om så är fallet: Börjar denna nya tidsfrist att löpa när den ansvariga myndigheten får kännedom om att den berörda personen återinrest eller är det någon annan omständighet som är avgörande för när tidsfristen börjar löpa?
b)
Om den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) inte agerat inom den tidsfrist som ska beaktas enligt artikel 24.2 i Dublin III-förordningen (analogt): Medför en ny asylansökan enligt artikel 24.3 i Dublin III-förordningen omedelbart att den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) är ansvarig eller kan denna, trots den nya asylansökan, och utan att vara bunden av ny tidsfrist, på nytt anmoda den ursprungligen ansvariga medlemsstaten (i förevarande fall Italien) om övertagande eller överföra utlänningen till denna medlemsstat, utan framställan om övertagande?
c)
Om den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) inte agerat inom den tidsfrist som ska beaktas enligt artikel 24.2 i Dublin III-förordningen (analogt): Ska den omständigheten att det i den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) pågår ett ärende angående en ny asylansökan som ingavs före överföringen jämställas med en ny asylansökan enligt artikel 24.3 i Dublin III-förordningen?
d)
Om den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) inte agerat inom den tidsfrist som ska beaktas enligt artikel 24.2 i Dublin III-förordningen (analogt), och utlänningen inte ingett en ny asylansökan, ska den omständigheten att det i den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland) pågår ett ärende angående en ny asylansökan som ingavs före överföringen jämställas med en ny asylansökan enligt artikel 24.3 i Dublin III-förordningen: Kan den andra medlemsstaten (i förevarande fall Tyskland), utan att vara bunden av ny tidsfrist, på nytt anmoda den ursprungligen ansvariga medlemsstaten (i förevarande fall Italien) om övertagande eller överföra utlänningen till denna medlemsstat, utan framställan om övertagande?
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).