12.9.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 335/41
Överklagande ingett den 11 juli 2016 av Sharif University of Technology av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 28 april 2016 i mål T-52/15, Sharif University of Technology mot Europeiska unionens råd
(Mål C-385/16 P)
(2016/C 335/56)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Sharif University of Technology (ombud: M. Happold, barrister)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 28 april 2016 i mål T-52/15 Sharif University of Technology mot Europeiska unionens råd,
—
bifalla de yrkanden som klaganden framställde vid tribunalen, och
—
förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i båda instanserna.
Grunder och huvudargument
Klaganden yrkar att EU-domstolen ska upphäva tribunalens dom, ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna (bilagorna till rådets beslut 2014/776/Gusp (1) och till rådets genomförandebeslut (EU) nr 1202/2014 (2), samt bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp (3) och bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 (4) (i deras respektive lydelse enligt artikel 1 i beslut 2014/776/Gusp och artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014)) i den del som de uppför klaganden som en enhet som ska vara föremål för restriktiva åtgärder enligt artikel 23.2 i rådets förordning (EU) nr 267/2012, utdöma skadestånd till klaganden för den skada som åsamkats dess rykte med anledning av rådets rättsakter, samt förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.
Klaganden anger följande två grunder till stöd för sitt yrkande att domstolen ska upphäva den överklagade domen och själv döma i saken, på grund av att tribunalen i sin dom har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning:
För det första har tribunalen felaktigt underlåtit att fastställa att rådet åsidosatt ett väsentligt formkrav och/eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det antog beslutet om att uppföra SUT i företeckningen eftersom det underlät att vidta det beslutsförfarande det var skyldigt att vidta.
För det andra har tribunalen gjort en felaktig tolkning av det rättsliga kriteriet ”stöd” till Irans regering i artikel 20.1 c i rådets beslut 2010/413/Gusp (i dess ändrade lydelse) och artikel 23.2 d i förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 (i dess ändrade lydelse) som rådet har åberopat för att rättfärdiga att uppföra klaganden som en enhet som ska vara föremål för restriktiva åtgärder, vilket gjorde i att tribunalen felaktigt drog slutsatsen att den bevisning som rådet gett in gav stöd för att uppföra klaganden i förteckningen.
(1) Rådets beslut 2014/776/Gusp av den 7 november 2014 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 19)
(2) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 av den 7 november 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 3)
(3) Rådets beslut av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39)
(4) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1)