14.11.2016
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 419/28
Överklagande ingett den 28 juli 2016 av GmbH, tidigare GmbH, av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 maj 2016 i mål T-322/14 och T-325/14, mot EUIPO - Rezon
(Mål C-418/16 P)
(2016/C 419/37)
Rättegångsspråk: Deutsch
Parter
Klagande: GmbH, tidigare GmbH (ombud: advokat T. Lührig)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Rezon OOD
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
ogiltigförklara den dom som tribunalen meddelade den 12 maj 2016 i mål T-322/14 och T-325/14, och
—
förplikta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Den överklagade domen åsidosätter artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 (1) jämförd med reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 (2), eftersom tribunalen däri och i strid mot de allmänt erkända tolkningsprinciperna inom den juridiska metodläran har tolkat begreppet ”Bevis på användning” i artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 på ett sätt som skiljer sig från det i reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95. Olika tolkning av ett och samma begrepp i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 strider mot rättssäkerhetsprincipen och principen om rättslig klarhet. Dessutom har tribunalen inte beaktat den omständigheten att reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 utesluter ett för sent inlämnande av bevismaterial i annulleringsförfaranden. Artikel 57.1 i förordning nr 207/2009 är inte tillämplig och har inte heller åberopats av EUIPO, varför varken överklagandenämnden eller tribunalen kan stödja sig på detta.
Den överklagade domen strider också mot artikel76.2 i förordning nr 207/2009, eftersom tribunalen gjort sig skyldig till ett rättsligt fel när den utgått från att denna bestämmelse kan tillämpas trots att reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 utesluter dess tillämplighet i ogiltighetsförfaranden på grund av en systematisk tolkning av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95. Dessutom är inte villkoren i artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 uppfyllda, eftersom intervenienten inte någon gång under hela förfarandet har lämnat någon legitim grund för varför de räkningar som vederbörande från början haft i sin besittning inte har lagts fram i tid. Tribunalen har alltså tillämpat artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 fel, eftersom det mot bakgrund av det framskridna förfarandet och de allmänna omständigheterna utesluter att de för sent framlagda bevisen beaktas. Därutöver har tribunalen framställt de faktiska omständigheterna felaktigt genom att slå fast att de i överklagandet framlagda räkningarna inte utgör ”ytterligare” eller ”förtydligande” bevis.
Tribunalen har prövat varken de fonetiska eller de begreppsliga skillnaderna mellan de faktiskt använda varumärkena och sammantaget inte utgått från helhetsintrycket utan enbart från enstaka beståndsdelar och således tillämpat artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009 felaktigt.
Tribunalen har beaktat uppenbart irrelevanta bevis, trots att dessa saknat datering och legat utanför den relevanta tidsperioden. Därmed har tribunalen tillämpat artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 jämförd med reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 felaktigt.
Tribunalen har gjort sig skyldig till ett rättsligt fel när den antog att den inte var skyldig att pröva invändningen om rättsmissbruk. Tribunalen prövade inte alls invändningen om preskription.
Tribunalen har slutligen genom den överklagade domen åsidosatt artikel 64.1 i förordning nr 207/2009, eftersom den inte har beaktat den omständigheten att överklagandenämnden logiskt sett borde ha upphävt och återförvisat invändningsenhetens beslut enbart i den del det avsåg tjänsterna ”reklam i samband med fordon” och fatta slutligt beslut avseende de övriga tjänsterna, för vilka användning inte bevisats, samt delvis avslagit begäran om annullering på grund av bristande bevisning om användande genom att meddela ett rättskraftigt avgörande.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 om Gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EGT L, 303, 1995, s. 1).