13.3.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 78/7
Överklagande ingett den 2 september 2016 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) av den dom som tribunalen meddelade den 29 juni 2016 i mål T-567/14, GROUP/EUIPO – ILIEV (GROUP COMPANY TOURISM & TRAVEL)
(Mål C-478/16 P)
(2017/C 078/10)
Rättegångsspråk: bulgariska
Parter
Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Folliard-Monguiral och D. Stoyanova-Valchanova)
Övriga parter i målet:”Group” OOD, Kosta Iliev
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
—
upphäva den överklagade domen, och
—
förplikta Group OOD, klagande i förfarandet vid tribunalen, att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande har EUIPO åberopat två grunder: i) åsidosättande av artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 (1), jämförd med regel 50.1 i förordning nr 2868/95 (2), och ii) åsidosättande av artikel 8.4 i förordning nr 207/2009, jämförd med regel 19.2 d i förordning nr 2868/95.
Åsidosättande av artikel 76.2 i förordning nr 207/2009, jämförd med regel 50.1 i förordning nr 2868/95
—
I artikel 8.4 i förordning nr 207/2009 föreskrivs uttryckligen fyra villkor som är kumulativa och oberoende av varandra, varav två av villkoren regleras i unionsrätten och de två andra av den speciallagstiftning som åberopas av den invändande parten. Domstolen har angett att det ankommer på den invändande parten, förutom att uppfylla villkoren i speciallagstiftningen, att även bevisa innehållet i den lagstiftningen. Det handlar om förutsättningar som är självständiga, där ett åsidosättande av dem inte kan repareras vid överklagandenämnden, om den invändande parten inte har inkommit med information om den lagstiftningen till invändningsenheten i rätt tid.
—
För att omfattas av artikel 76.2 i förordning nr 207/2009, jämförd med regel 50.1 i förordning nr 2868, måste de omständigheter och den bevisning som för första gången framställs vid överklagandenämnden vara kompletterande eller vara utöver den bevisning och de handlingar som redan ingetts mot bakgrund av samma villkor.
—
Tribunalen har felaktigt dragit slutsatsen att inkommandet med information om den nationella lagstiftningen generellt sett är underordnat bevisning som ingetts tidigare mot bakgrund av det ena eller det andra villkoret i artikel 8.4 i förordning nr 207/2009.
—
Tribunalen har felaktigt underlåtit att bedöma om det fanns en tillräckligt stark anknytning, eller någon anknytning överhuvudtaget mellan informationen om nationell rätt som ingetts till överklagandenämnden och den bevisning som hade ingetts i rätt tid till invändningsenheten. Om en sådan anknytning saknas är det fråga om ”ny” bevisning och inte ”kompletterande bevisning eller tilläggsbevisning”, såsom krävs enligt artikel 76.2 i förordning nr 207/2009.
Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning nr 207/2009, jämförd med regel 19.2 d i förordning nr 2868/95
—
Genom att slå fast att de formella villkoren om bevisning angående åberopad nationell lagstiftning inte var uppfyllda åsidosatte tribunalen regel 19.2 d i förordning nr 2868/95. För att säkerställa motpartens rätt till försvar i ett förfarande mellan parter är det nödvändigt att iaktta viss formalism.
—
Med beaktande av ”parallellismen”, ska kravet om bevis på registrering av varumärket (regel 19.2 a, led ii) i förordning nr 2868/95) tillämpas analogt på beviset angående bestämmelserna i nationell lagstiftning som ger ett oregistrerat varumärke rättslig verkan.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (Text av betydelse för EES) (EUT L 78, 2009, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).