9.1.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
C 6/31
Talan väckt den 27 oktober 2016 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-543/16)
(2017/C 006/38)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes, E. Manhaeve, Bevollmächtigte)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
—
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5.5 och 7 jämförda med bilagorna II och III till rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (1), genom att inte vidta ytterligare eller skärpta åtgärder när det visade sig att åtgärderna i åtgärdsprogrammet inte var tillräckliga för att uppnå direktivets syften, och genom att inte ändra åtgärdsprogrammet så att det överensstämde med kraven i bilagorna II och III, och
—
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Förbundsrepubliken Tyskland har åsidosatt artikel 5.5 genom att inte vidta ytterligare eller skärpta åtgärder, trots att det senast vid överlämnandet den 4 juli 2012 av Tysklands femte rapport enligt artikel 10 i direktiv för perioden 2008-2011 blev tydligt att åtgärderna i det tyska åtgärdsprogrammet inte svar tillräckliga för att uppnå direktivets syften.
Förbundsrepubliken Tyskland har dessutom åsidosatt artikel 5.7 i direktivet genom att inte ändra det tyska åtgärdsprogrammet trots att det med hänsyn till den situation som beskrevs i ovannämnda rapport från den 4 juli 2012 var nödvändigt. Förbundsrepubliken Tyskland borde under alla omständigheter ha vidtagit de åtgärder som krävdes för att till fullo och i vederbörlig ordning tillmötesgå de materiella kraven i artikel 5.3 och 5.4 jämförda med bilagorna II och III till direktivet.
Så har emellertid inte skett i gällande tyska bestämmelser, då dessa
—
med beaktande av principen om balanserad gödsling, innehåller en beräkning av behovet av gödningsmedel som inte uppfyller de enskilda odlingarnas faktiska näringsbehov, behoven i regionerna med olika klimat- och jordmånsförhållanden eller kravet på att gödselmedlens inverkan på skyddet av vatten ska beaktas, samt tillåter ett överskott av näringsämnen på upp till 60 kilo kväve per hektar och år (se punkt 1.3 i bilaga III till direktivet),
—
med avseende på förbrukningsperioden föreskriver ett undantag för ”Festmist ohne Geflügelkot”, inte gör åtskillnad mellan regioner med olika klimat- och jordmånsförhållanden, olika slags gödselmedel, gödslingsmetoder och andra miljöfaktorer utan endast föreskriver förbrukningsperioder på 2,5 månader till 3 månader (se punkt 1.1 i bilaga III och punkt 1 i bilaga II A till direktivet),
—
med avseende på den angivna kapaciteten hos lagringsutrymmen för gödsel föreskriver lagerkapacitet med utgångspunkt i för korta förbrukningsperioder – med undantag för förordningarna för Berlin, Sachsen och Thüringen – vilka enbart berör lagring av flytande stallgödsel (se punkt 5 i bilaga II A till direktivet),
—
under vissa omständigheter tillåter att en högsta mängd stallgödsel tillförs gräs- och slåttermarker, motsvarande 230 kilo kväve per hektar och år (se punkt 2 första stycket i bilaga III till direktivet),
—
med avseende på tillförsel av gödselmedel på starkt sluttande mark föreskriver undantag för Festmist, med undantag av Geflügelkot, begränsningar för tillförsel av starkt kvävegödselmedel först för sluttningar med en lutning på minst 10 procent och förbud i detta fall bara inom tre meter från Böschungsoberkante des Gewässers och därmed mångfaldigt avviker från den relevanta vetenskapliga studien (se punkt 2 i bilaga II A och punkt 1.3 a i bilaga III till direktivet),
—
enbart förbjuder spridning av handelsgödsel bär snötäcket är mer än fem centimeter och när ”marken är helt genomfrusen och tinar på ytan under dagen” (se punkt 3 i bilaga II A och punkt 1.3 a och b i bilaga III till direktivet).
Den tyska regeringens regelbundna hänvisningar till den planerade moderniseringen av gödselförordningen avhjälper inte de åsidosättanden av artikel 5.5 och 5.7 i direktivet som gjorts gällande här. Dessa bestämmelser trädde nämligen varken i kraft före utgången av tidsfristen den 11 september 2014 som fastställdes i det motiverade yttrandet eller därefter.
(1) EGT L 375, s. 1; Svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192.